BF Juli 2016 (ny!)

Hur mår du nu Cameleon, du som också blev snittad? Kan tänka mig att du har det lite tufft eftersom du blev tarmopererad också. Hoppas du kan njuta lite av bebisen iaf!

Så det blev akutsnitt för dig också alltså? Vad tråkigt. Var det utebliven progress?

De fick avbryta mig efter 24h värkarbete då jag bara öppnats 5 cm varav 1 cm senaste 14h trots mycket värkstimulerande dropp, tagna fosterhinnor och annat - dottern ville inte riktigt sjunka ner och mot slutet gick hennes hjärtljud ner och hon visade tecken på syrebrist, så det blev urakut snitt och hon var ute ca 10 min efter läkarens beslut. Gjorde ju snitt förra gången oxå, men planerat, och det har gjort betydligt ondare den här gången. Hur går läkningen för dig? Hur ser ditt ärr och mage ut nu? Jag är fortfarande rejält svullen och blå.

Aha, ja det blev ju inte riktigt som man tänkt. Men jag försöker tänka att förlossningar aldrig blir som man föreställt sig och att egentligen kvittar det ju HUR de kommer ut, bara de gör det och mår bra. Men visst är det galet hur snabbt de kan bli redo med ett helt operationsteam! Skönt att sonen mådde bra trots allt, min dotter blev snabbt bra oxå trots att de trodde att det skulle gå sämre. Jag har dock haft en hel del ångest nu i efterhand över hur det kunde ha gått och jag är betydligt mer orolig och nojig nu än jag var efter förra snittet. Inte blev det bättre av att vi fick åka in i ilfart på 4:e dagen för att hon blev blå (andades dock och fick fin färg igen efter 20 sek så läkaren trodde det bara var en tillfällig dip som kan bli på nyfödda första dagarna).

Ärret blir mycket bättre med tiden sen! I början ser det ju hemskt ut. Sen beror det på hur bra man läker, vissas ärr syns knappt efter ett år, andra behöver några år till. Men det brukar bli helt ok redan efter några månader. Mitt förra blev snabbt fint men sen blev det fult eftersom jag blev gravid så tätt inpå (3 mån).

Nu har vi också vägt vår lilla. Dag 9 är hon 220g över sin födelsevikt så nu väger hon 3600g. Gått upp 280g sen i måndags! Känns jätteskönt eftersom hon var så svag i början. Har haft ångest sen hon blev blå och ställt klockan för att väcka henne och amma. Nu känner jag att jag snart kan börja njuta lite, idag är första dagen som smärtan efter snittet känns lite mer uthärdlig också.

Suck då har man dragit på sig en infektion i operationssåret.. Tydligen väldigt vanligt efter akutsnitt. Var inne o kollade upp det idag och fick antibiotika. Hoppas det läker bättre nu. Vore så skönt om man kunde läka o tillfriskna helt snart så man kan njuta lite mer av bebistiden.

Nu är dottern två veckor gammal och antibiotikan har gjort att min infektion börjar ge med sig, skönt. Amningen funkar bra för oss, skönt att min kropp kan göra nånting rätt iaf. Men puh vad mycket jobb det är med två barn under 15 månader alltså! Kommer bli ett intensivt år.

Hur gör ni med napp? Sonen ville inte ha napp men vi ska testa på dottern oxå för hon är så väldigt snuttig. Men hur tidigt ska man börja? Vi har tänkt gå över till delamning efter 1-2 månader också, vi gjorde så med sonen för att mannen skulle kunna vara mer delaktig och det funkade bra.

Min utmaning är helt klart att hitta ett sätt att ta hand om en nyfödd och en 14-månaders samtidigt. Se till att båda får mat, sömn, uppmärksamhet, blöjbyten, inte väcker varann, att storebror inte kastar saker på lillasyster eller nyper/biter henne, avvärja den äldres trots och den yngres skrikperioder, och sen att samtidigt ha nån form av fungerande hushåll. Egentid och tid för varandra är bara att glömma just nu. :) Vi är två som hjälps åt stora delar av dagarna, ändå är det skitsvårt! Får dåligt samvete för båda också, särskilt den äldre, känner mig som en halv mamma. Hoppas det blir lite lättare om några månader när lilltjejen blivit lite mindre skör, mindre skrik, går att roa med annat än bröstet osv. Puh! Väldigt imponerad av er som har fler barn än två. ;)

Ungefär halva natten sover hon i babynest i vår dubbelsäng, resten av natten sover hon mer oroligt om hon inte får ligga tätt intill mig så då får hon oftast det.

Mannen sover i annat rum och sköter 14-månaders sonen på nätterna (han vaknar fortfarande flera ggr per natt och vill ha mat och bli buren). Trist att sova isär men det är för att inte båda ska behöva vakna av båda barnen hela tiden - tillräckligt lite sömn ändå! :)

Ja han är ju fortfarande lite för liten för att förstå att det gör ont. Egentligen är han snäll men ser det som roligt bus. Det är det som är svårast tycker jag med att syskonen kom så tätt - att den äldre inte har nåt språk och inte förstår instruktioner. Sen iofs är det väl inget som säger att det äldre barnet skulle följa instruktioner även om det förstod. :D

Det är lite tudelat - man vill ju att han ska få titta och känna på sin syster, men man vill ju inte att han ska skada henne. Så man får vara på sin vakt varje sekund när han är nära och aldrig lämna ifrån sig lillasyster där han kan nå henne.

Men han börjar förskolan snart och då kommer han nog lära sig den hårda vägen att inte bitas/rivas m.m för där slår ju barnen tillbaka. :P

Jamen exakt, jag ska också vara själv med båda om några månader och förstår inte hur det ska gå till. Men det är ju många före oss som har lyckats så du och jag ska nog också lösa det. :) Inbillar mig att det blir lite lättare när värsta spädistiden är förbi efter ca 3-4 mån. Och sen får vi tänka på och se fram emot om 1-2 år ungefär när alla fördelar med tätt mellan syskon sägs komma. Håll ut!! :)