Hej!!
Hur blev det under graviditeten och efter när ni skaffat barn med man med barn sedan innan? (Tänker på er som inte har barn själva innan)
Hur tog exet det?
Jag har landat i att det är ok han redan gjort allt första gången. Men är lite rädd det inte ska vara viktigt för honom. Vi planerar inte barn än.. Men om kanske två pr(varit ihop tre år)
Så..ångrar ni er? Blev det bra?
Jag väntar barn med en man som har barn sedan tidigare, och jag upplevde i början att han inte engagerade sig. Jag hade ju dock fått höra hur mycket han engagerade sig med exet och första barnet, var med på alla BM besök, ultraljud, föräldrargrupper, hade stenkoll på allt!
Med vårat barn visste han inte ens om han skulle ta ledigt för ultraljudet (?!) jävla idiot kände jag. Även om han inte är engagerad så kan han ju låtsas att han är det, för min skull eftersom jag aldrig gjort detta tidigare.
Till slut fick jag nog och bröt ihop. Sa hur jävla illa det kändes och att jag inte alls upplevde att han ville detta. Då bad han om ursäkt och det har blivit en solklar förändring efter det! Nu ska han följa med mig också på allt påhitt som jag vill göra. Sen om han faktiskt vill det vet jag inte, men han gör det för min skull ;)
Om hur exet reagerade drabbade aldrig oss då hon gått bort. Men hennes föräldrar däremot, alltså mormor och morfar till "våran" 2 åring, inte så speciellt glada.
Min mans dotter var 8 år när jag blev gravid så det var ju väldigt många år mellan. Han var med på alla mvc-besök och var väl så delaktig som han som person är. Som många andra pappor inte jätteengagerad i graviditeten men sen när bebis kom var han ju lyrisk och vi delade ansvaret för bebisen. Nu är jag, 5 år senare, gravid med vår tvåa och han vill med på mvc-besök och kommer nog vara överlycklig när bebisen kommit denna gång med.
Så jag har inte upplevt att det blev negativt bara för att han hade barn sedan innan. Men så går det ju också många år mellan hans barn :)
Jag tänker mest, att när du väl fått barn med denne man så har du för evigt förlorat chansen att få leva i en kärnfamilj. Du kan förstås skilja dig, men då är det DU som har ett barn sedan förr. Jag tror att det är en miss att aldrig få leva i en kärnfamilj, eftersom det är speciellt när alla hör ihop lika mycket och allt är självklart. När man själv har misslyckats med ett förhållande och har barn, kan man göra ett försök med någon som också har det, för då är det ju som det är.
Jag tänker mest, att när du väl fått barn med denne man så har du för evigt förlorat chansen att få leva i en kärnfamilj. Du kan förstås skilja dig, men då är det DU som har ett barn sedan förr. Jag tror att det är en miss att aldrig få leva i en kärnfamilj, eftersom det är speciellt när alla hör ihop lika mycket och allt är självklart. När man själv har misslyckats med ett förhållande och har barn, kan man göra ett försök med någon som också har det, för då är det ju som det är.
OK. Hoppas att du inte ångrar dig då!
Jag tänker mest, att när du väl fått barn med denne man så har du för evigt förlorat chansen att få leva i en kärnfamilj. Du kan förstås skilja dig, men då är det DU som har ett barn sedan förr. Jag tror att det är en miss att aldrig få leva i en kärnfamilj, eftersom det är speciellt när alla hör ihop lika mycket och allt är självklart. När man själv har misslyckats med ett förhållande och har barn, kan man göra ett försök med någon som också har det, för då är det ju som det är.
Nej nej nej nej nej nej nej nej nej!!
Det finns barnlösa fisk i havet, jag lovar. Gör inte ditt liv svårare mer komplicerad än absolut nödvändigt!
Och så här i efterhand skulle jag gjort saker annorlunda i mitt liv.. Du och erat barn kommer alltid komma på andra plats?
Det kan ju också bli jättebra! Jag skulle inte vilja välja bort den rätta mannen för att han har ett barn sedan innan. Det gäller bara att kommunicera.
Vad hemskt om jag skulle bli singel och alla killar ratade mig sen för att jag hade barn sedan innan. Nä, öppna ögonen och välkomna till 2016. Det är (tyvärr, verkligen!) inte många som lever i den typiska kärnfamiljen idag.