Att tänka är början... (Då ska man söka hjälp!!!) sen följs det av mer eller mindre allvarliga försök. Sen när försöken är några... Och man mår skit, så sker ett självmord nästan alltid ogenomtänkt i desperation. Dvs du måste ta på allvar att du TÄNKER så här, för så börjar det. Det slutar inte så. De som verkligen begår självmord gör det i majoriteten fall i affekt och stark ledsenhet och sorg. De vet inte konsekvenserna av det, för när man gör sånt tänker man inte rationellt (som du TS gör nu när du diskuterar det..). Jag vet vad jag pratar om. Min lillasyster tog livet av sig i våras. Stundens ingivelse efter några "försök" depression och tankar, som inte omgivningen tog på allvar i den mån att vi kunde förhindra detta. Hon lämnade en dotter på 1,5 år efter sig