Luckor i CV pga utmattningsdepression, vad säger jag på anställningsintervju?

Ingen seriös anställare bryr sig om luckor idag. Sluta noja.

Alla har luckor idag, vi lever inte på 40-talet där alla hade jobb från en dag till annan. Det är 25-35 % arbetslöshet i vissa storstäder i Sverige.

Luckor i CV .... haha.

Syftar ju såklart inte på en intervju för en anställning på macken eller närmaste byggarbetsplats. Jag pratar om kvalificerade yrken.

Räcker med att slå upp en Metro och läsa jobbcoachernas råd i frågan. Har man varit arbetslös ska man bringa fram något positivt ur det typ "jag passade på att (valfri karaktärsdanade aktivitet med utvecklingspotential)" eller "frivilligarbete" eller annat meriterande tidsfördriv. Läst en kurs etc.

Som sjukskriven har jag inte gjort ett skit av betydande utvecklande saker. Jag har väl hjälpt en granne med att rasta en hund någon gång då och då. Målat med barntuschpennor i målarböcker för vuxna (alltså inget djupare intresse för måla och tecKna, inget utvecklande, bara stressdämpande). Legat och ältat. Löptränat utan ambition till någon svensk klassiker eller Vasan. Lärt mig att laga mat som alla "dör för det är så gott" med vadå, jag följer bara stjärnkockarnas recept, så jag har inte "lärt" mig ngt, och jurister skiter väl i om jag kan laga mat eller är duktig på att läsa recept, eller se på bilderna vad som kommer bli gott. Frågan är alltså hur jag förklarar luckan i cv:t som är fylld med denna tomhet, alternativt döljer den hur då?

Skämta inte bort detta som om det vore en bagatell. I olika karriärsforum har detta spörsmål tagits upp men som sagt, inga tips för utmattningssjukskrivna utan bara för arbetslösa/cancersjuka.

Säg att du haft cancer? Säg att du har brutit benet? Haft problem med ryggen? Det är ju hemligt varför man är sjukskriven. Kan du inte fylla i att du jobbat detta året också. Det är väl inte som om de ringer din chef och säger: Jaaa, han har jobbat från 2000-2016... Utan snarare: han har varit anställd hos er blabla?

Dessutom kan du hitta på vad som helst som du gjort på din sjukskrivning: läst språkkurser (som du redan kan. Om du inte kan ngt så ta businessengelska eller något.)

Jag tycker du ska ljuga om någon fysisk sjukdom du har haft. Något som gjort att du varit tvungen att rehabilitera för ett tag. Men som du är helt frisk från nu. Det är det mest vattentätaste.

Själv ska jag ljuga att jag rest en massa, jag kommer undan med det för att jag inte är aktiv på fb :) är bra på att ljuga också.

Som tidigare sagt, du kan förstås  ljuga om att du rest. Sedan har jag läst om andra som varit öppna med det och vad de lärt sig om att sätta gränser och att detta gjort dem till bättre medarbetare/chefer än tidigare.
Egentligen är det ju bättre att anställa någon som varit utbränd och lärt sig hantera stress och se varningssignaler, än en som snart kommer att bli det.

Och, det är klart att när du var SJUK gick all energi åt till att läka och inte förbättra resten av världen!
(Det är lite som att noja över att du inte samtidigt var heltidsvolontär för välgörande ändamål när du jobbade heltid.)

Jag håller med, men slår knut på min hjärna när jag försöker komma på vad för sjuka. Kan ju inte säga ngt med rygg eller ben för återigen, på FB ser man att jag har fjällvandrat m.m. Cancer kan jag inte säga för om ngn känner ngn som känner mig så kommer det frågas och berättas och mitt umgänge kommer undra hur jag kunnat ha cancer utan att de vet. (Dessutom har jag jättelångt hår haha.) Det är för stor grej. De flesta skulle inte hålla så stora sjukdomar privat.

Jag kan inga fler sjukdomar är depression, cancer och brutet ben. Vad blir man jättesjuk i men sen helt frisk efter ett år utan risk för återfall och kostnadsbörda för eventuell arbetsgivare?

Men du håller alltså med att man inte vinner ngt på att vara ärlig om utbrändheten?

Man tappar inte jämt håret av cancer, bröstcancer... Det är inte som att ALLA får reda på din lögn, det är ju bara i cv:t. Chefen går väl inte o berättar om ditt senaste år?

Jag har nog läst om några såna exempel, är ändå orolig att juristbranschen är för cynisk för att kunna ta emot det på något bra sätt. Skiljer sig såklart från ställe till ställe men jag kan inte veta vem jag möter på just den intervjun.

Ja jag brukade tänka så också men nu är jag mest rädd att jag inte blivit en bättre medarbetare eller människa över huvud taget av den här erfarenheten. En del av bitterheten sitter kvar, tror jag blivit präglad av min sjukdomsperiod. Stresskänsligheten ökar efter en utbrändhet. Jag läser statisk som berättar att efter en utmattning löper man 50% risk att drabbas igen och efter den gången löper man 75% risk att drabbas igen. Oroväckande för både mig och framtids arbetsgivare och säger inte direkt att jag lärt mig hantera något alls.

Angående att ljuga att jag rest: är rädd att någon ska känna någon som kan råka nämna något som avslöjar att jag varit i Sverige typ "ja henne känner jag, vi brukar luncha varannan vecka det senaste året". Jag har inte involverat alla mina bekanta om min sjukdom, ljugit att jag pluggat, så därför lär de bli förvånade om de hör något annat å annat håll. Annars hade det bästa varit att ljuga att man rest. Det är utvecklande och alla förstår väl att man vill resa i sin ungdom och det är inget konstigt med det.

Att berätta om utbrändhet kanske inte ger några stora pluspoäng men om de misstänker eller kommer på att du hittar på ger det massor med minuspoäng.

Säg att du var sjukskriven men att resten är privat och att du nu är fullt återställd.