Är detta ett vanligt beteende hos karlar efter att de fått ett gravidbesked?

Men alltså, ni har väl råkat "göra varandra på smällen"? Precis som du mår dåligt över detta har han ju också rätt att må dåligt. Borde han helt lägga sina egna panikartade känslor åt sidan och bara vara ömsint och stöttande? Det är nog inte helt enkelt. Hur stöttar du honom i att han mår dåligt?

Nu vet inte jag om/hur ni skyddat er, men det är ju tydligt att han verkligen inte hade för avsikt att bli förälder.
Så jag undrar lite vad du tänker dig att han skulle göra annorlunda?
Han har hamnat i en situation där han inte kan påverka utgången och känner sig jävligt desperat.
Det är väl inte så empatiskt av honom kanske, och han tänker förmodligen bara på sig själv, men har han egentligen någon annan skyldighet?
Som jag förstår det är ni inget par, och då kanske ni inte har bundit er till att vara varandras stöd i livet liksom?

Jag tänker att han agerar som vilken rädd och desperat människa som helst som är i chock. Inte så märkligt egentligen. Kanske synd, och beklämmande, men inte märkligt.

Jag kan ju inte göra annat än försäkra honom om att jag ska göra abort, vilket jag gjort hundra gånger om nu! Han har inte sagt ett endaste stöttande ord till mig, han är inte den enda som mår dåligt.

Ni verkar inte känna varandra så väldigt väl att ni kan lita på varandra, och det har hänt förr att kvinnor sagt att de skall göra abort för att sedan ändra sig. Han har säkert tunnelseende just nu och klarar inte att slappna av förrän han vet att det verkligen blir som du säger.

Jag har full förståelse för att han har panik, det är han inte ensam om. Vi har båda barn redan och ingen av oss vill ha fler, jag ska sterilisera mig då jag tydligen blir gravid bara någon nyser åt mitt håll -_-

Det är svårt att stötta honom när han vägrar träffas innan jag gjort aborten, jag har erbjudit honom att följa med så han kan se med egna ögon att det blir gjort, jag har sagt att jag kommer uppdatera honom med abortdatum och förfarandet under den. Mer kan jag inte göra. Själv har jag inte fått ett endaste ord som ens kunnat missförstås som stöttande och uppmuntrande.

Vi har haft smskontakt rätt länge - drygt ett år - men vi har inte känt varandra så länge i verkligheten, det stämmer. Ja, dessa kvinnor har väl rimligtvis velat ha barn egentligen då. Jag har redan flera stycken och vill absolut inte ha fler, det skulle blivit abort även om han sagt att han ville behålla.

Vet inte om det är vanligt - men jag kan hålla med TS om att det är ganska ynkligt. Att vägra träffa TS innan hon gjort en abort och istället gråta som ett småbarn via SMS är väl knappast något som någon kan tycka är ett rejält beteende? 

Om nu TS har bestämt sig för abort och detta även är vad killen vill - då är det hans förbannade skyldighet att stötta TS i detta om hon önskar detta. Kanske är det min egen begynnande gubbighet, men allt för många av dagens unga män verkar ju onekligen inte vara något att hålla i när det blåser. Jävla grinollar som bara ser rättigheter och aldrig skyldigheter. 

Det kanske inte är det mest smidiga sms'et, men man måste ändå förstå och respektera hans rädsla. Ni har inte kännt varandra så länge och ni har båda varit med och skapat det här livet = båda har rätt till sina känslor. Ni har uppenbarligen inte skapat någon form av tillit till varandra och det är därför han skriver som han gör.

Varför är han egoistisk och har ingen empati bara för att han är otroligt (uppenbarligen) rädd? Tänk dig själv att vara i en sådan situation som du inte alls kan påverka som kan göra eller förgöra ditt liv. Det är din kropp och du gör vad du vill med den, och det är det som är skrämmande för männen. De har ingenting att säga till honom, även om man har varit två i det hela.

Egoistisk och saknar empati är väl något som kommer av att överhuvudtaget vägrar träffa TS innan hon själv har gjort aborten? Att han sitter och självömkar för sig själv och endast ser till sig själv. 

Killar är tyvärr generellt väldigt själviska och dåliga på empati. Just vid graviditet visar det sig extra ofta och din situation är inte ovanlig.

Jag skulle inte heller kunna fortsätta en sexuell relation med en sådan kille efter den där ynkliga själviska reaktionen. Hur ska man kunda bli tänd på någon så omanlig?

Det finns bra killar men de är få tyvärr.