Vad göra åt förskolesituationen?

Så svårt! Har han kompisar? Jag tänker att personalen annars kan hjälpa till att skjutsa in honom i lekar.

Ja tjejerna tycker om han väldigt mycket och håller på med hans hår och säger att han är så söt osv. Han har inget problem så att ta kontakt. Häromdagen satte han sig brevid en flicka och höll om henne bakom ryggen. Sen tycker jag att pedagogerna är lite nonchalanta och säger ibland att vi har mest låtit han vara ledsen ibland. Det känns ju egentligen helt sanslöst att lämna ett stackars barn som är helt förtvivlad?! Han gör det ju liksom inte för att vara jobbig utan han är ju verkligen ledsen över att jag försvinner. Det är samma sak nu när han ska vara hemma hos mormor och sova där. Han totalvägrar och ringer efter mamma efter bara nån timma.

För oss blev det lättare när pappa lämnade istället. Prova det!

[quote=76234523][quote-nick]Eleonor01 skrev 2016-01-16 05:44:01 följande:[/quote-nick]För oss blev det lättare när pappa lämnade istället. Prova det![/

Har hört samma, bl.a. av min chef. Hans dotter sa nej förskola, inte! De fick byta så att han skolade in stället för mamman, gick mycket bättre.

Tycker du att det är ledsamt och jobbigt att lämna? Ofta är barnen en spegel på dina känslor. Håller med övriga talare, kan vara bättre om pappa lämnar. Sedan tycker jag det är lite märkligt att personalen inte kan få honom på andra tankar, dom ska ju inte behöva ringa dit föräldrarna som jobbar lr sover efter jobb. Hur gör du vid lämning? Ett långt avsked kan vara jobbigt för barn. Jag hade det problemet med min pojk men det funkade bättre när jag lämnade snabbt, klä av puss och vinka glatt hej då. Han grät hjärtskärande i fönstret men när jag ringde efter 5 min var han glatt i nån lek.. Lycka till

Om han är så ledsen att han inte ens lugnar sig när du har gått, så skulle jag titta på andra alternativ. Du skriver att du funderar på att vara hemma ett år till. Om du/ni har den möjligheten så skulle jag tveklöst satsa på det.
Annars kanske dagbarnvårdare vore ett alternativ?

Lyssna till vad ditt barn signalerar och agera. Inte på ett sätt som blir lättare för dig, utan för ditt barn. Med andra ord förändra hela situationen. Byt förskola eller byt till dagmamma, eller förändra hela er situation och ta hem barnet. De första åren i ett barns liv är de år som lägger grunden för hela barnets framtida välmående. Det är då den inre arbetsmodellen läggs för hur barnet kommer att möta livets utmaningar. En bra och trygg uppväxt med föräldrar som lyssnar och står upp för sitt barn är guld värt.

Ledsen får man ju vara, men inte alldeles ensam! Personalen måste engagera sig i detta. Upplever du att han har nån favorit bland dem? Kanske kan den lägga extra krut på sonen när denne är där vid lämning? Om inte funderar jag på hur anknytningen till personalen fungerat. Han ska känna sig trygg och ha någon att vara hos om han är ledsen!

Jag skulle föreslå att testa en strikt rutin i stil med att gå från famn till famn i kapprummet. Pojken och personalen vinkar i fönstret och går sedan och läser en bok han gillar.

Vi provade det i onsdags och då gick det mycket bättre. Det tyckte personalen också. Men så blev lillen magsjuk på torsdagen och pappan jobbar egentligen borta måndag-torsdag så nu är han inte hemma något mer. Men han var fortfarande ledsen många stunder under dagen, men det gick som sagt betydligt bättre

Ja självklart tycker jag att det är jobbigt när han är så ledsen men jag visar det inte! Har inte möjligheten att pappa ska lämna då han är borta på veckorna på jobb. Jag gör en snabb lämning, puss och kram mamma kommer sen typ. Sen tar personalen honom i famnen och han får vinka i fönstret