Lämna nyfödd- bra pappa?

Jag sa att de inte va ett bra alternativ men de är ändå ett alternativ och tids nog blir de antagligen vv ändå. De är väl absolut inte bra att stanna kvar med någon man inte älskar, de slutar ju ändå i bråk. Att bli bunden i ett förhållande man inte vill vara kvar i.

Situationen är ju som den är. Ett faktum att han lever med en och fått barn med en annan. Pappan vill ha kontakt med barnet och ska man gå och älta det som redan skett eller ska man istället sikta in sig på att försöka göra det bästa i situationen? Men vist fortsätt älta istället för att hitta lösningar.

Nu var ju frågan om mannen varit en bra pappa. Mitt svar är nej. Du får det att låta som att det är mamman som agerar fel och ska "bita ihop" och kompromissa i den här situationen.

Det gör mig bedrövad alla dessa trådär på familjeliv där människor försvarar mäns rätt att tänka med kuken eller prioritera sin karriär och därmed vara frånvarande från sina barn. Att det dessutom är kvinnor som förvarar detta i 90% av fallen gör mig ännu mer bedrövad.

Man kan vist vara en bra pappa trots det som har hänt. Pappan träffar barnet, vad mer ska han göra?

Klart han är en skit som är otrogen. Kompromissa? Nu är de hon som är hemma med barnet och sen är de pappan som tar ut fp. Men för all del, dom kan ju höra tvärt om, ge ungen ersättning och pappan kan börja ta barnet i början och sen kan ts ta ut tills barnet börjar föris.

Du kom in på lite ot, det är ju en majoritet av höns på fl och pappor får ta mycket skit och kvinnor vinner juridiskt sett fler rättegången om ensamvårdnad. Många gånger är de ju ändå då att papporna är hemma mindre pga att dom brukar tjäna mer samtidigt som kvinnor bruksr vilja vara hemma länge, men sen heter det att dom satsar på karriären.

Det räcker alltså med att träffa sitt barn en dag i veckan för att vara en bra förälder? Det tycker inte jag. Hur ska han kunna vara fl med ett barn han bara träffat en dag i veckan? Klart sim korvspad han skulle kunna göra mer. Men han prioriterar sitt nya förhållande framför sitt barn. Det är inte att vara en bra förälder.

Minst en dag i veckan. Vilket ju låter som om det oftast är mer..

Med det menar jag att om man vill vara verkligt delaktig i sitt barns liv (vilket en bra förälder är) så mäste man sköta även det som ts säger att hon fått sköta själv, dvs nattning, matning, nattvak etc.

Att komma och bära runt på och leka med barnet då och då räcker inte.

Med små barn är det kvantitet som gäller. Att bara träffas räcker inte.

Fast om man inte lever ihop är det där man får bygga sin relation. Samtidigt som barnet växer så kan man även utöka umgänget. Både tidsmässigt och innehållsmässigt.

Min man la inte vår son på hela första året. Han somnade enbart genom amning förata sex månaderna.

Nattvak har han inte tagit heller det första året för barnet. Han arbetade och jag var hemma med barnen.. SJÄLVKLART tog jag då nattvaken. .

Var jag hemma var det bara jag som gällde. De har trots det fått en superfin kontakt och idag är det istället min man som har huvudansvaret för barnen på vardagarna.