Hur nära behöver man bo för varannan vecka?

Frågan är vad rätten kommer anse vara bäst för barnet, halvtid med pappa eller slippa långa resor varannan vecka. Kan ni ens få skolskjuts från båda bostäderna i era kommuner?

Jag är rätt nyskild och vi är supernöjda med att hittat bostäder med 1.5km mellan varandra, så barnen kan cykla mellan oss när helst de vill.

Vad får dig att tro att det handlar om att tävla? Det handlar om cirka en halvtimme längre resa enkel. Då pappan dessutom måste passera trafiktäta ställen i rusningstrafik vilket jag inte behöver plus att jag har kortare avstånd. Det ger EN TIMMA EXTRA varje dag, inte dina 20 minuter. Totalt 1,5 timma.

Intressant nog träffade jag i veckan en person som arbetat på familjerätten i flera år. Träffade i ett annat sammanhang men passade på att fråga. Den personen tyckte det skulle vara en stor negativ förändring för barnet. Särskilt som barnet alltid bott på heltid hos mig, även sedan separationen för ett par år sedan. Hade möjligtvis varit annan situation om vi redan haft varannan vecka, då skulle det vara rådande läge så att säga. Här pratar vi om en pappa som inte varit intresserad ens av varannan helg tidigare. Men som flyttar och DÅ vill börja med varannan vecka. Inte troligt att det går igenom sa den personen.

En fråga. Pappan har begärt boendet. Men säger att han vill ha varannan vecka. Begär man verkligen boendet då? Han vill absolut inte att barnet ska byta skola och han bor ju i annan kommun.

Vilket i sig är konstigt. Han skulle inte skriva på att jag flyttar med barnet till annan kommun för då skulle barnet få byta skola. Men han flyttade till sin nya i annan kommun, kräver varannan vecka som bygger på att jag bor kvar...

Barnet förlorar trygghet och kontinuitet. Vinner förstås tid med sin pappa men förlorar total föräldratid då pappan har talat om att hans nya kommer ha ungefär hälften av tiden med barnet (hans vecka) vilket innebär alla hämtningar och lämningar till exempel. Inklusive restiden som diskuteras här. Barnet kommer inte att få några morgnar med sin pappa alls under veckorna, bara på helgerna.

Jag vet faktiskt inte? Han begär boendet som om han vinner skulle innebära skolbyte för barnet. Samtidigt som han varit klar och tydlig med att jag inte får flytta om det innebär skolbyte för barnet.

Du tror inte att ett skolbarn berättar om vad de gjort hos pappa, på skolan osv? Jo, du antar saker men eftersom du verkar trivas med det får du väl fortsätta tro saker du inte vet något om.

Har du egna barn? Lever du i kärnfamilj eller nyfamilj?

Den här diskussionen är egentligen ointressant rent juridiskt eftersom jag nu hunnit kolla upp med både en som jobbat på familjerätt och en jurist specialiserad på familjerätt. Men nåt ska man ju göra när man har tid över ;)

Ni verkar juridiskt diskutera utifrån en situation där pappan delat ansvaret från början och velat ha varannan vecka efter skilsmässa. Så ser det inte ut i vårt fall utan jag har haft huvudansvaret och barnet har bott på heltid hos mig hela tiden. Enligt de jag har pratat med är det osannolikt att pappan skulle få varannan vecka. Kontinuiteten väger väldigt tungt har jag fått förklarat för mig och att det är barnens rätt till sina föräldrar efter behov. Ett behov som troligtvis varit större om pappan varit närvarande från början.

På vilket sätt tycker du att en fråga om jag har kontrollbehov är relevant i en tråd kring boende varannan vecka och avstånd? Gissar att det är ett sätt att försöka sätta mig på plats snarare än att utveckla diskussionen. Så långt under nivån jag är van vid, tack och lov.

Nu lämnar jag den här tråden. Det är synd att en mötesplats som familjeliv har så många trådar som mer går ut på att försöka trycka till den som tycker annorlunda än att mötas i en diskussion.

Hade en period då mitt barn bodde lö-sö hos sin pappa. Var en väldigt kort period men ändå. Han hade 3 mil till oss. Han bodde med en ny sambo som hade två barn. Jag tyckte det var skiiiiitjobbigt! Jag var så van att ha barnet jämt och dessutom lämna barnet till pappan utan att ha kontroll men även att barnet skulle lära känna nya människor som skulle bli viktiga för dem! JÄTTEJOBBIGT!

Nu funkade det inte av andra anledningar så barnet bodde snart heltid hos mig igen MEN det som gjorde att det funkade så länge som det gjorde var just bonusmamman! Hon såg till att barnet fick mat, mys och lek! Det gjorde inte pappan.

nu i efterhand har jag insett att det var hon som gjorde att barnet ändå tyckte det var okej att vara där, hon som fick en trygghet. Barnet älskade hennes barn och de hade jätteskoj ihop. I efterhand kan jag se vinsten med en bonusfamilj och barnet tycker fortfarande om denna mamma fast de inte längre lever ihop.

Jag vet (tror?) att det är en rädsla i att lämna bort sitt barn till en "ny" familj men personer man inte känner. Kanske finns en rädsla att barnet ska tycka bättre om den andra mamman (såklart kommer så inte bli fallet men rädslan som biologisk förälder kan finnas där). Man är så van att ha full kontroll över barnet och allt som händer, nu kommer det bli en hel vecka man inte har "kontroll".

kanske kan du be barnet ringa dig varje kväll så du känner att du får en lite uppdatering kring hur det går när barnet är hos pappan?

Jag vet att om barnet har en bra pappa som ändå tar vuxetansvar så kommer det leda till nåt gott att de får samma kontakt med pappan som med dig.

menade att barnet kan ringa om man vill prata, såklart ska inte barnet ringa för att rapportera av... missförstod det jag skrev.