Kan man märka på något vis om moderkakan är kalkig? Det är det jag är nervös för - att bebis ska få dåligt med näring eller att man sipprar fostervatten utan att märka det... Men om det kan vara genetiskt med kalkig moderkaka hade jag nog valt igångsättning för att slippa oroa mig. Annars är jag oxå mer som Mulan.
Det är skitsvårt att inte tappa modet! Man är ju aldrig så populär heller - jag har blivit uppringd och messad av kompisar jag inte hört av på länge idag. Dagen efter BF - knappast en slump... Blir så bitter...
Dagarna klarar jag ändå av hyfsat bra eftersom jag hittills lyckats sysselsätta mig med en massa saker, men kvällar och nätter är svårare - speciellt som båda mina tidigare förlossningar startat sen kväll/tidig natt. Jag försöööööker tänka att det är lyxig ensamtid de här sista dagarna, ingen bebis vid bröstet, som man ständigt kollar om den andas, känslan att kunna stå i duschen lääänge...
Okej, nu har jag haft kraftigare förvärkar än tidigare i någon timme, nästan så att jag får andas igenom dem...hur tusan ska man veta när det är på "riktigt"? Har ju haft förvärkar innan som hållt i sig ett bra tag, men nog inte riktigt så här onda...nu blir svårigheten att somna och inte ligga och tro att det äntligen är på gång...
Din stackare Nmg! Förstår att det måste vara jättejobbigt!
Och det är nu jag förstås inte ska berätta att kl 11.19 idag tittade lillebror ut! Jag lyckades klara 8 cm hemma på egen hand, sen tog sista biten tre timmar. Han stod ganska högt så efter ett tag tog de hål på hinnorna och det visade sig att han bajsat i fostervattnet. Det blev lite stress på slutet och han hade dessutom navelsträngen två varv runt halsen...läskigt! Men han verkar må bra (vi väntar fortfarande på undersökning och så) och jag klarade mig på bara tens och lustgas! Det kändes fantastiskt i sig.
Tack - vad gulliga ni är!! Jag började få ondare sammandragningar igår kväll, vid 22 kanske. Låg i badet 1,5 timme kring midnatt och sen försökte jag sova. Hade värkar med fem min mellanrum typ hela tiden men inte förrän på morgonen, vid 6, tilltog de i längd och styrka. Var inne på förlossningen 8.30 och var då öppen 8 cm (och hamnade i chock!!). Men sen tog alltså den sista biten tre timmar - han stod högt upp och det blev lite forcerad krystning på slutet iom missfärgat fostervatten och hjärtljuden gick ner rejält när han var på väg ut pga navelsträngen runt halsen..men det gick ju bra till slut! Fattar inte att jag fixade det med lustgas endast!
Spännande att ni alla tre ska på bedömning på måndag! Jag håller tummar och tår att ni har era bebisar innan dess <3
Ja, jag var helt säker på att hon skulle säga att jag var öppen typ 3 cm!! Det tog ett tag att inse vad hon faktiskt sa :)
Apropå storlek - han vägde hela 4155 g och var 54 cm lång. Det var verkligen inget som varken syntes eller kändes!!
A
Grattis Hallonpajen! Skönt att det gick bra till slut, starkt jobbat att stå ut så länge hemma :)
STORT GRATTIS Nmg, har följt din vånda och är så glad att bebisen äntligen kommit! Jag har fått en grad två bristning alla mina tre förlossningar och trots att det bara var 9 dagar sedan jag födde känner jag mig redan nästan återställd! Svullnaden helt borta och jag har blivit bättre efter varje gång de sytt :)
Jag hade svår svamp med första barnet men det dröjde länge innan jag fick rätt hjälp, tyvärr! Bra att ni tar tag i det i tid! Det som oftast inte informeras om är att man måste tvätta bh:ar och handdukar som använts på brösten i 60 grader efter användning för annars dödas inte svampen och ni kommer bara återsmitta er igen, trots medicin. Tänk oxå på er egen kost - jag åt mat helt fritt från socker, vitt mjöl och mjölkprodukter för att bli av med svampen (jag ville verkligen amma!)
Vit tunga kan de ha utan att det orakar svampproblem - min tvåa hade det och jag blev jättenervös och fick medicin, men det utvecklades aldrig till ett problem. Kanske för att jag tvättade noga, luftade mkt och tänkte på kosten (dock inte strikt).
31/7 Moen, 23 år Stockholm, första barnet, flicka
3/8 Anlili, 36 år, Norrköping, andra barnet, flicka
5/8 Mal Mal, 32 år, Karlstad, tredje barnet, pojke
31/8 Hallonpajen, 39 år, Bjärred, tredje barnet, pojke
4/9 Mulan91, 25 år Stockholm, andra barnet, pojke
Gud så jobbigt många av er verkar ha med svärisar och släkt! Jag har ingen bra relation med svärmor, hon bor tackolov 45 mil bort, men hon har inte träffat bebis än och kommer inte att göra förrän han är 6 veckor gammal på fyraåringens kalas. Jag har oxå varit tydlig med att hon inte får bo i vårt hus (det är stort). Kan tyckas oerhört elakt och orättvist (min pappa och syster ska nämligen bo här då...) men jag är väl en fullblodsegoist då. Hon får mig att känna mig utsatt och osäker och jag vill inte ha såna personer i min närhet, allra helst inte när man är som mest hudlös med ny bebis. Jag kan absolut tolerera henne kortare stunder men inte ha henne boende hos oss.
Kan tillägga att det här har varit en stor grej i mitt och mannens förhållande men vi har gått i familjeterapi det senaste året där vi bla pratat om detta. Jobbigt för alla, men vi förstår varandra och anser att vår familjs välmående är allra viktigast och måste prioriteras.