Pappan kräver att vi ska ha vårt barn två veckor var åt gången, pga hans nya arbete. Hjälp mig att tänka klart!

Kan ni inte ha det så att ni delar två veckor var åt gången men att du kan ha möjlighet att träffa barnet ett par ggr/vecka de veckor pappan har barnet? Kanske hämta från förskolan, umgås ett par timmar och sen skjutsa till pappa? Eller att barnet är hos dig under en förmiddag eller eftermiddag på helgen? Det låter ju bra för barnet att ha möjlighet att vara med pappa de veckorna han är ledig. 

Nej, absolut inte! Jag skulle inte kunna vara borta från mitt barn två veckor i streck och jag tycker även att barnet är för litet för att vara borta från ena föräldern så länge.
Pappan borde verkligen ha tänkt igenom sitt beslut innan han sa upp sig och började ropa om orättvisa...

Pappan skulle aldrig gå med på det, det skulle också bli orättvist enligt honom eftersom att han inte kan göra detsamma under de två veckor som jag har barnet.

I så fall är det inte bra att ha två veckor åt gången tycker jag. Det är för länge för en 4-åring att vara borta från föräldern. Kan du inte kontakta familjerätten för samarbetssamtal? Det är ju ändå barnets bästa som måste styra och inte vad som är rättvist för föräldrarna. Föreslå en lösning som jag skrev. Det är ju ändå pappan som valt att söka nytt jobb och han borde varit medveten om att det kunde ställa till det med umgänget. För små barn brukar det ju vara bäst att träffa båda föräldrarna med tätare intervall.

Skulle aldrig komma på fråga här. Som barn fungerar är det optimalt att skifta så ofta som möjligt. Absolut minst en gång i veckan.

Hade jag aldrig gått med på. Att han väljer att säga upp sig och ta ett jobb som gör att han bara kan träffa barnet 1 utav 4 veckor är varken ditt eller barnets fel. Men jag tycker att du kan ge honom typ 2 dagar den veckan han är hemma som är "din" ändå för barnets skull.

Varför är det alltid då pappan ska ha barnet sånt här är så omöjligt? Pappan skulle ha tänkt igenom det här skriver allihop men det här är ju verklighet för många andra och där fungerar det utmärkt. På vilket sätt skulle barnet ta skada av att vara hos pappan i två veckor?

Känns som en väldigt lång tid att vara ifrån förälder. Eftersom ni är oense så kontakta familjerätten för samarbetssamtal. Sånt här måste man lösa. Och det handlar inte om vad som är orättvist för en förälder, utan vad som är det bästa för barnet.

Jag hittade den här texten:

"Inom forskningen och familjerätten är det en relativt gemensam uppfattning att den mest sårbara åldern för separation är mellan sex månader och tre eller fyra år. En del tecken tyder på att perioden mellan två och fyra år är den mest sårbara. När barnet når denna ålder har det redan format objektrelationer och anknytningar, som blivit en del av deras identitet och jaguppfattning, men som ännu inte blivit tillräckligt säkra, stabila och integrerade för att tåla separationer. Barnet är i denna ålder fortfarande beroende av närvaron av den förälder eller person som varit barnets huvudsakliga vårdare under den första tiden."

Menar man alltså att det skulle vara mindre skadligt för barnet med tvåveckorsperioder än att byta hem tre gånger i veckan? Om pappan dessutom är ledig under sina två veckor så innebär ju det för en fyraåring betydligt MER tid med förälder än att tvingas ha långa dagar på dagis. Är inte det värt något?

Jag tycker att Fru Ve har bra förslag om att mamman kan träffa barnet någon gång i veckan under pappans veckor.