BF Juli 2016 (ny!)

Så tjejer, nu kan jag höra av mig! Herregud vilken hemsk natt vi haft! Hinnsveptes på morgonen igår och värkarna satte igång igår på riktigt vid 16:30 och vid 22:30 orkade jag inte längre, hade då regelbundna intensiva värkar som höll i sig länge och kom med 2-3min mellanrum så fick komma in på undersökning. Var öppen precis för fingret bara.. Smärtan eskalerade och fick ligga med CTG i några timmar för bebis blev stressad, vi visste inte om vi fick stanna och de pratade om sovdoser.. Vid 02 på natten låg jag fortfarande med CTG och smärtan började bli olidlig (haha alltså, man är förberedd på ont men inte hur ont!!).. Hade inte hänt något med tappen! Tappade modet kan jag ju säga..

Som tur är bestämde de sig för att jag fick stanna pga att jag var så smärtpåverkad och fick morfin i låret vid 03, vilket gjorde att värkarna klingade av och vi fick sova lite. Imorse såg CTG bra ut och vi fick åka hem, kräktes av morfinet på motorvägen huh. Nu har vi sovit hela fm och känner ånyo ingenting..

För att summera - aldrig mera hinnsvepning! Hemska hemska pinvärkar! Barnmorskorna på förlossningen sa att det inte är ovanligt att de ser att sånt här händer.. 

Nu hoppas jag att kroppen kommer igång på egen hand, är inte så taggad på igångsättning osv, och är tacksam för att vi har fått vila nu och kommer fortsätta vila vila vila inför en eventuell förlossning för jag blev rejält påverkad och trött! Bf+8 idag and still counting..

BF +3 idag.

De senaste nätterna har jag fått mer och er värkar men bara några gör lite ont.. Dom försvinner nästan direkt jag vaknar och kommer någon då och då under dagen.

Men idag slutade dom inte och det håller på i princip hela tiden, dom gör inte ont utan när dom kommer så blir det ett jättetryck neråt och så känns det som om jag är/blir jätte kissnödig + att magen blir stenhård. Är det något på gång tror ni?

"Måste" man få jätteont innan man ringer in..? Är första barnet så jag har noll koll på hur det hela går till. Har googlat lite och det står att det kan vara på gång utan att man har ont men värkarna kommer regelbundet.. Svårt det här!

Ingen bebbe inatt iallafall, men sammandragningarna fortsätter. Nu är jag istället orolig över att jag känner en rätt ordentlig yrsel, från att jag klev upp för en timme sen. Vad kan det bero på? :/ åt järntabletter förut, men slutade för kanske 5-6 dagar sen då jag inte klarade av att vara så hård i magen. Kan det vara det?

Ringde nyss och hon verkade inte tycka att det var nåt farligt, men hon tyckte jag skulle avvakta och känna efter ett tag och om det inte blev bättre tyckte hon jag skulle ringa förlossningen, då de kanske kunde koppla ihop det med graviditeten på ett annat sätt. Får hoppas det går över!

Oj, läskigt likt våran situation! Mina föräldrar bor i Norrland och vi i Göteborg, och dom bokade sin resa så dom kommer på tisdag, då jag är exakt två veckor förbi bf. De frågade inte innan dom bokade, för isåfall hade jag sagt att dom skulle komma senare. Dom trodde han skulle komma innan bf, men nu börjar dom ställa in sig på att vi knappt kommer ses. Nästan så att jag hoppas han kommer tidigast måndag eller tisdag nu, för vet inte om jag orkar att dom är och hälsar på hemma hos oss första dagen vi själva är hemma med bebis.. Vet inte om jag kan med att säga nej till det när de betalt så mycket för att komma hit och inte stannar så länge heller. Men de bor på hotell iallafall, så det är skönt!

Ringde nyss och hon verkade inte tycka att det var nåt farligt, men hon tyckte jag skulle avvakta och känna efter ett tag och om det inte blev bättre tyckte hon jag skulle ringa förlossningen, då de kanske kunde koppla ihop det med graviditeten på ett annat sätt. Får hoppas det går över!

Oj, läskigt likt våran situation! Mina föräldrar bor i Norrland och vi i Göteborg, och dom bokade sin resa så dom kommer på tisdag, då jag är exakt två veckor förbi bf. De frågade inte innan dom bokade, för isåfall hade jag sagt att dom skulle komma senare. Dom trodde han skulle komma innan bf, men nu börjar dom ställa in sig på att vi knappt kommer ses. Nästan så att jag hoppas han kommer tidigast måndag eller tisdag nu, för vet inte om jag orkar att dom är och hälsar på hemma hos oss första dagen vi själva är hemma med bebis.. Vet inte om jag kan med att säga nej till det när de betalt så mycket för att komma hit och inte stannar så länge heller. Men de bor på hotell iallafall, så det är skönt!

Nä, tyvärr så gör det ju inte det, men man får göra det bästa av situationen. Åh, jag tänker likadant om amningen! Min mamma skulle lätt kunna lägga sig i det. Tror jag kommer sätta mig i ett annat rum då jag ammar, om dom är här få dvs. Bäst för husfriden ;)Har inte fått en tid ännu, men dom ska ringa och ge mig en tid på tisdag, för onsdagen. Hade ju helst sluppit igångsättning, men hellre det än att gå ännu längre och riskera rekordstor bebis..

Visste förresten inte att det var besöksförbud på BB? När min mans bror fick barn i juni så såg det ut som att svärmor tagit bild på dom på BB, mamman låg i sängen med bebis.

När var ditt bf-datum?

Senaste åren har det varit bestämt att bara föräldrar och syskon till barnet får hälsa på på BB (sen kan man ju alltid gå ner till entrén och träffa andra om man vill och orkar). Sen kanske vissa gör undantag, vad vet jag? Men de flesta tycker att det är skönt, då behöver man inte brottas med att behöva säga nej till nära och kära och känna någon press att man ska vara pigg o fräsch direkt efter förlossning. Bra tycker jag, är ju kanske inte så kul om man haft flera dygns förlossning och sen dagen efter förväntas vara nyduschad o piffad och redo att ta emot besök av hela tjocka släkten :)

Sorry för inhopp, hittade denna tråden igår. Hade BF 26/7 och lusläser halva internet i hopp om att fördriva tiden. Har verkligen deppat ihop de senaste dagarna, finns ingen motivation till något samtidigt som jag får dåligt samvete för att jag inte gör något. Kroppen känns inte alls på topp :( hade väldigt mkt sammandragningar fram till v38, sen har det i princip varit helt dött och jag har inga "tecken" på att nåt är på gång förutom en magkänsla sedan ett par dagar tillbaka. Men den är nog ute och cyklar verkar det som haha.. Inatt hade jag dock riktigt ont därnere vid läggdags och Liten var helt tokig, hade kontroll hos BM i torsdags (BF+2) och då var det äntligen fixerat, förra veckan var h*n fortfarande ruckbar. Iaf så blixtrade det och strålade och sparkade som den så frågan är om någon försökte borra sig neråt? Trodde att det var dags, fast jag hade inga SD, men var samtidigt riktigt trött så det kanske var bra att jag till slut fick sova, även om det just nu känns som att jag vill svära lite ;)

Jag har som sagt plöjt igenom några sidor av tråden och förstår att det var rätt många som hade samma BF som oss, är det någon kvar av de? Har inte lyckats hålla reda på vilka som fått och när de fick, men förstår det som att jag inte är ensam kvar (och att det finns de stackare som väntat ännu längre).

Kan tillägga att det är min första bebis och jag har trott hela tiden att jag skulle få före BF, och att jag börjar bli riktigt nervös för både förlossning och tiden efter nu. Att bara ligga utan att hålla igång som jag alltid gjort har verkligen fått lite hjärnspöken att vakna...

Klarar inte av att vara ute alls nästan, har haft mellan 23-31 grader i skuggan majoriteten av dagarna denna månad :( har rensat en del på tomten när jag kunnat men sommarens projekt att skrapa altanstaketet för ommålning är alldeles för jobbigt för min kropp, måste stå i så konstiga vinklar och ta i. Men som sagt, värmen tar kål på mig. Har haft alla gardiner för (har stora fönster ner till golvet i vardagsrummet och husets långsida med altan i söderläge, enplanshus med ganska tunna väggar) och kylan på luftvärmepumpen och ligger bara och svettas hela tiden. Jag som annars älskar värme :(

Nu gnäller jag av mig riktigt mycket, ber om ursäkt om jag skapar negativitet här... Det var inte riktigt min avsikt när jag hoppade in...

Tappat motivationen totalt med hästen också, snäll sambo som sköter honom åt mig just nu. Detta är inte alls likt mig, har i övrigt haft en hyfsad graviditet och jobbade fram tills förra månadsskiftet. Det var lite slitigt då jag jobbar med hemtjänst och städ så det var skönt att komma hem även om jag inte får ut nån gravpenning och inte var sugen på att använda föräldradagarna i förtid. Trodde nog att jag skulle njuta mer av att gå hemma men jag tror det mest beror på att det är så många timmar på dygnet nu iom att man sover så mycket mindre och "latar" sig däremellan. Åh, det var ju så mysigt när sambon hade semester men nu väntar man ju bara på att han ska komma hem från jobbet så dagarna är evighetslånga haha.

Häromdagen lurade han ut mig på promenad och det var väldigt trevligt, mindre trevligt var det i början av veckan när jag trampade in en slånbärstagg i foten när jag vattnade uppe vid hallonen. Aajjj, den gick så djupt. Men skönt att inte bebben kom då iaf, tror det är jobbigt att vara på förlossningen när man inte kan stå på ena foten. Fast tanken slog mg att en smärta kanske bedövar en annan haha.

Aja, hade tur och klarade mig från infektion så nu är den bra och jag är redo att föda, komsikomsi lilla bebisen!! (Eller ja, så redo som jag tror jag kan bli).

Känner ni er nervösa eller är ni bara taggade?