Stress som leder till barnlöshet

Nej.

Hur länge har du och alla dessa andra som sett sambandet försökt skaffa barn undrar jag? 

Nej.

Hur länge har du och alla dessa andra som sett sambandet försökt skaffa barn undrar jag? 

Jag försökte i 1 år sen tänkte jag att jag skiter i detta och vips så va jag gravid. En annan jag känner försökte i 8 år o sen tänkte hon äsch jag får väl börja acceptera barnlösheten och inom en månad va hon då gravid. En annan jag känner försökte i 5 år o sluta sen också kämpa o blev då gravid direkt. Och jag har hört

Nej det tror jag inte alls att det finns ett sånt samband. Det är faktiskt ett hån mot barnlösa att påstå sånt. Man lägger skulden på dem själva vilket är orättvist då det handlar om ett medicinskt problem.

Om stress skulle påverka så mycket skulle ingen bli gravid när det är krig eller av våldtäkt men se det blir barn då också. Även misshandlade kvinnor blir gravida och de om några är väl stressade... Att stressen över att inte bli gravid när man vill skulle kunna påverka så mycket emotsägs av det ovanstående.

Om stress skulle påverka så mycket skulle ingen bli gravid när det är krig eller av våldtäkt men se det blir barn då också. Även misshandlade kvinnor blir gravida och de om några är väl stressade... Att stressen över att inte bli gravid när man vill skulle kunna påverka så mycket emotsägs av det ovanstående.

Märkligt, jag levde ostressat och lugnt i 6 år utan att bli gravid. Sen prövade jag IVF och poff hade jag två barn. Vad va orsaken bakom din barnlöshet?

Ingen aning, de har aldrig hittat nåt fel på mig eller min partner. Vi hade även ett större barn som nu är 10 år.

Efterssom befruktining till mycket styrs av slumpen hos friska par så kommer det ta längre tid för vissa och snabbare för andra. Inget konstigt med det. Sen går det alltid att koppla ihop det med någon annan yttre händels som t ex resa, adoption, uppgivenhet, flytt men ingen seriös forskning har hittat någon korrelation mellan yttre händelser och befruktning.

Hur många är många? Vilka statistiskt säkerställda metoder har använts för att få fram denna siffra?

De som blir gravida efter att de har gett upp försöken är förstås benägna att koppla samman det med just att ge upp och är dessutom förmodligen mer benägna att berätta om detta än de som blivit gravid innan de gett upp.

Mig veterligen finns det få belägg för det du för fram, visst kan det vara så att stress spelar roll för möjligheten att bli gravid i vissa fall precis som stress kan spela en roll i samband med hjärt och- kärlsjukdomar och psykisk ohälsa. Det är fullt möjligt att det är så i vissa fall och till och med att stress spelar någon roll i varje barnlöshet.

Men man kan inte påstå att det är stress som leder till barnlöshet generellt eller ens i någon större utsträckning utan studier för att belägga detta. Att bli gravid efter ett år är heller inget konstigt.

Du har inte ens rätt att kalla dig ofrivilligt barnlös om du bara försökt ett år - det är normalt att det tar så lång tid. Vad gäller dina vänner som "släppt det" efter 5 och 8 år så är förklaringen med största sannolikhet så enkel som att det är ganska stor chans att lyckas förr eller senare om man håller på så många år - inte att de "släppt det".Nej, det har du inte erfarit själv. Du försökte i ett år. Och snacka om att slänga skuld på alla kvinnor som inte lyckas! Du skriver ju bara om kvinnosjukdomar, inte ett enda ord om männen! Ofrivillig barnlöshet beror till lika stor utsträckning på männen som på kvinnorna! Hur vet du det? Hur vet du att dessa personer varenda gång de försökt "tänkt för mycket" på det och faktiskt släppt det helt och håller just exakt den månaden de lyckades? För att de säger det? Jag har själv fått försöka i tre år för att bli gravid och gav upp i många, många månader. Jag fokuserade på annat i livet, inte fan blev jag gravid. Ingen av mina IVF-vänner lyckades "genom att släppa det" heller. Det där är en riktigt elak myt som slänger skuld på oss som inte lyckas.

Förstår du själv inte hur grymt uttalande det är? Förstår du hur ont det gör att gå så många år utan att veta om man någonsin kommer att få ett enda barn? Förstår du att det är en av de värsta, mest smärtsamma livskriser som finns? När du och andra säger att det händer oss på grund av att vi "tänker för mycket på det", "vill för mycket" eller "stressar för mycket" över det så säger ni samtidigt att vi själva försatt oss i den situationen. Sorgen är vårt eget fel. Vi har medvetet satt oss i den här soppan genom att vilja få barn för mycket. Hur kan man vilja för mycket? Vilken fysiologisk respons blockerar fertiliteten genom att vilja? Kan du vilja något annat så mycket att du får cancer? Eller kan du kanske bota dina sjukdomar genom att tänka dig frisk? Hur exakt fungerar den här mekanismen menar du? 

Man har mellan 20-40% chans att bli gravid varje försök om man inte har fertilitetsproblem. Det innebär att det varje försök är 60-80% risk att det inte går hur "fertil du än är. Om man försöker 5 gånger och befinner sig i gruppen som har 20% chans blir inte chansen 20+20+20+20+20%=100% att lyckas på dessa fem gånger, så funkar det inte. Varje gång är det bara 20%. Med andra ord kan man misslyckas hur många gånger som helst utan att det betyder något. Ju fler gånger du försöker ju större är chansen att du råkar hitta vinstlotten tillslut. Alla gör det inte ändå, men det ökar chansen. Där har du förklaringen till att de som försökt länge och gett upp så småningom hittar sin vinstlott. De råkar tillslut lyckas. 

För din info kan jag ju berätta att det inte finns någon som helst forskning som stödjer denna teori. Tro mig, det har studerats många gånger om eftersom det är en så svårdödad myt, men man har inte hittat ett smack. Är man så stressad att ägglossning uteblir, absolut, men det är stress i en helt annan klass. Ingenting talar för att "kroppen stöter ut" embryon om man är för stressad eller liknande, du som kvinna har nästan inget med detta att göra. I annat fall hade aborter inte behövts om du kunnat "tänka bort" barnet. Händer något extremt, t.ex. dödsfall inom den närmaste familjen, ja då finns det en möjlighet att kroppen reagerar genom att inte bli gravid eller till och med ge missfall, men det är extremfall och händer långt från ofta. Men vem vet, du kanske vet bättre än världens samlade fertilitetsforskare och -läkare och barnlösa. Du har ju egen erfarenhet av att försöka bli med barn i ett helt år. Tack - word! 

Du har inte ens rätt att kalla dig ofrivilligt barnlös om du bara försökt ett år - det är normalt att det tar så lång tid. Vad gäller dina vänner som "släppt det" efter 5 och 8 år så är förklaringen med största sannolikhet så enkel som att det är ganska stor chans att lyckas förr eller senare om man håller på så många år - inte att de "släppt det".Nej, det har du inte erfarit själv. Du försökte i ett år. Och snacka om att slänga skuld på alla kvinnor som inte lyckas! Du skriver ju bara om kvinnosjukdomar, inte ett enda ord om männen! Ofrivillig barnlöshet beror till lika stor utsträckning på männen som på kvinnorna! Hur vet du det? Hur vet du att dessa personer varenda gång de försökt "tänkt för mycket" på det och faktiskt släppt det helt och håller just exakt den månaden de lyckades? För att de säger det? Jag har själv fått försöka i tre år för att bli gravid och gav upp i många, många månader. Jag fokuserade på annat i livet, inte fan blev jag gravid. Ingen av mina IVF-vänner lyckades "genom att släppa det" heller. Det där är en riktigt elak myt som slänger skuld på oss som inte lyckas.

Förstår du själv inte hur grymt uttalande det är? Förstår du hur ont det gör att gå så många år utan att veta om man någonsin kommer att få ett enda barn? Förstår du att det är en av de värsta, mest smärtsamma livskriser som finns? När du och andra säger att det händer oss på grund av att vi "tänker för mycket på det", "vill för mycket" eller "stressar för mycket" över det så säger ni samtidigt att vi själva försatt oss i den situationen. Sorgen är vårt eget fel. Vi har medvetet satt oss i den här soppan genom att vilja få barn för mycket. Hur kan man vilja för mycket? Vilken fysiologisk respons blockerar fertiliteten genom att vilja? Kan du vilja något annat så mycket att du får cancer? Eller kan du kanske bota dina sjukdomar genom att tänka dig frisk? Hur exakt fungerar den här mekanismen menar du? 

Man har mellan 20-40% chans att bli gravid varje försök om man inte har fertilitetsproblem. Det innebär att det varje försök är 60-80% risk att det inte går hur "fertil du än är. Om man försöker 5 gånger och befinner sig i gruppen som har 20% chans blir inte chansen 20+20+20+20+20%=100% att lyckas på dessa fem gånger, så funkar det inte. Varje gång är det bara 20%. Med andra ord kan man misslyckas hur många gånger som helst utan att det betyder något. Ju fler gånger du försöker ju större är chansen att du råkar hitta vinstlotten tillslut. Alla gör det inte ändå, men det ökar chansen. Där har du förklaringen till att de som försökt länge och gett upp så småningom hittar sin vinstlott. De råkar tillslut lyckas. 

För din info kan jag ju berätta att det inte finns någon som helst forskning som stödjer denna teori. Tro mig, det har studerats många gånger om eftersom det är en så svårdödad myt, men man har inte hittat ett smack. Är man så stressad att ägglossning uteblir, absolut, men det är stress i en helt annan klass. Ingenting talar för att "kroppen stöter ut" embryon om man är för stressad eller liknande, du som kvinna har nästan inget med detta att göra. I annat fall hade aborter inte behövts om du kunnat "tänka bort" barnet. Händer något extremt, t.ex. dödsfall inom den närmaste familjen, ja då finns det en möjlighet att kroppen reagerar genom att inte bli gravid eller till och med ge missfall, men det är extremfall och händer långt från ofta. Men vem vet, du kanske vet bättre än världens samlade fertilitetsforskare och -läkare och barnlösa. Du har ju egen erfarenhet av att försöka bli med barn i ett helt år. Tack - word! 

Jag tror det gjordes en studie för några år sedan som hävdar att stress inte påverkar graviditetschansen. Vilket är rimligt. Så alla idiotiska kommentarer om att man ska slappna av så blir man nog gravid kan slänga sig i väggen.

Nej, det finns inga bevis för detta sammanträffande. Däremot finns det vetenskapliga bevis för att det INTE är så som du tror, TS.

Och vi har levt stressfritt och harmoniskt under många år utan att det blivit barn så stressteorin är därmed motbevis och alltså felaktig. I ditt fall måste det varit en anna faktor som gjort att ni blivit med barn.

Kvasiforskningen fortsätter!

Många studier stämmer inte men din uppfattning om att stress påverkar gör det?

Hur går det ihop?

Tror du på allvar att det är en tillförlitlig metod för att ta reda på hur det ligger till?

Vi kan börja med en fråga jag ställt tidigare: Hur många personer (eller par) är det det handlar om?

Förlåt, men vem brukar säga det?