BF Oktober 2016

Att min man inte ska få plats att sova kvar eller att jag kommer behöva föda själv för att barnvakt inte hinner fram. Är inte nervös över förlossningen i sig bara det runt omkring. Men det kommer säkert lösa sig och bli bra i slutändan.

Ja jag tänker också på själva ta sig till sjukhusfasen. Väljer ystad så att sambo ska få vara med hela vägen in till bb. Och vattenfödsel och annat visserligen. Men att få en så smidig och avslappnad resa dit samtidigt som att barnvakt ska fungera och typ introduktion mellan bäbis och sonen. Ser fram emot själva förlossningen! Bara lite stressad över resan dit så att säga

Jag är mest orolig för att jag inte ska förstå när det är på gång på riktigt. Har ju haft så mkt sammandragningar o värkar så allt känns normalt.. Lika med dottern som nu är 8 år. Tyckte inte jag kände så stor skillnad när jag sen var på förlossningen. Så är mest orolig för att föda hemma på hallgolvet ha ha..

Någon annan som har hög puls?

Var på kontroll och plötsligt har jag vilopuls på 110-120, brukar liggs runt 60. Bm blev bekymrad för att jag också har lite andningsproblem och lätt andfådd (men det har jag haft sen veka 25 typ) så blev att åka in akut och bli kollad för proppar i lungorna samt övervakad EKG och massa andra prover - men allt ser fint ut inkl blodtryck. Det enda jag har är hög puls.

Nu är jag hemma och övervakar pulsen och den ligger runt 120 också när jag vilar och när jag vaknade helt utsövd på morgonen.

läkaren sa att det inte finns nått fel - att lungor oh hjärta verkar funka topp och alla prover va fina, men var tvungen att skriva på papper att jag lämnar frivilligt för de ville ha mig inlagd för observation. Så nu känner jag mig lite orolig.

I magen är det fullt ös med massa rörelser och hans hjärtfrekvens ligger runt 150 som vanligt

Min vilopuls är också jättehög... innan låg jag runt 52-54 (mätte regelbundet) och nu ligger den runt 90-100. Jag sover betydligt mer än vanligt, sover middag och skit, och är ändå jämt trött. Jag är dock van att träna en hel del och har inte kunnat/orkat/fått träna alls sedan april ungefär.

Det är dock inget som oroar mig för det lär ju gå över. Det är bara obehagligt och störande.

Jag oroar mig för en till prematur förlossning. Att barnet återigen ska tas direkt ifrån mig och jag lämnas helt ensam i två timmar efteråt.

(Motsvarande idag, 33+2, gick vattnet med dottern och hon föddes 33+4.)

Annars tänker jag mest stanna hemma så länge jag bara kan och har förhoppning om att klara mig utan smärtlindring denna gång. Sist tog jag lustgas i en halvtimme innan krystvärkarna började och även om den är så otroooooligt hjälpsam så vill jag uppleva allt med en nykterhet! :)

Ja läkaren sa också att puls runt 100 vid graviditet är helt vanligt, men runt 120 som jag hsr nu var kanske lite väl. Får bara försöka ta det lugnt för nu blir jag andfådd med en gång. Är inte trött, sover som vanligt på nättern - bara som att jag hela tiden tränar. Blir andfådd av att prata tom ;)

Jag har sedan ca 5 veckor tillbaka haft en vilopuls på 90-110 och sedan 1 vecka tillbaka haft på 120-130, har pratat med bm och förlossningen här och ingen tycker det låter konstigt. Mått skit och är andfådd, tryck över bröstet och yr nästan hela tiden.

Jag har sen kl 18 haft en riktig jobbig mensvärk som inte försvinner av varken vetekudde eller varmt bad. Bör jag va orolig eller är det fler som känt av detta?

Jag har inte haft så onda sammandragningar alls så jag vet inte. Men flr min mamma började det med mensvärk ett dygn och när värkar på riktigt började så tog det bara sex timmar till min syster va ute.