Hur berätta för 11 åring att hon ska bli storasyster?

Jag fick småsyskon när jag var 10, var iofs inte negativt inställd.

Jag vet inte om det egentligen är positivt att du pratat om syskonet innan det var aktuellt, men nuet det ju som det är.

Jag skulle försöka prata med henne om hur hon tror att det kommer att bli och prata igenom hur ni tror att vardagen kommer att bli.

Tex bestämma att ni tar vissa stunder ihop och förklara att det kommer att vara svårt att lämna ifrån sig barnet första månaderna men att hon inte kommer att bli bortglömd

Och sen göra dottern delaktig i att ta hand om bebisen. Jag tror det kommer att gå jättebra!

Vår dotter var 10 år när jag blev gravid med hennes syskon. Det var inge helt lätt, hon var enda barnbarnet och enda syskonet. Det tog lång tid innan hon kände att hon älskade sitt syskon och vi har haft många problem. Hör av dig om du vill diskutera mer!

Säg inget mer föränn du verkligen ska berätta. Det du gör nu att liksom provar dig fram tolkar hon ju som att hon faktiskt har något att säga till om. Du testar hennes reaktion och hon vill inte ha ett syskon. Och det måste hon ju ha rätt att tycka.

När du väl sen berättar säg det bara. Sen kan ni diskutera alla hennes farhågor. Ja alla kommer gulla med det lilla barnet, så är det ju. Men det är också så att barnet kommer ha henne som sin idol. Hon kommer bli högt älskad av syskonet och hon får ju vara så delaktig som hon vill vara eg. Hon behöver inte gilla iden på ett syskon, hon behöver inte ens gilla sitt syskon men det kommer att komma och det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen och i det ingår att iaf bete sig ok mot syskonet.

Jag har det precis tvärtom, min 11-åriga dotter har alltid velat haft ett småsyskon och är nu överlycklig över att vi väntar en liten till våren. Det hon älskar mest är att prata namn och få vara med att köpa bebiskläder. Jag tror du ska prata med henne och berätta hur glad du är och hur mycket du älskar henne och vilken fantastisk stora syster hon kommer bli, även om hon kommer vara bekymrad nån vecka så köpa bebiskläder och titta på vagn och gulliga nallar, borde väga upp. Se till att hon får vara med, och som tidigare nämnt så är det viktigt att hon förstår att bebisen kommer, och är väldigt välkommen. Om du har ultraljudsbild så visa den och skämta till det med vilken ful bebis det är som ni ska ta hand om (eller vad hon har för humor). Hon är så stor, hon vet nog innerst inne att hon är stor, de har blivit så förståndiga i den åldern.

Det kommer gå bra, se till att hon får vara med på allt hon vill och att hon förstår det, men låt henne ta det i sin takt. 

Lycka till!

Hej allihopa tack för er svar!

När jag pratat lite med henne om det tidigare så har jag sagt att det eventuella syskonet kommer att se henne som sin idol mm och Sen har jag skämtat till det och sagt att "då kan du ju säga till ditt syskon att städa upp på sitt rum"

Då skrattar hon lite (hon tycker om att bestämma) . Jag ska vänta några veckor till med att berätta är i v 7 nu så vill veta att det är säkert först. Hon tycker om barn så den delen blir nog bra men det är

Mest osäkerheten kring att alla kommer fokusera på söta lilla bebisen och inte henne eftersom hon är

Så stor säger hon. Ska förtydliga att jag o hon fortfarande kan göra saker ihop, ut o fika, gå på bio, åka till Sthlm en helg men kanske inte första månaden efter förlossningen. Hoppas hoppas att det släpper sen... Har inte förväntat mig att hon ska vara eld och lågor över detta men bara hon är snäll mot den så är det ok. Tycker ni förresten att det är onödigt o berätta hur den kom till? Alltså via ivf? Utfall den frågan kommer ( de borde ju veta vid det här laget hur det funkar men ivf är ju annorlunda)

Jag fick en bror i tolvårsåldern, då var min syster 11. Jag avgudade honom från första dagen medan min syster sörjde sin plats som yngst länge, flera år.

Jag tror det viktigaste är att

- inte hävda att allt kommer vara som vanligt. Ni vet inte om barnet kommer bli ovanligt mammigt eller kanske inte ens är friskt, och då kommer det bara var ännu värre om ni sagt annat.

- involvera henne så mycket som hon vill. Erbjud att följa med och t ex köpa kläder men bli inte ledsen om hon säger nej. Uppmuntra förslag från henne.

- be andra att prioritera henne. Jag är ganska säker på att t ex mormor hälsade på brorsan när vi var skolan. Men om vi var hemma var vi prio. Det kan ni ta upp innan med de som är viktiga för henne, eftersom hon själv uttrycker rädsla för det .

Lycka till :)