BF Juli 2016 (ny!)

Senaste åren har det varit bestämt att bara föräldrar och syskon till barnet får hälsa på på BB (sen kan man ju alltid gå ner till entrén och träffa andra om man vill och orkar). Sen kanske vissa gör undantag, vad vet jag? Men de flesta tycker att det är skönt, då behöver man inte brottas med att behöva säga nej till nära och kära och känna någon press att man ska vara pigg o fräsch direkt efter förlossning. Bra tycker jag, är ju kanske inte så kul om man haft flera dygns förlossning och sen dagen efter förväntas vara nyduschad o piffad och redo att ta emot besök av hela tjocka släkten :)

Sorry för inhopp, hittade denna tråden igår. Hade BF 26/7 och lusläser halva internet i hopp om att fördriva tiden. Har verkligen deppat ihop de senaste dagarna, finns ingen motivation till något samtidigt som jag får dåligt samvete för att jag inte gör något. Kroppen känns inte alls på topp :( hade väldigt mkt sammandragningar fram till v38, sen har det i princip varit helt dött och jag har inga "tecken" på att nåt är på gång förutom en magkänsla sedan ett par dagar tillbaka. Men den är nog ute och cyklar verkar det som haha.. Inatt hade jag dock riktigt ont därnere vid läggdags och Liten var helt tokig, hade kontroll hos BM i torsdags (BF+2) och då var det äntligen fixerat, förra veckan var h*n fortfarande ruckbar. Iaf så blixtrade det och strålade och sparkade som den så frågan är om någon försökte borra sig neråt? Trodde att det var dags, fast jag hade inga SD, men var samtidigt riktigt trött så det kanske var bra att jag till slut fick sova, även om det just nu känns som att jag vill svära lite ;)

Jag har som sagt plöjt igenom några sidor av tråden och förstår att det var rätt många som hade samma BF som oss, är det någon kvar av de? Har inte lyckats hålla reda på vilka som fått och när de fick, men förstår det som att jag inte är ensam kvar (och att det finns de stackare som väntat ännu längre).

Kan tillägga att det är min första bebis och jag har trott hela tiden att jag skulle få före BF, och att jag börjar bli riktigt nervös för både förlossning och tiden efter nu. Att bara ligga utan att hålla igång som jag alltid gjort har verkligen fått lite hjärnspöken att vakna...

Klarar inte av att vara ute alls nästan, har haft mellan 23-31 grader i skuggan majoriteten av dagarna denna månad :( har rensat en del på tomten när jag kunnat men sommarens projekt att skrapa altanstaketet för ommålning är alldeles för jobbigt för min kropp, måste stå i så konstiga vinklar och ta i. Men som sagt, värmen tar kål på mig. Har haft alla gardiner för (har stora fönster ner till golvet i vardagsrummet och husets långsida med altan i söderläge, enplanshus med ganska tunna väggar) och kylan på luftvärmepumpen och ligger bara och svettas hela tiden. Jag som annars älskar värme :(

Nu gnäller jag av mig riktigt mycket, ber om ursäkt om jag skapar negativitet här... Det var inte riktigt min avsikt när jag hoppade in...

Tappat motivationen totalt med hästen också, snäll sambo som sköter honom åt mig just nu. Detta är inte alls likt mig, har i övrigt haft en hyfsad graviditet och jobbade fram tills förra månadsskiftet. Det var lite slitigt då jag jobbar med hemtjänst och städ så det var skönt att komma hem även om jag inte får ut nån gravpenning och inte var sugen på att använda föräldradagarna i förtid. Trodde nog att jag skulle njuta mer av att gå hemma men jag tror det mest beror på att det är så många timmar på dygnet nu iom att man sover så mycket mindre och "latar" sig däremellan. Åh, det var ju så mysigt när sambon hade semester men nu väntar man ju bara på att han ska komma hem från jobbet så dagarna är evighetslånga haha.

Häromdagen lurade han ut mig på promenad och det var väldigt trevligt, mindre trevligt var det i början av veckan när jag trampade in en slånbärstagg i foten när jag vattnade uppe vid hallonen. Aajjj, den gick så djupt. Men skönt att inte bebben kom då iaf, tror det är jobbigt att vara på förlossningen när man inte kan stå på ena foten. Fast tanken slog mg att en smärta kanske bedövar en annan haha.

Aja, hade tur och klarade mig från infektion så nu är den bra och jag är redo att föda, komsikomsi lilla bebisen!! (Eller ja, så redo som jag tror jag kan bli).

Känner ni er nervösa eller är ni bara taggade?

Jag är mest nervös för hur jag ska hantera smärtan, är rädd att jag liksom ska få panik eller totalt stänga av. Men försöker att inte föreställa mig förlossningen för mycket, har läst på en hel del och även läst en del förlossningsberättelser men jag har försökt att inte tänka in mig själv i scenariot för mycket. Tror det bara är bäst att ta det som det kommer, jag kan nog inte förbereda mig mer än jag gjort och man vet ju aldrig i förväg hur det blir. Men man kanske borde gått sån där profylaxkurs? Aja. Jag är nog mest rädd pga att man inte har nån aning om hur det kommer vara/bli. Jag har ju ingen aning om vad jag ska förvänta mig. Jag har nog mest ställt in mig bara på att det kommer vara den värsta smärtan jag varit med om, och sen kanske man (i de vildaste fantasierna) kanske har tur att bli litelite positivt överraskad haha.

Nä, det är nog läskigast att komma utanför trygghetszonen, nånting helt nytt man inte har någon aning om.. Det är nog där skon klämmer lite med tiden efter också, ibland inbillar jag mig att livet kommer förändras på ett negativt sätt men sen inser jag att det bara är min hjärna som spelar mig ett spratt. Livet kommer ju bli så mycket bättre! Jag har längtat efter barn så länge så det är nog lite kalla fötter nu när det närmar sig och liksom blir mer verkligt. Jag börjar tänka "shit, vad har jag gett mig in på, är jag verkligen redo" osv osv.. Det är nog därför det är så drygt när man går över tiden, man hinner liksom bli mer o mer nervös som man inte var innan. Upplevde inte att jag hade lika mycket såna tankar innan BF.

Ja, jag hade nog velat föda sådär 1-2 veckor innan BF för jag inbillar mig att det gör mindre ont att föda ett mindre barn.. Vår lilla har legat mitt på kurvan hela tiden. Var inne lördag natt förra helgen för minskade fosterrörelser (men Liten vaknade i bilen påväg dit), och där verkade alls toppen och så fick vi komma in på ultraljud på måndagen för att kolla vatten o moderkaka mm, och då uppskattade datorn vikten till 3,2 kg (men har hört att det kan visa 10% fel?). Jag hoppas nog att det inte blir mer än 4 kg, 3,6-3,8 hade ju varit lagom känner jag :)

Visst är det positivt att man får en rund och frisk bebis med mycket kraft (vet att min bror var lite åt det mindre hållet och han var väldigt trött och hade därför svårt att orka amma så länge som han behövde för att gå upp första tiden), men kan tycka att en del verkar ha blivit riktigt uppskrämda av sina BM. Dom borde tänka sig för hur dom säger såna saker?! Man är ju lite extra mottaglig i detta skedet också.

Är väldigt glad över att ha haft en så lättsam och trevlig bm. Hade en annan en gång när andra var på semester och gick storgrinandes därifrån med ont i magen. Usch, glad att jag inte haft henne. Hon hade ett sätt att vara lite "gå-påig" som inte alls fungerar med en känslig person som mig. Gjorde ju inte saken bättre att ha haft en riktigt dålig natt och sen vara lite besviken på en annan incident hemma...

Jag är inte rädd för att gå över tiden egentligen utan jag är nog mer i tanken att jag vill undvika igångsättning. Nu har vi en tid för nytt UL nästa fredag ( BM trodde dock inte vi skulle behöva den ) och skulle inget ha satt igång då så blir det planering av igånsättning.

Är inte orolig för igångsättningen i sig, känns ju bara skönt att veta att man inte kommer vara gravid förevigt, men känns ändå som om det är bäst för kroppen om den kommer igång av sig själv (vilket den gör när den är redo). Förutsatt att den lilla mår fortsatt bra inne i magen förstås :) sen förstår jag folk som verkligen vill bli igångsatta pga erfarenheter och besvär osv. Det är jättebra att det finns möjlighet för hjälp när man verkligen behöver det :)

Åhh så kul! Lycka till nu!

Åh så segt detta är. Tänkte igår att tonight is the night, vet inte varför men var helt inställd på att det var inatt vi skulle åka in, men nä kände knappt av det som jag känt natten innan :(

Ont i magen och sådär men vet inte om det beror på något jag ätit igår.. Annars sovit bra trots jättekonstiga drömmar. Sover ju så dåligt annars men senaste två nätterna fått ihop över 6 timmar. Känner mig iaf trött trots det, och blir lite deppig. Har hört att många oftast blir superpigga precis innan förlossning?! Så nu känns det ju riktigt långt bort för jag är riktigt seg... Hm. Aja, i em får vi besök för fika (min sambo fyllde år på BF) så där blir det lite tidsfördriv iallafall. Våran julibebis verkar ju bli augustibebis.

Har ni några gissningar på vilken dag ni ska få? Min sambo har sagt onsdag i flera dagar nu och självklart önskar jag alla dagar utom onsdag bara för att kunna retas med honom haha. Aja, vi har UL på fredag så misstänker att ev igångsättning blir på måndagen därefter isåfall eller tror ni att man får vänta? På fredag är jag 41+3, alltså 41+6 på måndagen. Gud vad pirrigt det är nu, känns så overkligt att vara garanterad att vår lilla sprattel är på utsidan inom 1,5 vecka!

Låter ju betryggande att du höll på att bli hemskickad :O hur långt gången är du nu? hoppas allt går bra för dig, uppdatera gärna när bebis kommit!

Jag fick ju göra ett UL för att dubbelkolla iom att jag hade minskade rörelser förrförra helgen och då konstaterade dom bara att allt såg bra ut. Har ett UL inplanerat på fredag för koll igen så det är väl den som är den kontrollen som dom brukar göra här när man gått över tiden som jag misstänker och då kollar dom fostervatten, moderkaka och uppskattar vikten. vad jag förstod det så planerar man in igångsättning efter den undersökningen. Kan nämna att jag bor i Gnesta, gjort mina ul på specMVC i Nyköping och det är i Nyköping jag planerat att föda.

Åh din stackare, jag som trodde plågan var över för dig nu!

Här lägger jag mig väl med allt hopp ute, är väl ingen idé att ens föreställa sig att det skulle hända nåt inatt. Sambon har väl kanske rätt om onsdag... Fast hellre det än att gå ännu längre än så om man har lust att vara positiv haha.

Vi får väl säga välkomna ut nu till våra augustibebisar och hoppas på att de är mer nöjda med denna månad och kommer ut på första dagen!

Här verkar det bara vara en förkylning som sätter igång.. Suck. Håller tummarna att det är på gång nu för dig Axelberg!

Åh vad avis jag blir!

Känns snart som jag är den enda kvar att inte ha fått min :(

Börjar verkligen ställa in mig på att min förlossning inte kommer att starta av sig själv... Seg väntan verkligen och så mycket som jag vill göra som jag måste skjuta på :( tur att OS börjar nu så man har nåt att glo på..

Aja, jag har som sagt UL på fredag, vet inte hur det funkar. Förstod det som på BM att det skulle planeras igångsättning då iaf. Man blir lite nedstämd, BM trodde ju inte att jag ens skulle behöva UL-tiden så jag hade ju hoppats/trott på det...

Ofta när jag ligger ner är bebis väldigt aktiv och trycker på så det gör ont därnere, riktigt blixtrar. Kan hålla på så i säkert en timme om inte mer. Är era små så aktiva också? Första nätterna trodde jag att det innebar att det snart kanske är på gång men jag somnar o sen är allt som vanligt dagen efter. Inbillade mig lite mer mensvärk igår kväll och imorse så kanske kan kroppen åtminstone börja förbereda sig för vad som komma skall.

UL för oss idag, BF+10, allt såg bra ut och tid nästa tisdag för läkarkoll på BB, om det inte är fullt på rummen blir det igångsättning då. Usch vad nervöst det känns, hoppas verkligen att det kommer igång av sig själv...

Köpt färsk ananas idag, värt att prova eller? ;) haha