BF Augusti 2016

Hej!

Är (snart) 35 år och gravid med mitt andra barn, har en son född 2006. Bebisen, en pojke, är beräknad till den 8/8, men eftersom jag ska föda med planerat kejsarsnitt så lär förlossningsdatum bli runt den 1-2/8. Kan man hänga här? =)

Bor i Stockholm och jobbar som förskollärare. Har sökt graviditetspenning men inte fått svar än (vågar inte hoppas för mycket) fr o m den 8 juni, annars jobbar jag t o m den 21 juni. Just idag känns det dock som att jag knappt kommer orka jobba veckan ut. Fy i satan vad trött, svullen, snorig, stel och allmänt hopplös man kan känna sig ibland? Hur har ni det? 

Hej igen och tack för välkomnandet!

Det har funkat helt okej hittills att jobba, mycket tack vare en fantastisk barngrupp (14 st femåringar) och en underbar kollega. Men jag känner att jag påverkas mer och mer av det, många sd blir det. Idag hade vi utvärderingsdag vilket innebar att jag inte jobbade i barngrupp alls - och ändå har jag haft sd flera ggr i timmen hela dagen. Gissa om jag blev glad när jag kom hem och hade fått ett godkänt beslut om graviditetspenning i brevlådan! Så nu jobbar jag bara en vecka till och sen ska jag vila!! ????

Ett par av er undrar hur man orkar med en hel barngrupp när det är tufft nog att ta hand om ett eget litet barn när man gravid. Jag undrar istället hur ni blivande flerbarnsmammor pallar med att vara gravida och samtidigt ha en liten hemma! Shit alltså, DET måste vara tufft! Hände senast förra veckan att jag kom hem med min tioåriga son efter jobb och skola och däckade i hans säng i 1,5 timme medan han spelade tv-spel. Vågade inte ens tänka på hur det hade varit om han var två år och vi precis kommit hem från förskolan...

Det är starkt, alltså! Kunde inte ens tänka tanken på ett till barn förrän sonen var fyra (sen var omständigheterna så att han hinner bli tio istället ????) så ni som orkar mitt i småbarnströttheten ska ha all cred! ??

Haha, ser att mina emojis blir till olika många frågetecken i inläggen. Är inte förvirrad, alltså, utan vill mest bara förmedla ett elller ett

Zarisen: Är helt ny här men läste ditt inlägg och håller tummarna för att allt blir bra!

Mika86: Vet du vad? För ett par år sen på jobbet pratade jag med en mamma (ett år äldre än jag) som precis hade fått barn nummer sex på sju år. Jag frågade henne hur i all världen hon orkade, när jag upplevde att ett barn kunde vara tufft nog. "Nej, men vet du? Det var mycket jobbigare med bara ett barn!" svarade hon glatt. jag litar fortfarande inte riktigt på hennes svar men KANSKE var det så hon upplevde det? Att det liksom bara rullar på? Intressant det där...

Gud, BB-väska... hade jag helt glömt bort! Håller tummarna att han vill vara kvar till det är dags för snittet och eftersom det blir ett bestämt datum så känner jag att tiden finns.

Hade en hel del att läsa ikapp och minns inte vem det var som skrev om bonussonen med ADHD och BUP som sagt att han för för liten för att lära sig stratergier för att hantera sin ilska/frustration (var det så?): låter som kvalificerat skitsnack, om du frågar mig! Vaddå för liten? Han är 11 år! Han borde, framförallt för sin egen skull, ha fått börja lära sig de där strategierna för länge sen, med stöd från er vuxna runtomkring honom. Vafan, barn i förskolan med olika behov är ju stora och kompetenta nog att lära sig enkla strategier för att hantera sin vardag. Tycker synd om din bonusson som uppenbarliggen inte har fått det stöd han behöver från "experterna"...

Curlingmorsan: Vad sorgligt! Låter som att systemet har toksvikit både pojken och familjen. Hoppas ni kommer vidare från BUP och kan få hjälp och stöd någon annanstans!

Hej på er!

Har ni det fortfarande varmt, alltså? För här i Stockholm är det typ 10 grader kallare idag och det blåser rätt friskt. Känns himmelskt skönt jämfört med hur det varit i veckan. Villen pärs det har varit att jobba!!

Har varit inne på förlossningen idag då det gick upp för mig imorse att jag inte alls känt fosterrörelser i samma utsträckning den senaste veckan än vad jag gjort tidigare. Kom på att alla sammandragningar har fungerat som en distraktion och att bebisen inte känts särskilt rörlig alls. P g a diversre hormoner och sömnbrist bröt jag ihop och grät en stund över frukostmackan tills en gravid vän jag pratade i telefon med sa åt mig att ringa förlossningen. Ringde och fick komma in. De satte ctg en halvtimme och allt såg bra ut, bra hjärtljud och pigg och aktiv bebis. De gjorde UL där vi kunde konstatera att jag inte kunde känna när bebisen rörde på sig, däremot när han sparkade. Kan ju förklara en del... Sen visade det sig när de mätte honom att han beräknas vara rätt ordentligt mycket mindre än "normalt". 1345 g mot 1700 g vilket innebär -21,3% i storlek. Känns verkligen sådär men jag kommer bli kallad på nytt UL inom två veckor så de håller mig under uppsikt. Nu håller jag alla tummar jag har för att han växer till sig lite och att han inte blir ännu mindre procentuellt...

Hej tjejer!

Minns ni mig? Jag hann vara med någon vecka i slutet av maj/början på juni. Ville bara berätta att min lilla Abbe föddes på nationaldagen i vecka 30+6. Han vägde 1390 g och var 39 cm lång. Vattnet gick dagen innan och 26 timmar senare föddes han med akut kejsarsnitt. Allt har, efter omständigheterna, gått fantastiskt bra! Abbe är stark som tusan och efter bara 3,5 vecka på neo fick vi åka hem förra onsdagen (fortfarande inskrivna men med hemsjukvård). Han ammar duktigt och växer bra, igår vägde han över 2 kg! Hela familjen mår bra, även om vi är ordentligt trötta i perioder.

Lycka till med era små och kom ihåg att lyssna på era kroppar och lita på magkänslan! Ingen känner era kroppar och bebisen där inne bättre än ni.