Inlägg från: Utflykt i verkligheten |Visa alla inlägg
  • Utflykt i verkligheten

    Är det okej att fråga barnlösa...

    - De som inte vill ha barn blir konstant ifrågasatta varför de inte vill det, och anses gå emot naturlagarna. Själviska karriärsmänniskor som aldrig kommer få uppleva livet och dess mening på riktigt.

    - De ofrivilligt barnlösa blir ständigt påminda om sin sorg och kamp av ständiga frågor om barnskaffande. Att det borde vara dags att sätta igång snart. "Vänta inte för länge nu!"

    - De som väljer att stanna vid 1 barn blir ifrågasatta varför de är själviska och låter barnet växa upp ensamt och bortskämt.

    - De med 1 barn får frågan "när kommer nästa?" så snart de har lämnat BB. Att i enrum själva få diskutera fram om och när ett syskon eventuellt är aktuellt, finns inte.

    Man vet inte orsaker eller bakgrunder till människors beslut. Idag vet vi att det kan finnas massor med anledningar till att det ser ut på ett visst sätt i en familj. Vi vet idag att barnfrågan är privat. Med den kunskapen kommer ett ansvar att visa den hänsynen och respekten som ett privatliv kräver.

    Att bli ledsen, irriterad, arg och/eller sårad när man inte får sitt privatliv respekterat betyder inte att man är "lättkränkt". Det betyder att man är en människa precis som alla andra.

  • Utflykt i verkligheten
    Anonym (Mumin) skrev 2016-01-22 10:58:26 följande:

    Jag är ofrivilligt barnlös och har efter otaliga missfall och flera operationer fått besked att jag inte kan få barn. Det är en oerhörd sorg och varje gång jag tänker på det är det som att få ett knivhugg i magen, ögonen tåras och jag får en klump i halsen som sitter i länge. 

    Det är inte alls ovanligt att jag får frågor om jag har barn, varför inte och även tips på hur jag lättare ska bli gravid. En del människor är oerhört okänsliga och jag blir rent ut sagt förbannad när jag läser vissa inlägg här i tråden. Det handlar inte om att vara lättkränkt. Det är oerhört känsligt för många att prata om och att göra det påminner om den enorma sorg det många gånger är att inte kunna få barn, att genomgå missfall efter missfall, att kastas mellan hopp och förtvivlan. 

    Jag kan tala med detta med mina absolut närmaste vänner, men det är på mitt eget initiativ. De har inte trängt sig på med frågor utan låtit det vara mitt beslut om jag vill tala om det. De har visat att de finns om jag vill prata. Det tar på krafterna att tala om och jag kämpar varje dag för att inte tänka på det hela tiden. Jag vill inte bli påmind av okänsliga människor som river upp såren.

    I början svarade jag bara väldigt kort på frågor om barn och bytte ämne. Numera när jag får frågan om jag barn eller eller liknande kommentarer blir jag så irriterad att jag säger att efter sex missfall på tre år, tre operationer i livmodern och daglig medicin som jag kommer äta resten av livet så har jag fått besked att jag inte kan få några barn. Det är en stor sorg för mig och din fråga får mig att påminnas om den. Mer du undrar över? Det brukar få dem att bli tysta. De tycker kanske precis som vissa här att jag är lättkränkt, men det skiter jag i. Jag tycker de är oerhört oförskämda och jag vet att det inte handlar om att känna sig kränkt, men det fattar väl inte de med sin begränsade sociala kapacitet. Jag bryr mig inte om jag trampar dem på tårna, förhoppningsvis sårar de inte fler barnlösa med sina frågor.


    I min värld så räcker det med att läsa ditt inlägg för att förstå vidden av hur privata den här typen av frågor är. Tack för att du delade med dig och förhoppningsvis kan få en del att se över eget beteende.
Svar på tråden Är det okej att fråga barnlösa...