Jag är ganska säker på att jag lider av en ätstörning, då jag undviker att äta i huvudtaget och om jag måste äta så tränar jag bort alla kalorier direkt efter.
Jag vet inte vad jag ska göra, för jag vill inte gå till en psykolog då jag har andra saker som är kopplade till ätstörningen som jag verkligen inte vill att någon ska veta om! Har ni något tipps på vad jag kan göra själv? Är det dåligt att ljuga för en psykolog?
Det låter som anorexi. Börja äta ordentligt och dra ner på träningen.
Ska du ljuga för psykologen är det lika bra att du inte går dit alls, bara bortkastade pengar och tid.
Ifall du verkligen inte vill gå till en psykolog eller psykiatriker tycker jag att du ska söka stöd hos Frisk & Fri, där kan du få en mentor som stöd, en person som oftast själv har varit sjuk i någon ätstörning. Annars finns det stödforum på t ex reddit, där det är många som kan komma med kloka och vänliga ord.
Men jag tycker verkligen att du ska söka hjälp hos vården. Ätstörningar är allvarligt och ju längre ner i sjukdomen man kommer, desto svårare är det ofta att bli frisk, plus att kroppen tar extremt mycket stryk. För att inte tala om psyket.
Jag förstår att du är rädd för att du ska tvingas berätta om andra saker som tynger dig, men om jag får lov att säga vad jag tror så kan dessa saker (utan att jag alls vet vad det handlar om) vara en bidragande eller utlösande orsak till din ätstörning. Just därför är det viktigt att ta tag i det. Det kan kännas jättesvårt att ta upp en del saker hos psykologen, men de är där för din skull och har hört så mycket från andra patienter att de kommer bemöta dig professionellt. De är dessutom rätt bra på att märka ifall man ljuger eller undanhåller viktiga saker.
Till sist vill jag säga att du har kommit en bra bit genom att erkänna för dig själv att du har en ätstörning och kan vara på väg att få bättre sjukdomsinsikt. Lösningen på att bli frisk från en ätstörning är inte bara att äta, men det är där du måste börja. Genom att börja äta får din kropp den näring den måste ha för att bli frisk och kunna tänka friska tankar. Eftersom maten är hur du kontrollerar ångest kommer det att kännas för jävligt då du måste lära dig att hantera den på ett annat sätt. Där kan andra vara till gott stöd, komma med tips hur de har klarat det, eller hjälpa dig att konfrontera dina tankar kring mat för att komma till insikt hur förvridna och ologiska de är.
Jag känner mig lite dum som kommer med alla de här förnuftiga råden eftersom jag själv är sjuk (Anorexi (eg. bulimi) med självrensning) och inte lyckats ta mig ur skiten ännu. Jag vet rent logiskt vad jag borde göra, men det är svårt att VILJA bli frisk när att vara självdestruktiv är det enda jag identifierar mig med p g a mitt självhat. Att hitta viljan och motivation är det absolut viktigaste för att lyckas. Bli arg på sjukdomen istället för på dig själv. Låt den inte stjäla flera år av ditt liv, eller ta död på dig.
Låt ingen förminska din sjukdom. Det är inte att börja äta mer bara sådär som vissa ger som råd. Att äta är att möta sin värsta fiende flera gånger varje dag, att stå öga mot öga med ångest vid måltider. Det är många som inte förstår det, men det kan man inte klandra dem för, för ätstörningar är sjukt listiga på att totalt förvrida ens logik.
Jag hoppas verkligen att du kan slå anorexin på käften.