Säg som det är: Jag vill inte att ni hoppar i sängarna, sängarna kan gå sönder och jag tycker inte om stökiga sängar.
Det är inte viktigt för dem, det är viktigt för dig. Berätta det! Men 5-åringen kan du göra en jämförelse, fråga vad som är viktigt för barnet, tex hur skulle barnet känna sig om du förstörde något som barnet hade gjort (legobygge etc), det är så du känner dig när de förstör din bäddning. Fråga sedan 5-åringen hur ni ska få 2,5 åringen att sluta hoppa i sängen.
Barn gör som vi gör, om vi hotar/mutar/straffar så är det strategier som barnen lär sig.
Alternativ är bra också, om mina barn röjer för mycket så får de gå ut. Inte som ett straff utan för att det passar bättre att leka galna lekar ute, vilket jag förklarar. Oftast vill de inte avbryta sin lek inne och lugnar hellre ner sig.
Du kan ju köpa en sån där inomhus-studsmatta som alternativ om de har mycket studs i benen ????
Kanske låter som att jag inte säger till mina barn, men så är det inte. Däremot är jag tydlig med att det är mina gränser de överträder och att JAG blir arg och ledsen. Är även noga med att bemöta deras känslor när de är arga/ledsna och att kompromissa när något är viktigt för dem.
Läs gärna en bok som heter "med känsla för barns självkänsla" eller googla "en annan du" . Det sista är en blogg med massor av tips.