Hatar min bonus
Hata är ett starkt ord, kommer du att hata dina egna barn när dom blir jobbiga?
Inlägg från: Pkb
|
-
-
Ok. Tråkigt för din sambo.Anonym (Trött) skrev 2016-01-30 13:37:50 följande:
Ja, hata är ett starkt ord.
Och nej jag tror inte att jag kommer att hata min egna barn.
Men när man måste bo med en odräglig skit unge som jag inte har valt för 5 öre som dessutom vad det känns som, gör allt för att jävlas med mig. Ja då hatar jag henne.
-
Sorry. nej.Anonym (Trött) skrev 2016-01-30 13:46:24 följande:
SOM JAG VISSTE GICK JU ALLA BANNAS. MIN FRÅGA ÄR FORTFARANDE: TYCKER NI DET ÄR OKEJ ATT JAG SKA BEHÖVA LÄMNA MITT SOVRUM???
-
Du frågade om det är ok att du ska lämna ditt rum, jag svarade att nej det tycker jag inte.Anonym (Trött) skrev 2016-01-30 13:50:08 följande:
Varför?
Hon får vara i fred på sitt rum, varför får då inte jag vara i fred i mitt rum?
-
Anonym (m) skrev 2016-01-30 13:51:39 följande:
För min del använder man ordet hata om tex Breivik eller Hitler, inte om ett bonusbarn.
-
HAHAHAAnonym (tyra) skrev 2016-01-30 14:06:38 följande:
Men fan lugna ner dig.
Asså jag kan inte hålla mig för skratt när folk fuckar ur -
Jag håller med om att jag inte tycker att barn behöver tacka för omvårdnad från en vuxen.sandlilja skrev 2016-01-31 18:20:20 följande:
Jag tror de flesta sjuåringar blir tacksamma över våfflor eller hjälp med något speciellt och en hel massa grejer men jag tror det är dumt att förvänta sej tack för att man tar dom till skolan på morgonen. Eller att man kostar på värme i deras rum eller tvättar deras lakan. Jag tror helt enkelt att man blir väldigt besviken då. Var vi som är vuxna nu tillräckligt tacksamma över våra föräldrars omsorger, sa vi tack om våra mormödrar passade oss en helg? Hade vi koll på att leksaken vi blev glada över kostade 20 kronor men att sovrummet vi upptog kostade familjen mycket mer i hyra? Mina barn brukade inte tacka för att dom fick vara hemma tills skolan började, det skulle varit sorgligt om de känt sej tvungna. Antingen måste barnet gå på fritids vare sej det vill eller inte eller så ordnar de vuxna det på annat sätt, men inte med att skuldbelägga barnet och gnugga in vilket besvär det är och så tacksamt det ska vara över det trista besvär det orsakar . Jag blir upprörd över inställningen att en sjuåring ska säga tack för att de vuxna i hennes liv tar hand om henne.
Ts kille kan börja tidigt och veta att hans dotter har det bra innan skolan, det är bra för honom och borde vara en fördel för ts också att hennes sambo kan börja tidigt och komma hem tidigare än om han skulle lämna.
-
Jag påpekade i ett tidigare inlägg om att hata är ett starkt ord. Hon sa att hon var medveten om det men att ja, hon hatade henne. Då får man väl tro på henne, så länge hon inte skriver ett nytt inlägg om att hon inte hatar henne.Anonym (...) skrev 2016-02-01 17:05:15 följande:
Han är ju inte ens så pass intresserad så han är medveten om vad som pågår. Han märker inte att sambon mår dåligt, och han märker inte att hans dotter mår dåligt... Så ja, du har helt rätt i att han är oansvarig.
Vi vet fortfarande inte om ts verkligen hatar flickan, eller helt mänskligt uttryckte sig så i affekt när det dåliga måendet blev överväldigande.
-
Visst kan det vara så, men jag utgår från att TS tycker det hon skriver så länge hon inte skriver ett nytt inlägg och säger att hon inte hatar barnet.Anonym (...) skrev 2016-02-01 18:10:54 följande:
Återigen - Vad man skriver/känner när tröttheten, hopplösheten, rädslan, besvikelsen, sorgen, ilskan, frustration osv osv väller över en, stämmer oftast inte överens med den man egentligen är och känner.
En sönderstressad och frustrerad hjärna blir ologisk och orationell. Att klassa ts som en barnhatare/barnmisshandlare utifrån det hon i sitt dåliga mående har skrivit här är onödigt av oss som inte befinner oss under samma stress.
Är det inte då bättre att vi slutar fokusera på vad det är hon behöver hjälp och stöttning med för att på bästa sätt för alla parter ta sig ur den onda cirkeln, istället för att hänga upp oss på hur hon uttrycker sig?
-
Nu kan ju inte jag ta på mig skulden för vad andra har sagt, jag brukar inte säga att personer jag inte känner är hemska och visst, jag kan komma med något konstruktivt, brukar oftast slänga in ett inlägg här och där då jag inte känner att det är värt att lägga ner massa tid och energi på flera långa inlägg om något som inte påverkar mitt liv, men då jag ändå vill kommentera. Men here it goes om ni så gärna vill höra min åsikt, hehe :pAnonym (...) skrev 2016-02-01 19:30:44 följande:
Och det hjälper situationen hur? Var det verkligen det viktigaste att reda ut här?
Säg nu att det verkligen är så att ts hatar barnet - Hur hjälper man henne bäst då att ta sig ur det? Genom gång på gång påpeka det och berätta för henne hur fel det är att känna så, eller att komma med konstruktiva och praktiska råd som är till nytta för alla inblandade?
Ovsett ts känslor så är ju situationen densamma. För det började ju inte med att ts tog avstånd pga sina negativa känslor.
Jag vet inte om pappan har uppfostrat sin dotter dåligt. Ts sa även något om att barnet säger vissa saker när pappan inte hör, det är viktigt att hon tar upp det med pappan så att han vet. Kanske är han på barnets sida av anledningar vi inte vet, vi har ju bara hört ts version och vet inte om hon valt att utelämna något, det vill jag dock inte spekulera i. Men även väluppfostrade barn beter sig någon gång dåligt, det är något som vi alla gör/gjort när vi håller på att bli vuxna. Det ett barn då behöver är vägledning och förebilder. Man kan ju inte tvinga någon att gilla någon annan men jag tror det är viktigt för ett barn att få veta att man inte hatar dom så fort dom gör något som är fel och gillar dem endast när de gör det som är rätt utan istället tillrättavisar dem. Ts man kan göra det om inte ts vill och vill inte hennes man det så kanske hon ändå borde överväga att tillexempel sätta ner foten när barnet försöker köra ut ts från rum efter rum. Man kan inte förändra andra, man kan endast förändra sig själv och detta blir extra tydligt när en vuxen är osams med ett barn. Barn har inte den mogenhet vi vuxna har och därför tycker inte jag att det låter bra att säga att det är barnets fel att det är hatat och att det är barnets fel att relationerna i hemmet inte fungerar, ett barn på 7år kan ju inte lösa en sådan situation utan vi måste visa hur och ge dom verktyg för att lära sig att lösa konflikter när det blir äldre, verktyg som de i sin tur kan föra vidare till sina barn. Alla måste göra förändringar här men de vuxna måste vara de första med att föregå med gott exempel då vi är bättre på det än ett barn, därför anser jag att det är rätt att börja i de vuxnas ände. -
Och en sak till, ts man/sambo: köp en laddare