BF Augusti 2016

Vad jag kommer ihåg så larmade det bara en gång, och då hade han rullat av plattorna. Sen larmade det ju några gånger när vi tog upp honom och glömde stänga av. Men det fellarmade aldrig vad jag kommer ihåg, var 9år sedan.

Till första barnet hade jag inte något andningslarm. Men köpte till andra barnet då han bara sov på mage. Tyckte det kändes tryggare. OM något händer så har man ju förhoppningsvis en chans att få igång andningen igen. Om de slutar andas så larmar den, tjuter.

32+3 +4 kg, men har kräkts en hel del. Med båda de andra gick jag upp 12 kg.

När min dotter föddes så fick jag låna bröstpump på BB. Fick även låna hem en när vi åkte hem.

Mizzsandra herre jösses vilken svärmor! Jag hade blivit helt tokig både på henne och min sambo om de betett sig så!
Jag tror och hoppas också att bebis storlek styrs mycket av föräldrarna. Jag är 154cm och min sambo 168cm så jag räknar med att det blir en ganska liten/normalstor bebis. Försöker iaf intala mig det! :)

Lite kluven över det där med hallonbladste. Vill ju gärna att det ska hjälpa till vid förlossningen och med blödningar och så. Men vill ju inte att det ska stimulera och öka mjölkproduktionen då jag inte ska amma. Men kanske inte påverkar mjölken så mycket om man inte dricker efter förlossningen?

Idag ska vi på ett extra ul för att kontrollera Lillemans njurbäcken. De var lite förstorade vid rul och var även lite stora när vi var på fl för några veckor sedan. Har inte riktigt fått grepp om vad det innebär, de säger vara att det inte är någon fara när jag frågar. Så hoppas det ser bra ut idag!

Då vågar jag mig nog på att dricka det. Tack! :) Men det är först i v 35 eller så man ska börja va?

Ul gick bra. Tror jag iaf! Läkaren kollade bara jättesnabbt på just njurarna. Sa att den ena såg bra ut. Den andra låg i skugga men han tyckte den såg bra ut också. Kändes sådär. De andra som har kollat har tittat länge och mätt flera gånger. Men jag blev svimfärdig och illamående när jag låg där så han fick pausa lite. Kanske därför han skyndade sig. Men jag får ju lita på att han kollade ordentligt så det inte är någon fara. Men lite tråkigt att han inte visade varken ansiktet eller hjärtat. Hade hoppats få en liten skymt av honom iaf.

Grattis mikamon! Skönt att allt har gått bra trots allt! :)

Kela jag känner ingen det där. Är sällan hungrig. Äter mest frukt och godis (tyvärr). Äter mat för att jag måste. Och orkar bara små portioner.

Idag ska vi på föräldrautbildning. Vi hade helat velat gå en för förstföderskor eftersom vi inte har några gemensamma barn och det var så längesen någon av oss var med om en förlossning. Då var det inget prat alls om andning, avslappning, massage osv. Men nej vi får gå en för omföderskor som bara är på 2 timmar och då ska vi hinna fika på den tiden också. Hoppas verkligen vi hinner lära oss någonting iaf!

Lovegbg välkommen hit! På Facebook finns en grupp som heter "Bf juni-augusti 2016 Göteborg". Där brukar de träffas och fika. Jag bor i Kungsbacka, men har inte varit/är inte så social då jag mått väldigt illa och kräkts mycket under graviditeten.

Jag har 45 dagar kvar till bf. Men 34 dagar kvar till bedömning och ev igångsättning. Allt är färdigt så vi är redo om han skulle få för sig att komma ännu tidigare. :)

Har stått och lagat mat i flera timmar. Behövde fylla frysen med lite middagsmat som bara är att ta upp och värma inför nästa vecka då barnen ska på crossläger några dagar. Men jösses vad ont i fötterna jag får av att stå upp en längre stund. Särskilt hälarna. Fick gå och lägga mig en stund nu för det gör så ont. Någon mer som känner så? Har inte gått upp mer än 4-5 kg så det är ju ingen större belastning.

Jag förstår att ni känner att bara ni föräldrar vill mata ert barn. Jag känner inte likadant, för mig får gärna någon annan mata någon gång, men naturligtvis inte för ofta. När mina barn var små så matade både mormor, farmor och morbror. Tyckte det var en mysig stund för dem också. Men nu när jag läste era inlägg så kom jag på att vi kanske får ett problem som jag inte tänkt på innan. Våra barn är ju alla så stora så att de skulle kunna mata lillebror. Men det känns inte bra att det är 6 olika personer som matar. Visst får de göra det någon gång, men inte hela tiden. Däremot känner jag att min 12-åriga dotter skulle kunna få göra det. Men då blir det ju orättvist mot de andra. Svårt!! Men förhoppningsvis löser det sig. Bonussönerna visar inget intresse alls över lillebror i magen, så kanske håller det i sig även när han kommer ut.

En annan sak jag börjar bli lite orolig/besviken över är min svärmor. Mina barn har alltid haft en nära relation till sina mor- och farföräldrar. De har passat barnen och de har ganska ofta sovit över där. Men min sambos mamma hade knappt passat hans barn själv innan vi träffades (då var de 7 o 10 år). Nu passar hon dem ibland, speciellt den yngsta. Men hon lagar aldrig någon mat, det blir pizza, Mc Donalds eller så lagar hennes sambo mat (pannkakor, köttfärssås eller korv o bröd). Sambons syster har ett barn på 2år, men honom passar hon ytterst sällan. Och då bara några timmar på sin höjd. När vi är där, vilket är väldigt sällan, förvånas jag över att hon aldrig hjälper dottern med minsta barnbarnet. Han tyr sig inte till farmor det minsta. Jag är van att när vi varit hos mormor/farmor så ägnar de mycket tid åt barnbarnen. När de var små så hjälpte de ofta till att mata så vi föräldrar för en gång skull kunde äta i lugn och ro. Visst är det vårt barn, ingen annan ska behöva ta hand om det. Men märker vilken stor skillnad det är på mina barns relation med sina mor- och farföräldrar gentemot mina bonusbarns relation till sin farmor (morfar o farfar träffar de aldrig längre och mormor träffar de någon gång ibland när hon är och hälsar på dem). Kanske är det mina barn som har ovanligt engagerade mor- och farföräldrar? Jag vet inte, har ju inte varit van vid annat. Hur är era föräldrar/svärföräldrar?

Min sambo och hans ex-fru lämnade nästan aldrig bort sina barn. De gjorde nästan aldrig saker ihop bara de två så de behövde aldrig barnvakt. Han har sagt att de lämnade äldsta sonen till farmor en gång. Då hade mamman pumpat bröstmjölk som farmor skulle ge på flaska. Men när de kom var ungen blöt och hungrig. Farmor hade inte lyckats stänga nappflaskan ordentligt och nästan allt hade runnit utanför. (Han är snart 14 år så på den tiden fanns det inga avancerade nappflaskor med massa olika delar). Kanske var det en bidragande orsak, att de inte litade på att hon klarade av att passa barnen? Jag har frågat men han säger bara att de aldrig behövt barnvakt. Men jag, min personliga åsikt, tycker att det är inte bara för att få barnvakt man lämnar bort barnen. Det är för att de ska få en nära och bra relation med sina mor- och farföräldrar. Idag är mina barn så stora så det är sällan jag ber mina föräldrar att vara barnvakt. Däremot sover barnen gärna över där ibland. Ibland är det barnen själva som ringer och frågar om de får komma och ibland är det mormor o morfar som ringer och frågar om de vill komma. De sover även hos sin farmor ibland, både när deras pappa behöver barnvakt eller bara för att de vill. Händer inte lika ofta att de sover hos farfar, men det händer. Däremot ställer han upp och kör dottern till hennes träningar varje vecka och hittar även på saker med sonen ibland. Jag är glad och tacksam över att mina barn har en så bra relation med både mormor, morfar, farmor och farfar.

Men kan hålla med om som någon sa att det är lite "känsligare" med farmor och farfar. Min ex-svärmor kom med många goda råd i början och jag tyckte ibland att hon var lite jobbig. Det var lättare med min egen mamma, henne kunde jag säga ifrån till på ett annat sätt. Sen arbetar min mamma med barn så det blir ju på ett annat sätt då också.