Tomhet

Hej!

För en vecka sedan gjorde jag en medicinsk abort, var då i v 6+4. Den gick inte vägen utan det visade sig på lördagen att fostret var kvar i livmodern, det levde inte men var kvar. Fick bli inlagd på gyn avdelningen och fick nya tabletter för att försöka stöta ut det men det gick inte heller så det fick bli skrapning under söndagen.

Till en början hade vi sagt att vi skulle behålla detta men efter mycket prat med mannen så värderade vi att vi börjat kunna få lite egentid för både oss själva och för oss som par. Vi tycker att det är skönt att barnen börjar bli lite större (5 och 7 år) och att vi börjat få lite bättre ekonomi att kunna göra saker, vi var tex på våra första utomlandsresa hela familjen i höstas vilket vi har längtat efter. Allting kändes okej fram till den dagen jag skulle ta första tabletten på tisdagen. Läkaren undersökte mig och konstaterar att jag är i vecka 6+4. Det är även en normal graviditet som alltså sitter som den ska och fostret levde. Redan då började jag känna obehag, har många MA bakom mig och jag kände när jag skulle ta första tabletten att jag ska inte göra detta egentligen men tänkte på vad vi pratat om hemma om varför och så vidare. Efter jag tagit den tabletten kändes det bättre och jag kände mig okej med beslutet. Efter torsdagen när jag tagit dom andra tabletterna så kändes det som en sten lättat för jag trodde ju att allt var över då. Blödde ju och det kom ut stora klumpar. Men på lördagen började jag alltså störtblöda och blev nervös på riktigt och tänkte att detta kan inte vara normalt och det var ju för att fostret fortfarande var kvar. Då revs allt upp igen och sedan dess har jag ångrat mig djupt. Att jag aldrig skulle tagit den där tabletten. Att jag skulle lyssnat på mina inre känslor. Går och tänker på detta hela tiden och gråter om vartannat. Min man försöker få mig att tänka på varför vi gjorde såhär och försöker få mig att tänka framåt men just nu känns det inte som att jag kan det. Min man har blivit lidande denna veckan då jag mest vill vara för mig själv och vill knappt prata med honom. Och nu har jag varit sjukskriven en vecka på eget befogande men ska börja jobba på lördag Igen men undrar om jag verkligen orkar det? Samtidigt kan det nog vara bra att tänka på annat? Ville bara skriva av mig lite och undrar hur jag ska göra för att må bättre? Överallt ser jag bebisar och något som har med bebisar att göra. Egentligen vill jag inget hellre än att vara gravid igen.