BF Augusti 2016

I natt kom hon!
01:53 föddes en 3100g tung och 49 cm lång flicka.
När vi kom in så var jag bara öppen 2 cm men fick stanna ändå pga mina onda värkar.
Fick hjälp med lustgas men det var nog mer en distraktion än ett bedövningsmedel. Mina värkar kom med noll förvarning så jag hann liksom inte parera med gasen så att det hjälpte fullt ut.
Från 2 cm till 5 cm öppen gick på en timme och sen fick jag lovat Eda. Å herregud! Den som uppfann edan är min absoluta favorit på hela jorden XD
Kunde till och med slumra en liten stund :)
Efter typ en timme så tog dom hål på hinnorna för då hade värkarna minskat i antal och styrka.
Pang sa det och det drog igång med full styrka. Efter 40 min krystande med glesa värkar var hon ute vår prinsessa.
Fick en grad 2 ruptur både invändigt och utvändigt så dom sydde ganska länge och undersökte noga så dom inte skulle missa något.
Tydligen så var vi fyra stycken som födde exakt samtidigt så den bm jag haft hela kvällen hamnade i ett annat rum och jag fick ny usk och bm men det gjorde verkligen ingenting. Alla var så himla kära :)
Sen visade det sig också att om man haft kronisk förstoppning hela sitt liv så är man lite extra bad ass på att krysta XD

Varning Lång text

Natten till onsdag började jag få ont i bröstkorgen och mådde ganska illa men kunde inte spy. Smärtorna eskalerade så pass att sambon fick ringa en ambulans som kom och hämtade mig. Hade skyhögt blodtryck och jättesvårt att andas när jag kom in och värre blev det hela tiden. De satte in massa dropp och mediciner och konstaterade att det var en allvarlig havandeskapsförgiftning. Dom sa att vi skulle bli kvar ett par dagar för att sätta igång förlossningen, men mina värden fortsatte att kaosa och plötsligt pratar dom om hellps syndrom och akut kejsarsnitt. Jag får förklarat för mig att det är bråttom och vi måste få ut bebisen NU. På operation sprang 10 pers och presenterade sig och jag blir nersövd.

När jag vaknar så är jag groggy och vet knappt om jag drömmer. Får världens finaste lilla pojke på bröstet, 48cm lång och 2600 gram. Jag minns inte så mycket därifrån men man har tagit ytterligare tester på mig, satt en kateter och på ett ekg har dom sett avvikande hjärtaktivit som ska undersökas. Jag kan inte stå, gå eller göra någonting själv. Spyr upp allt jag äter och dricker. Blir förda allihop till hjärtintensiven där jag fortfarande ligger. Får massa dropp och mediciner så jag får inte amma. Snittad och orolig som fan för vad som händer. Sambon och pojken har fått gå till specialförlossningen för att undersöka lillens syreupptagning som tydligen inte är helt bra.

Jag är helt jävla förstörd här. Allt är så förvirrat och allt händer på en gång. Jag vill bara ha min bebis! Nu ligger jag ensam i en säng på hjärtintensiven och längtar bort. Jag har kateter, de svullnaste ben jag sett i hela mitt liv, är snittad och helt blå från naveln och ner. Jag önskar bara jag kunde hämta sambon och bebis och åka hem. Men tidigast måndag enligt en av alla läkare. Fy fan va allt suger. Stackars min bebis, vad har jag gjort med dig.....

Skönt med bättre besked på tul Nmg.

Det kommer gå toppen, och med igångsättningstid så har du ju en definitiv deadline för när det är över och du får träffa bebisen :)

Vi har kommit hem. Allt såg bra ut på alla undersökningarna och snuttan har bara gått ner 7% av vikten så hoppas att det vänder också de kommande dagarna.

Ni som har fått era bebisar, när vände viktkurvan för er?

Hej!

Jag är en i skaran som följt er här i tråden, särskilt nu den sista månaden.

Jag börjar bli väldigt trött på att vara gravid nu, det är andra barnet och idag är jag på Bf +3. Jag fick mitt första barn på just Bf +3 och jag hade nog trott att jag skulle få tidigare med nummer två.

Är det någon mer i tråden som gått över sin bf? Känns som de flesta barn redan kommit nu? :)

Måste bara berätta om min pappas stenkorkade fru!
Till historien hör att hon och jag aldrig dragit jämt men har valt att göra vårt bästa för pappas skull. Mitt problem med henne är att hon är helt jävla socialt efterbliven och totalt okänslig för att vad hon säger faktiskt kan såra folk. Korkad, elak och självisk i mina ögon.

Idag var dom i alla fall här och skulle mysa bebis och fika lite. Hon och jag står och pratar i köket samtidigt som jag fixar fikat och hon undrar hur fl gick och allt däromkring. Hela samtalet gick typ ut på att jag skulle berätta lite om min så att hon kunde dra referenser till sina egna förlossningar och berätta hur det var för henne för 20 år sedan!
Sen frågar hon mig "hur är det med baby-bluesen?"
Jag då som känner mig helt fantastiskt glad fortfarande och inte minsta spår av nedstämdhet (var väldigt deppig med första barnet) blev lite ställd av frågan. Dels så känner jag mig inte deppig alls och dels så är hon sista människan på jorden som skulle fått reda på det.
Så jag svarade att jag inte alls känner av något men att det kanske kommer, man vet ju aldrig.
Då säger hon "Ja jag tyckte du såg lite ledsen ut innan" WTF?!? Vem fan säger så?!? Hon är så jäkla rubbad!
I övrigt har jag en fantastisk släkt och svärfamilj men hon är i en helt annan liga!
Kunde skratta åt det sen men där och då krävdes hela min koncentration för att inte låta henne veta ett och annat.

Bf dag idag och ingen bebis. Jag blir galen på detta!

Nån som Fått igpngsättning här?

Hur var det?

Känns som att allt gick väldigt fort men idag 22:42 kom vår pojke :) äntligen! 3,5 kg och 50cm haha (vi är korta). Kan skriva mer detaljerat imorgon (senare idag), nu måste jag sova lite.

Hejar på er som är kvar! Rätt som det är så händer det! Många styrke kramar, hoppas allt går bra på er koll :) <3