Hur nära behöver man bo för varannan vecka?

Rätten?

Ni ska tänka på BARNETS rätt till en fungerande vardag utan för långa resor till skolan.

Det är väl att betänka massa aspekter i det, dels utifrån barnen men även utifrån föräldrarna. Har båda föräldrarna körkort och möjlighet att skjutsa barnet utan strul? Restid för barnet - hur kul är det att bo så långt ifrån skola och vänner och att sitta i bil så mycket? Hur ser jobbsituationen ut för föräldrarna? Vad är vinsten med varannan vecka och vad är förlusten? Varför är det ej möjligt att bo helger hos en förälder och vardagar hos den andre? Kan någon förälder flytta för att komma närmre den andre och skolan?

Vi har ca 4 mil mellan hemmen och fick vv ändå.

Vi kör. 4 mil tar ca 30 minuter. 30 minuter som är mysiga stunder till samtal bara hon och jag. Hon har vänner på båda ställena så hon väljer ju inte att leka med klasskompisar varje helg. Vill hon gå hem med en kompis efter skolan är det ju bara att hämta henne där istället. Det blir bara ett problem om man skapar ett.

Vi kör. 4 mil tar ca 30 minuter. 30 minuter som är mysiga stunder till samtal bara hon och jag. Hon har vänner på båda ställena så hon väljer ju inte att leka med klasskompisar varje helg. Vill hon gå hem med en kompis efter skolan är det ju bara att hämta henne där istället. Det blir bara ett problem om man skapar ett.

Håller med BioBonus.

Skapa inte ett problem där problemet inte finns. Om ert barn själv säger nej så småningom så får ni ju lyssna då.

Kolla detta med skoltaxi, ofta har man rätt att få det både från mamma och pappa , men inte alltid, (om det inte är ändrat nu) då får man lösa det själv. 3 mil tar ju inte så lång tid att köra.

Håller med BioBonus.

Skapa inte ett problem där problemet inte finns. Om ert barn själv säger nej så småningom så får ni ju lyssna då.

Kolla detta med skoltaxi, ofta har man rätt att få det både från mamma och pappa , men inte alltid, (om det inte är ändrat nu) då får man lösa det själv. 3 mil tar ju inte så lång tid att köra.

Hon hade inga kompisar när vi flyttade hit heller. Men vi hittade en aktivitet (som hon hade varannan vecka då den andra föräldern vägrade köra hit) och efter ett par månader så hade hon kompisar även här. Inte alla bodde granne men som sagt - vi är mobila.

Varför kan barnet inte träffa kompisar på din vecka? Att följa med hem växelvis funkar ju fortfarande på dina veckor och följa med hem till dem varannan vecka. Allt går att lösa om man vill.

Förälder förvisso.

Det var inte meningen att göra dig upprörd.

Men faktum kvarstår att jag svarar på dina frågor. Vi har bott så här i snart sex år och för oss är det inget problem. Och inte för barnet heller. Hon leker med sina kompisar här på våra veckor och ibland även sina klasskompisar, och med sina klasskompisar enbart när hon är hos sin andra förälder. Som vägrar köra hit. Helt ok - barnet är ok med det. Vilket väl hade funkat även hos dig?

Hon har samma aktiviteter varje vecka - en mittemellan båda hemmet och en på den andra orten.

Jag är inte oförstående för din situation jag försöker förklara hur vi har löst samma situation. Du frågade. Men jag förstår nu att du inte är intresserad av lösningar utan bara medhåll på att det inte funkar.

Hon hade inga kompisar när vi flyttade hit heller. Men vi hittade en aktivitet (som hon hade varannan vecka då den andra föräldern vägrade köra hit) och efter ett par månader så hade hon kompisar även här. Inte alla bodde granne men som sagt - vi är mobila.

Varför kan barnet inte träffa kompisar på din vecka? Att följa med hem växelvis funkar ju fortfarande på dina veckor och följa med hem till dem varannan vecka. Allt går att lösa om man vill.

Men den andre föräldern behöver ju i vårt fall inte lösa ett skit. Vi löser ju allt själva? Så hur kan vi lägga ansvaret nån annanstans än hos oss? Det är vi och ingen annan som har ansvaret för att vårt boende funkar.

Ja du - jag hade gärna flyttat närmare, och gör det kanske, men det finns fler barn, och fler ex, i familjen och allas behov är lika viktiga. Och eftersom de fyra milen inte är ett problem så har vi inte ansett det nödvändigt att flytta tidigare.

Även pappor kan vara omedgörliga ;) Och det går inte att lite bittert hävda att styvfamiljens behov alltid verkar vara viktigast när det finns styvfamiljer hos båda föräldrarna. Vilken styvfamiljs bästa ska gå först då menar du?

Du vill inte att ditt barn bor vv. Det har vi förstått. Och det är väl inte så konstigt om han/hon bott heltid hos dig. Men om ditt enda skäl att vägra och därmed driva frågan till rätten är tiden i bilen så får du vara beredd att förlora. Är det inte bättre att säga - ok, vi testar ett halvår, år och ser hur det funkar. Jag försöker bara få dig att se att det faktiskt inte behöver bli ett problem. Varken för ditt barn. Eller för dig.

Du förutsätter att det var jag som flyttade långt från början.

Hur orkar du tävla? Om barnet får 10 minuter längre till skolan i skolskjutsen är väl inget egentligt problem? Barnet har inte ens kompisarna där du bor och att det blir 2 mil extra för pappan att köra kan knappast vara ditt bekymmer. Att du nekar honom att ha en vardaglig kontakt med sitt barn och nekar barnet att ha en lika bra relation med sin pappa som med dig säger en hel del om dig.

Vad vinner du på att vägra? Vad förlorar du på att vägra?

Ts, vad förlorar barnet av att bo växelvis med dig och pappan? Vad vinner barnet? Fundera på det och svara gärna när du har tänkt igenom det ordentligt.

Att barnet är med både pappan och hans fru är naturligt. Hon ingår i barnets familj precis som alla ev barn som de har. Att barnet inte får morgnar med sin pappa betyder inte att barnet inte får träffa sin pappa mycket mer än idag. De flesta föräldrar behöver arbeta. Många arbetar heltid och har då barnomsorg eller den andre vuxne till att ta hand om barnet under tiden. Det är ingen förlust för barnet. Barnet får sen tid med pappan efter jobbet. De får äta middag, läsa böcker, leka och mysa. Tänk så positivt det blir för barnet att få det med er båda!

Han tänker väl på barnets kontinuitet och trygghet?

Vad är det jag antar som jag inte vet något om men som du har koll på? Jag är 100 % säker på att du inte vet vad som händer hemma hos pappan varannan vecka. Normala föräldrar umgås med sina barn. Deras partners ingår i barnens familj. Det är inga konstigheter som jag har skrivit om.

Tryggheten kommer barnet få även fortsättningsvis. Den kommer dock att byggas upp runt vvboende och mamma/pappa/bobusmamma istället för heltidsboende och mamma.

Då får barnet mysmornar med bonusmamman - själva resan där kan ju bli perfekt att få tid att lära känna varandra och komma nära varandra på :)

Att inte äta frukost med sin förälder tror jag faktiskt inte barnet förlorar på.. Det kommer vara med en vuxen i barnets familj. Det är definitivt inte ngt dom kommer stoppa vvboende om pappan går till rätten.

Pappan kommer väl dessutom vara där på eftermiddagar och vid kvällar? Du tänker inte att den tiden är viktig för ditt barn?

Så det du ser som förlust för barnet kan faktiskt mkt väl vara en vinst. En extra nära vuxen i barnets liv som barnet kan knyta starka band till och få lov att få kvalitetstid med.

Fortfarande ingen stor negativ påverkan som rätten skulle hålla med om.

Jag tror inte ett skolbarn berättar i detalj vad de gör nej. Faktum är att jag VET att det är det normala. De flesta barn lever i nuet och har inget behov av att rapportera in i minsta detalj. OM de inte känner sig tvungna att rapportera och berätta allt...

Dessutom - barnet har ju inte bott vv så hur skulle barnet kunna ha berättat hur de lever en sådan vecka?

Har du stort kontrollbehov?