Tycker du att de ska behandla bonusbarnet som en vuxen och kräva att bonusbarnet tar vuxenansvar för sina handlingar och relationer?
Personligen tror jag att de kommer få vänta i all evighet på en förbättring över familjesituationen om de lägger det ansvaret på barnet och förväntar sig att barnet ska ta ansvar och skärpa sig.
Fast jag tycker nog att det är pappans jobb att sätta gränserna i samråd med ts, som hon sedan kan upprätthålla när dottern och hon är ensamma. Utan uppbackning är ts tandlös. Särskilt då relationen fortfarande är relativt ny.
Det brukar bli fel när man försöker sätta gränser för andra. Däremot brukar det bli hur bra som helst när man sätter gränser för sig själv.
Några exempel på vad ts kan säga:
- Du får ladda paddan här i vårt rum men du får inte vara här. Du får komma och hämta den när den laddat klart. Jag kan ropa på dig när det är färdigladdat.
- Älskling, jag vill att vårt rum ska vara vårt rum. Jag behöver ha någonstans att dra mig undan och bara vara. Därför vill jag att vi köper "lisa" en egen laddare så att hon kan ladda paddan någon annanstans än i vårt sovrum.
- Du behöver inte äta mat du inte tycker om men du kan inte veta hur maten smakar innan du smakat på den. Nästa gång vill jag därför att du åtminstone smakar på den innan du bestämmer dig.