BF Augusti 2016

Hjälp! Har sett någon skriva förut om krampliknande smärtor i magen har jag för mig. Vaknade nu av att hela magen drog ihop sig i kramp och jag kunde inte röra mig för det kändes som att smärtan blev värre då. Kändes exakt som den smärtan man får i vaderna när man får vadkramp. Min upplevelse var att det var antingen magmusklerna eller själva livmodern som krampade- smärtan låg liksom precis under huden och inte alls inuti magen. Tror det höll i sig i 5-10 minuter. Nån som varit med om något liknande? Har ni nån idé om vad det kan ha varit som hände? Farligt?

Tack för svar Hazel Grace. Ja visst blir man nojig när det gör då ont och man inte vet vad det beror på. Hon rör sig nu iaf, kanske du har rätt i att spakarna drog igång nåt i magen. Sammandragningar ska ju inte va farligt så länge de inte gör ont, då blir man ju orolig när det gör ont. Fast jag hade förväntat mig att det skulle göra ont inuti magen - mer som värkar. De kändes inte såhär vad jag kan minnas.

Fan, jag tror att slemproppen håller på att gå. Min enda rädsla är att föda för tidigt, har varit rädd att föda sedan vecka 23. Nu när jag är i vecka 35 har jag känt mig lugnare för att jag har tänkt att så här sent borde det gå bra. Men nu när det ev. är på gång får jag panik. Jag är inte redo! Och vill inte ligga på neo i veckor och vara ifrån dottern. Förra gången gick aldrig proppen så jag märkte det. Nån som har erfarenhet? Kan proppen släppa och återbildas så här sent?

Tack alla ni som svarade om proppen. Känns lugnare nu. Fick dottern i v 36 +6 och det är ju större risk att föda för tidigt om man redan har gjort det. Därför jag oroar mig, precis som du Mika. Är dessutom helt oförberedd, dumt nog. Behöver köpa ny bil, ny bilbarnstol och resesäng till dottern om hon behöver sova över hos mormor. Och väskan har jag inte ens tänkt på att packa än. Men sist hade jag inte heller packat nåt när vi fick åka in. Jag råkade kallt med att hon skulle gå över tiden med 2 veckor. Rafsade bara ihop lite kläder och tandborste på 10 minuter när vi åkte och lyckades ändå få med mig det viktigaste. Så det löser sig tänker jag.

Åh vad skönt det är att känna igen sig i era beskrivningar. 37+5 idag och hormonerna är helt galna. Stackars sambon får ta mycket skit,särskilt när han inte förstår hur tungt allt är för mig nu. Var och badade igår och efter 150 meters promenad tillbaka mot bilen tar han packningen och springer iväg mot bilen och lämnar mig själv med dottern på 1 år som bara vill springa omkring och upptäcka världen. Jag har mjölksyra i hela kroppen och det känns som att gå genom sirap. Hade hon sprungit ut framför en bil eller "klättrat" ner för en trappa hade jag inte kunnat rädda henne. Just då klarade sig sambon undan ett utbrott för jag var för trött för att ens orka bli arg, haha.

Var hos bm igår och bebis var fixerad nu. Hoppas verkligen det är ett tecken på att hon gör sig redo för att komma ut!

Jag har fått ultraljud båda mina senaste besök (v.35 och 37). Fick det för att bm ville vara helt säker på att huvudet låg åt rätt håll. Fast i ärlighetens namn tror jag att hon visste, men tycker det är roligt att få göra ett ul - när chefen har semester får man en tillbaka passa på, så hon en av gångerna, haha. Iaf såg man bara en kroppsdel i taget. Huvudet fyllde upp hela skärmen. Fast det är en äldre ul-maskin hon använder då så jag vet inte om de nyare kanske kan förminska bilden på nåt sätt....

Grattis till er båda - Moen och misszandra! Så härligt att äntligen få träffa de små guldklimparna!

Här är det 5 dagar kvar till bf och jag håller på att bli tokig! Har haft en väldigt livlig bebis genom större delen av graviditeten och nu tycker jag att hon har varit slöare sen i lördags. Hon rör sig lika ofta som vanligt men inte lilla kraftigt. Har visserligen haft massor med smärta när hon har rört sig om kvällarna då hon har kommit åt nån nerv som går ut i benet och ljumsken och kanske är det för att jag inte har känt av den smärtan på ett par dagar som jag upplever det som mindre rörelse. Men för min egen sinnesros skull ringer jag nog förlossningen idag och ber dem ta en koll om det inte förändras snart.

Nånrandomtjej: ja, hon är fixerad, men har varit det ett tag och rört sig kraftigt efter det. Men idag har det varit lite mer fart så nu känner jag mig lite lugnare igen. Kul att vi är fler som känner av det jag tror är bebis som trycker på nån nerv. Jag har haft så i minst 3 veckor. Ibland så kraftigt att jag nästan ramlar omkull. Ibland har det kännas som att någon sparkar mig stenhårt i baken. Från utsidan. Frågade min bm om detta sist och hon hade aldrig hört talas om nåt liknande. Trots att hon jobbat som bm hela sitt liv och går i pension nästa år!

Har haft värkar nu ända sen jag vaknade klockan 8 imorse. Har kommit lite blod också så på gång måste det ju ändå vara nu. De har blivit kraftigare under dagen men är fortfarande fullt hanterbara. Regelbundenhet skiftar men oftast är det 2-4 minuter mellan värkarna nu. Fast sen kan det plötsligt gå tio minuter. Har så nära till sjukhuset att jag avvaktar in i det längsta, men snart kanske det är dags att åka in på en koll ändå. Gud vad svårt det är att veta hur man ligger till!

Det var riktiga värkar jag hade i tisdags. Vi åkte in vid tolv på natten och då var jag öppen 5 cm. Fick lustgas och epidural och det kändes fullt uthärdligt fram till krystvärkarna drog igång. Krystade en halvtimme ungefär och när hon väl kom hade hon inte hunnit vrida sig helt som hon skulle så hon kom ut med huvudet åt fel håll. Var lite för överväldigad direkt efteråt för att förstå exakt hur, men det gick bra ändå. Sprack bara lite grann. 3400 gram och 49 cm lång och alldeles alldeles underbar. Sammanlagt var vi inne på förlossningen i 13 timmar, varav 5.5 ägnades åt barnafödande.