• Anonym (Today)

    Idag ska jag säga att jag vill skiljas men...

    Idag ska jag säga till min man att jag vill skiljas. Denna gången ska jag stå på mig! Jag är trött på att ensam försörja fem personer. Han visar inget intresse för att skaffa egen försörjning. Det korta tag han hade jobb (6 månader på 6 år) var han hemma sjuk minst en gång i månaden. "Man måste ju få vara hemma om man känner sig dålig!" Jag är trött på att han bara skäller på barnen dagarna i ända. Mest på 7åringen med ADHD. Jag är trött på hans sjuka straff (sitt i hörnet på golvet om du inte är "snäll", ge lillebror 7åringens surfplatta när 7åringen inte agerar perfekt.). Jag är trött på att han konstant glömmer att ge 7åringen medicin. Jag är trött på att han inte ger barnen lunch om jag inte är hemma. Jag är trött på att han sällan städar men gärna skitar ner Jag hinner inte med! Hemmet är alltid i kaos, nästan en sanitär olägenhet! Jag är trött på att han sitter uppe och spelar halva nätterna och sen skyller på barnen när han är trött på morgonen och sover till eftermiddagen. "Ja, men 1åringen var uppe till halv tre!" När Jsg vaknade av att han lade henne i sin säng halv ett. Hon är i en period då hon ofta vaknar sent på kvällarna. Han tar upp och med henne till vardagsrummet där Tvn står igång på hög volym för att söva om henne.... Men hur? Hur säger man för tredje gången att man vill skiljas? Hur ska jag kunna stå på mig mot en "man" som är duktig på att manipulera mig och få mig att känna mig som en stor skit som vill separera?

  • Svar på tråden Idag ska jag säga att jag vill skiljas men...
  • Anonym (H)

    Utifrån vad du har skrivit tycker jag att du tar rätt beslut. Du har redan flera barn och behöver inte ett till. Ge dig och barnen en ny start det är ni värda, lycka till!

  • Anonym (Stå på dig)

    Stå på dig denna gång. Säg det bara och be honom flytta NU!!

  • Anonym (Be honom flytta)

    Be honom flytta. Du behöver inte honom. Energitjuv.

  • Mandel
    Eftersom det är du som står för inkomsterna så räknar jag med att bostaden är din. Släng ut honom. Förklara att det är kört och be honom flytta.
    Säg att du har förklarat för honom 2 gånger tidigare och det inte har lett till någon förändring så nu är det nog. Han har haft sina chanser, men struntat i dem. Hans eget val och nu får han ta konsekvensen av det - precis som barnuppfostran.

    Han får komma igen när han kan visa att han har ett arbete som han sköter. Inte 1 vecka utan i minst 6 månader. Han ska även visa att han klarar om att sköta om barnen och deras behov innan det blir aktuellt att han får ha barnen.

    Stå på dig!

    Lycka till!
    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Fjäril kär

    Du ska inte bara säga det. Du måste MENA det också.

    "vi ska skiljas".. Jaha sen då?

    Finns det ny bostad? Vem ska flytta? Hur blir det med barnen? Osv osv.

    Du måste ha en plan och hålla det du själv lovar.

  • Anonym (Today)

    Mina känslor är helt borta, det finns inte en tillstymmelse kvar så att han skulle få komma tillbaka finns inte på kartan.

    En anledning till att jag tagit tillbaka det innan är för att han är från en annan stad, 70 mil bort och jag tror inte att han inte vill vara kvar här om vi skiljer oss. Vi har bara bott här 1,5 år och han har som sagt inte haft något jobb. Alltså har han inget eget umgänge här och ingenstans att ta vägen vid en separation. Därför är jag rätt säker på att han hade åkt hem..

  • Anonym (Ja)

    Den här mannen är ju hopplöst omogen och oengagerad! Bara en sådan sak som att inte kunna ta ansvar för att barnen får mat och medicin, det är ju hårresande! Nej, ge dig själv möjligheten att träffa en vuxen, bra man istället!

  • Anonym (Today)
    Fjäril kär skrev 2016-01-01 10:07:43 följande:

    Du ska inte bara säga det. Du måste MENA det också.

    "vi ska skiljas".. Jaha sen då?

    Finns det ny bostad? Vem ska flytta? Hur blir det med barnen? Osv osv.

    Du måste ha en plan och hålla det du själv lovar.


    Han har ingen inkomst och hyreslägenheten är dyr (8900/mån) så han har ingen möjlighet att behålla lägenheten, alltså bör det bli jag som bor kvar. Av samma anledning (och många andra) anser jag att barnen bör bo hos mig. Var han ska ta vägen och så.. det kan inte jag planera för. I sanningens namn går jag under om jag fortsätter så här och han har haft lång tid på sig att försöka förändras.
  • Anonym (Today)
    Anonym (Ja) skrev 2016-01-01 10:08:18 följande:

    Den här mannen är ju hopplöst omogen och oengagerad! Bara en sådan sak som att inte kunna ta ansvar för att barnen får mat och medicin, det är ju hårresande! Nej, ge dig själv möjligheten att träffa en vuxen, bra man istället!


    Jag har gett skolan ansvar för medicin (medikinet) på vardagar så jag vet att han får den. Men nu är det lov. Nästan varje gång jag jobbat fm har han glömt!
  • xSpinell

    Skulle vara lite intressant att höra om hur gamla du o mannen är (kanske inte har nåt med ämnet att göra)

    Men det skulle vara lite intressant att vet hur lång tid det kan ta för vissa män att börja ta ansvar (vissa kanske aldrig gör det)

    Jag är helt förvånad var ni hittar dessa män som aldrig växer upp , dom måste ju visa vissa signaler i början

Svar på tråden Idag ska jag säga att jag vill skiljas men...