Palestrina skrev 2016-01-22 20:18:11 följande:
Jag var faktiskt tvungen att fundera en stund på denna, eftersom jag egentligen tycker att det borde kunna vara okej att fråga, om man gör det på ett vettigt sätt - det finns ju alltid olika sätt att ställa en fråga. Det är i sig inte konstigt att folk funderar över varför människor, som lever i par, inte har barn, eftersom normen är så stark att man ska ha barn. Personligen tycker jag att valet att avstå barn är intressant, och hur ska man få veta något om det om man inte frågar?  
Men efter lite övervägande har jag kommit fram till följande: jag tycker att frågan kan vara okej om det är en nära vän, men utesluten bland enbart bekanta. Man kan istället fråga sig själv om det är sannolikt att den här personen verkligen vill påminnas om och prata om sin ofrivilliga barnlöshet i det här ögonblicket, och komma fram till att svaret på frågan antagligen är "nej". Man kan också fråga sig själv om man tror att den här personen hellre skulle vilja vara intressant att prata med av andra orsaker, och komma fram till att svaret på den frågan antagligen är "ja". Så man får helt enkelt lägga band på sin nyfikenhet, och hoppas att ämnet uppstår på något annat sätt.
Verkligen ett bra resonemang! När det gällde vår barnlöshet berättade vi när vi orkade vilket oftast inte var när de nyfikna frågade. Vem har lust att berätta om sina sorger under ett kalas, en trevlig parmiddag, en fest eller liknande och totalt förstöra stämningen!?  Vill man inte ha ett känsligt svar ställer man inte en känslig fråga enligt mig! Vi berättade när vi var redo, till alla som frågade svarade vi att vi inte ville ha barn! Efter drygt fyra år slutade de tjata, vissa är trögare än andra!