Jag kommer gå hem midsommarveckan och börja med 3v semester sen är jag hemma året ut sen kommer vi jobba 50% var till bebis är inskolad på dagis nästa höst. Jag har varit hemma hela tiden med de andra två eftersom jag delvis läste och delvis va arbetslös när jag va färdig med skolan. Denna gången har vi bägge fasta jobb och jag vill få komma tillbaka ganska fort utan att va borta från bebisen på heltid.
Jag har inte heller stannat mer än en natt med mina. Den första föddes 06.01 och vi stannade till FM dagen efter tills de gjort läkarundersökningen sen ville jag verkligen hem men jag fick ändå intrycket av att de velat ha kvar mig en natt till. Men andra barnen kom vi inte till BB förrän 22.30 så då va det ju lika bra att stanna över natten men hade han fötts på FM så har jag åkt hem samma dag. Jag misstänker att jag kommer vilja komma hem så fort som möjligt även denna gången. Tyckte det va jättetråkigt att ligga där och på CSK (Kristianstad) där mina är födda finns inget bb-hotell vad jag vet.
Så sent som i förmiddags så läste jag att om min puls går upp så går även bebisens puls upp och att man kunde märka det genom att bebisen då sparkar. I eftermiddag var jag i en situation som gav mig panik och stresskänslor, min puls var skyhög. Stackars bebisen! Han sparkade som bara den där inne, det var så tydligt att det var därför :( iom mitt stressiga jobb så hoppas jag mer än någonsin att min graviditetspenning går igenom. Hade ingen aning om att plutten påverkades på det här viset.
Jag är jättenöjd med min Bm, hade henne förra graviditeten också. Hon är inte närmst rent geografiskt men efter att min bästa vän haft henne och rekommenderade henne så va valet rätt lätt redan förra gången. Hon är mjuk, tillmötesgående och väldigt omtänksam.
Idag fick vi hem vår nya vagn, en britax affinity. Känns som en lättkörd, lätthanterlig stabil vagn. Vad har ni köpt för vagn?
Jag har också lågt järn. Låg på typ 110 i hb och 10 i järndepåer.
Jag jobbar 3 v till. Tycker om mitt jobb, enda problemet nu är att jag jobbar långa dagar (14h) och även nätter, visserligen sovande natt om inget händer men det är jobbigt att lägga sig efter 23 när man lägger sig vid 21 när man är hemma.
Såfort jag slutar är bebis välkommen ut :)
Grattis till bebisen!
Märks att många börjat gå hem från jobb, många som har tid att skriva inlägg :)
Själv har jag 2 arbetspass kvar. Har varit en vända på sjukan i början på veckan efter en smärtsam helg. Fick oerhört ont i höger njure i fredags (andra gången denna graviditeten ). Åkte först till VC och fick utskrivet antibiotikan som hjälpte sist men denna gången tog den inte. I måndags åkte jag in och blev inlagd med vidgat njurbäcken och en snabbsänka på 90 (ska tydligen vara max 8). Har fått ny antibiotika och nu är jag hemma igen. Blir dock inget mer jobb denna veckan då läkaren tyckte det var viktigt med vila.
Nån mer som börjat känna att förlossningen kanske närmar sig?
Nu är jag också hemma. Börjar med semester i 3 veckor.
35+2 idag och Plutten är nästan helt fixerad. BM sa att de troligtvis inte kommer dröja till BF innan den kommer men sånt vågar man inte riktigt lyssna på även om man innerligt hoppas att hon har rätt!
Jag har inte spruckit någon av mina tidigare förlossningar trots att sista vägde 4600g. Men jag va väldigt noga med att skriva ner och förklara att jag ville föda ut barnet i gynställning och att barnmorskan håller emot och styr mig så att kroppen hinner med och att det inte går för fort. Jag lider hellre några minuter extra under utdrivningsskedet än långt efter förlossningen. Sen finns det ju säkert mycket annat som kan spela in också.
Moorii, jag förstår dig! Har ungefär samma känningar som du och vill bara ha ur plutten nu!
Jag är sjukt besviken på vården. Fick redan i början av graviditeten lovat av min BM att få hinnsvepning från v 38 då jag är oerhört orolig att gå över eftersom förra förlossningen slutade med en bebis på 4,6 kg som hade navelsträngen tre varv runt halsen. Jag öppnade mig från typ 4cm till 10cm på ca 30min fick ingen smärtlindring, hade värkar utan stopp i flera timmar då han inte kom ut pga navelsträngen. Allt gick bra till slut men det har ju satt sina spår mentalt. I vilket fall så har min bm nu semester och hennes ersättare vill inte göra det på mig. Jag har också varit inne på sjukhuset 3 ggr för njurarna då bebis ligger och trycker på urinledarna. Andra gången va i v 36. Då sa läkaren att vi skulle sätta in antibiotika men om det hände igen så skulle ingen ifrågasätta om jag ville bli igångsatt (eftersom problemet kommer inte försvinna förrän bebisen är ute). När jag i måndags va inne för smärtor igen så körde den läkaren skrämselpropaganda om igångsättningar och skickade hem mig med ny antibiotika. Jag känner mig maktlös och som att ingen tar en på allvar. Jag har tillsammans med bm skrivit tydigt att jag absolut inte vill gå över men jag är rädd att jag kommer bli överkörd även då och få gå över 2v för att sen bli igångsatt och föda en stor bebis till.
Fastfrusen jag bor också i skåne. Jag gick över med minsta och fick tjata för att bli igångsatt på 42+0.