Jag kommer att bli helt ensam en dag

Allmäna arvsfonden ärver dig om du inte har någon tillräckligt nära släkting/anhörig.

Jag har ett testamente men vem ordnar upp allt när det inte finns någon anhörig eller arvinge som roddar med allt?

Kommunens socialförvaltning tar hand om det praktiska om någon dör utan anhörig.

Så det är någon form av "Soctant" som kommer och säljer av eller slänger alla ens saker och kontaktar alla myndigheter som behövs? Vem ordnar en begravning? Man kanske inte får en begravning om man inte har några anhöriga?

Jag tror knappast att det är någon "soctant" som personligen röjer upp bland dina grejor, utan det läggs ut på en firma som tar hand om dödsbon. Däremot sköter socialen pappershanteringen och ordnar begravning. Du begravs (på ett eller annat sätt beroende på om det finns några pengar i dödsboet) även om du inte har några anhöriga. Var ska dom annars göra av kroppen :)

Eftersom att jag vill begravas i kyrkan så kommer det bara att vara prästen och dom som jobbar i kyrkan där då antar jag.Fast man kanske inte får någon cermoni i kyrkan utan att dom slänger ner kistan i jorden direkt bara eftersom att det inte finns några sörjande där.

Någon som vet vem som tar hand om mig om jag är oförmögen pga sjukdom?

Det är en ceremoni även för den som är helt ensam. Men du kommer kanske inte vara det. Du kan få vänner på äldre dagar. Har man ingen släkting och behöver stöd, så kan man bli beviljad en god man. Har du funderingar kring praktiska saker, så rekommenderar jag att du talar med en kurator.

Har arbetar inom äldreomsorgen och det är faktiskt inte ovanligt att de gamla är "barnlösa". Förekommer också att de som har barn inte har nån kontakt med dem eller att barnen hälsar på en gång om året på sin höjd. Det betyder inte att de är ensamma. Många är i samma situation och de bryr sig om varandra. En del har bekanta och vänner, kanske från nån förening de varit aktiva i som hälsar på ibland och som så småningom kanske ärver. Tips är att skriva detaljerat testamente om till vem eller vilken organisation du vill testamentera specifika saker. Skriv också ditt livsarkiv. Det har jag gjort trots att jag "bara"är 43 år. Finns att hämta på begravningsbyråer. Och glöm inte att blodsband inte är allt, försök tänk ut hur du kan skapa djupa relationer ändå.

Liksom ovanstående person så arbetar jag inom äldreomsorgen. Jag har många vårdtagare som inte har några anhöriga kvar i livet, varken barn, vänner eller bekanta. Flera av dessa har jag haft långa samtal med om just ensamheten, om de finner det jobbigt men faktum är att många (åtminstone de jag har träffat) inte känner sig särskilt ensamma. De har på något sätt lärt sig att leva med det. Däremot uppskattar dem kanske mitt besök mer än vad andra gör men oftast håller de sig ju sysselsatta med någonting.

Jag minns en dam vi hade, hon blev 107 år och hade en dotter men henne hade hon överlevt. Den sista tiden i livet var hon helt sängbunden och det gick inte att konversera med henne. Hon var förövrigt en gammal konstnär och väldigt förmögen, bodde i en stor våning i Stockholm. Efter hennes död fick vi veta att hon skänkte hela sin förmögenhet till en kattjour. Hon hade själv haft katter och älskade dem.

När du är död så är du död, då ska du vila i frid och inte tänka på vem som tar hand om dina papper och ditt boende.