Trött bonusmamma

Håller med rappakalja ovan. Du har fått ta på dig ett större ansvar än vad du vill, låter det som. Det blir svårt för dig när det är mycket som slinker förbi, när pappan accepterar mycket. Hårt mot hårt är den enda rätta vägen, precis som rappakalja sa. Gnäll är ju ett faktum men detta känns som en uppfostrings/respektfråga. Varför tror du han lyssnar mer hos mamman?

Jag blev för övrigt nyfiken kring varför det störde dig att han inte såg dig som sin mamma men hävdade att mammans kille var hans pappa också. Vill du gärna vara en förälder för barnet? Hur är relationen mellan pappan och mamman? Varför vill barnet säga så till dig, testar han dig? Har han känt mammans kille längre än dig? Vill du att han ser dig som en förälder? Varför är det viktigt för dig?

Kan det hjälpa dig i din roll att fundera kring hur du själv vll ha det och agera därefter? Det blir extra svårt för dig när din kille inte är 100% närvarande själv. Om han inte kan ta ansvar för föräldrarollen - ska barnet vara så mycket hos er? Det är ju ändå hans ansvar kring barnet och kan han inte hantera det så kanske det borde funderas kring.