Fuck cancer!!! Hur förbereder man sig för det värsta?

Det enda du kan göra är att prata. Prata, prata, prata. Prata med din pappa, prata med din mamma. Har du syskon så prata med dem, prata med ev vänner till din pappa. 

Ta itu med det praktiska, om du vill och din mamma vill ha och behöver din hjälp. Din pappa har säkert också önskemål där.

Det är tungt, det är jobbigt, du kommer att vara arg och ledsen och glad och förvirrad och du kommer se din pappa på håll ute på stan och du kommer att undra var din pappa är när du kommer hem till din mamma och.... Så är det. Och så får det vara.

Sen, om jag får lov att vara lite bitter så här på kvällskvisten: Din pappa fick i alla fall 73 år. Det fick inte min mamma, som dog i cancer när hon var 45.