NU kom skitungen ut ifrån MITT sovrum och ska ligga i soffan där jag har gått och lagt mig. Går jag in i MITT sovrum nu så kommer ungen följa efter och säga att hon vill vara i fred där.
Och dom är väl inte släkt då heller utan halvsläkt eller?
@Ess; Protest. Man kan inte säga åt en sjuåring att vara tacksam över att slippa fritids på morgonen. Eller, det är klart man kan få henne att säga tack med jämna mellanrum men inte är sjuåringar medvetna om att det är en uppoffring och besvär. Pappan ska vara glad och tacksam men flickan har inte bett om att vara till besvär på morgonen. Det finns massor av barn som inte går på fritids på morgonen eller eftermiddag, för att deras föräldrar kan flytta sina arbetstider eller arbeta deltid och inte går alla dessa barn och tackar sina föräldrar för det, de kommer kanske känna tacksamhet i framtiden när de ser tillbaka på sin barndom möjligen.
Ok Ess, vi har väldigt olika uppfattningar. Jag anser inte att en sjuåring ska behöva vara tacksam för omsorger av de vuxna i sitt hushåll, jag tycker de ska få känna det som självklart och det är inte barnets sak att hålla reda på vad vuxna tycker är jobbigast och vad pappas flickvän kan tänkas göra.
Jag tror de flesta sjuåringar blir tacksamma över våfflor eller hjälp med något speciellt och en hel massa grejer men jag tror det är dumt att förvänta sej tack för att man tar dom till skolan på morgonen. Eller att man kostar på värme i deras rum eller tvättar deras lakan. Jag tror helt enkelt att man blir väldigt besviken då. Var vi som är vuxna nu tillräckligt tacksamma över våra föräldrars omsorger, sa vi tack om våra mormödrar passade oss en helg? Hade vi koll på att leksaken vi blev glada över kostade 20 kronor men att sovrummet vi upptog kostade familjen mycket mer i hyra? Mina barn brukade inte tacka för att dom fick vara hemma tills skolan började, det skulle varit sorgligt om de känt sej tvungna. Antingen måste barnet gå på fritids vare sej det vill eller inte eller så ordnar de vuxna det på annat sätt, men inte med att skuldbelägga barnet och gnugga in vilket besvär det är och så tacksamt det ska vara över det trista besvär det orsakar . Jag blir upprörd över inställningen att en sjuåring ska säga tack för att de vuxna i hennes liv tar hand om henne.
Ts kille kan börja tidigt och veta att hans dotter har det bra innan skolan, det är bra för honom och borde vara en fördel för ts också att hennes sambo kan börja tidigt och komma hem tidigare än om han skulle lämna.
Ess skrev 2016-01-31 19:10:54 följande:
...Sen det du skriver i sista stycket att det är bra för killen att han kan börja tidigt och ev gå hem tidigare. Anser du inte att det heller är värt ett tack så mycket åt den person som gör det möjligt för honom?[/quote]
Jo absolut och det har jag skrivit tidigare (#186). Det är en stor insats ts gör och inget han kan kräva. Men det är mycket om att säga själva ordet tack här, även egna biologiska barn är ibland jobbiga, det måste vabbas och tvättas och fixas glasögon och tandställning men sånt låter man INTE barnen veta är jobbigt och man begär INTE att barnet är tacksamt för att någon vabbar hur dåligt det än passar med jobbet och oavsett vem som gör det! Ska en treåring säga tack för att få tänderna borstade , ska en tolvåring säja tack om man spelar tv spel med henne fast man är trött?