Va skönt att en sån här tråd kom upp!
Är en ung kvinna på 22 år, har ingen planering alls på att skaffa barn.

Hänt när jag var 18 så fick jag missfall, men det var lika bra för det var slut med relationen ändå. Men jag sörjde det lite och gick sedan vidare.

Men nu för ca 1 år sedan en kväll vid ca 20.00. 
Fick jag helt plötsligt stora smärtor i nedre delen av magen, var typ som krampanfall, kunde knappt stå upp på mina ben för det gjorde så ont. 
Sedan när jag gick till toaletten kom det bara blod, sedan var det stop, men hade fortfarande fruktansvärt ont i magen. 

Så jag åkte till Gyn akuten och satt där 10-11 timmar, de fann inget fel alls och inget på graviditetstesten heller. (vet att det inte alltid syns på graviditets testen) När jag var klar på akuten så skrev jag till min pojkvän som jag hade haft kontakt med under dagen, han hade precis kommit hem från jobbet, vi var överens om det inte var någon idé för honom att komma till akuten då jag snart var klar. Så när jag var klar åkte jag hem till honom, han låg och bara höll om mig för jag var helt nedstämd, vi båda förstod att jag hade fått missfall.
Han sa även till mig om jag inte hade fått missfall så hade vi klarat det, med barn.

Vi hade då varit tillsammans 2 år ungefär. Ingen av oss ville ha barn och vi vill fortfarande inte ha det, än.

Men när jag väl har en partner som faktiskt är den första jag vill dela min framtid med (flytt när andra har försökt fria till mig) och även en dag vill ha barn med. SÅ har jag inte riktigt kunnat släppa det missfallet.

Hade också p-stav på den tiden.

Kan inte låta bli att fundera på, hade det varit en pojke eller flicka? Vad hade hen hetat? Idag hade hen varit över 1 år gammal. Vad hade hen gillat för saker? Osv.

Jag visste inte ens jag var gravid förrän då jag fick missfall, men ändå så känner jag så här och sörjer det fortfarande. Inte varje dag, men när jag påminns om det så tänker jag tillbaka på det.

Behövde väl skriva av mig lite.. Men hoppas på att finna någon annan som förstår, ingen av mina vänner har varit med om missfall än..

SÅ skönt att finna någon som förstår precis vad man tänker!
Spelar ingen roll även man inte villa ha barn, så kommer alltid frågorna finnas där! Tror inte min partner förstår mig även jag sagt att det påverkar mig.
Är också rädd för att inte kunna få barn i framtiden..
Min partner skulle bli en helt otrolig pappa, annars skulle jag inte vara med honom, iaf inte vilja ha barn med honom.

Har tidigare varit sjuk i anorexia i 9 år, så är rädd att missfallen kan ha påverkats av det.

För preventivmedel ska ju förhindra man inte blir gravid, inte göra missfall vad jag vet..

Försökte du få barn vid den tiden du fick missfall?
Vi bör kanske prata med en barnmorska om våra orostankar, kan alltid hjälpa att prata med någon som är kunnig om området.

Får jag fråga vad vaginism är? Aldrig hört det förut förrän på det här forumet.