Hatar min bonus

Jag förstår dig precis, du får ta all ilska som bonusbarnet bär inom sig. Jag har själv varit ett bonusbarn och jag var så arg och det ska inte en 7åring behöva vara. Hon utövar makt mot dig genom att provocera men du tar ju emot den genom att gömma dig och visa dig irriterad på flickan. Hon känner ju det och då provocerar hon dig ännu mer. Hon är vilsen, du kommer in som pappas nya tjej plötsligt och det är en stor omställning för ett barn. Hon är jätteledsen innerst inne och jag tycker ärligt talat att pappan satte sitt egna intresse före sin dotter när han bestämde att du skulle flytta in så fort. Det bästa skulle vara om flickan fick vänja sig vid dig successivt utan att känna att du tagit mammans plats. Fel av honom att ni skulle bli sambos bara efter 9 månader och att ni även planerar familj, som flickan kanske hört? Tror du inte hon känner att hon kommer att bli utfryst då? Jag tror på dig när du säger att hon beter sig som en skitunge just nu mot dig och när pappan inte ser, barn kan vara jävliga och det är väldigt svårt om det inte är ens egna. Du vet kanske inte heller hur du ska förhålla dig till henne men du verkar ha gjort det mesta som inte fått någon effekt. Felet är pga att du flyttat in på hennes territorium för snabbt. Inte ditt fel utan pappans. Mitt tips är att uppföra dig som en vuxen nu mot flickan och inte låta henne styra dig. Sluta göm dig och visa dig inte arg. Visa motsatt effekt istället så kommer flickan bli förvirrad att du inte låter dig provoceras och då kommer hon troligtvis ge upp. Äter hon inte maten så ignorera det. Pappan sitter väl vid bordet med? Han får ta uppfostran, inte du. Avled henne på ett snällt om hon börjar ha en attityd mot dig, fråga om ni ska göra ngt tillsammans eller om hon vill se en film, fråga om hon kan lära dig ngt spel på ipaden, försök bli hennes vän utan att fjäska. Vill hon vara ifred så respektera det men stå på dig att sovrummet är ditt. Vill hon vara där så får hon acceptera ditt sällskap, upp till henne.

Glömde skriva en till sak som är relevant. Om du inte trivs så flyttar du. Så kan ni vara särbos först ett tag och vänja er alla successivt med nya situationen. Jag får känslan av att pappan utnyttjar dig litegrann eftersom du ska ta så mycket ansvar direkt. Varför var han så mån om att du skulle flytta in så snabbt? Det var knappast för varken din eller hans dotters skull utan för hans ego. Kanske en markering mot exfrun? Avlastning från att vara pappa? Kanske båda orsakerna. Det är iaf inte ditt ansvar alls att börja ta över hans papparoll eller ersätta mamman. Det är pappans ansvar. Om du hämtar och hjälper flickan frivilligt så är det pappan som ska visa dig tacksamhet främst. Flickan gör det inte eftersom hon känner sig sviken av sin pappa som låter en främling ta över föräldrarollen.