Sommarmalva skrev 2016-09-12 09:46:09 följande:
Oj! Hur kändes det? Själv är jag ju väldigt glad över att inte va gravid längre, och så bli det igen! Vet inte hur jag skulle reagera... Är det den lilla bebisen som kom nu i juli?
Ja precis, bebisen som kom nu. Det var väldigt blandade känslor. Vi försökte nämligen i 5 år varav 2 slitsamma år med ivf innan sonen blev till. Så vi var ju helt inställda på att "bara" ha ett barn. Det var också därför vi inte hade en tanke på att skydda oss. Sen plötsligt så bara funkade det naturligt, medan jag helammade dessutom! Blev ju en chock och glädje. Men samtidigt var graviditeten med sonen kämpig så tanken på 9 mån till graviditet var väl inte jättelockande. Hade precis gått ner alla gravidkilon och kommit igång lite med löpningen som jag längtat efter. Dessutom kom ju sonen med snitt och jag var orolig att inte ha läkt färdigt. Och att få syskon så tätt kändes också som en utmaning. Men abort kändes ju helt otänkbart, detta var ju kanske vår enda chans till syskon.
Även graviditeten med dottern blev kämpig, och förlossningen blev ju tuff också (24h värkar och sen urakut snitt), samt att moderkakan börjat släppa. Så ja, båda mina barn är små mirakel som vi inte tagit för givna och som vi kämpat hårt för, kan man säga. :)
Har du alltid velat ha många barn eller har suget kommit vartefter?