Hatar min bonus

Jag påpekade i ett tidigare inlägg om att hata är ett starkt ord. Hon sa att hon var medveten om det men att ja, hon hatade henne. Då får man väl tro på henne, så länge hon inte skriver ett nytt inlägg om att hon inte hatar henne.

Visst kan det vara så, men jag utgår från att TS tycker det hon skriver så länge hon inte skriver ett nytt inlägg och säger att hon inte hatar barnet.

Ts har fått många svar om att flytta!

Nu kan ju inte jag ta på mig skulden för vad andra har sagt, jag brukar inte säga att personer jag inte känner är hemska och visst, jag kan komma med något konstruktivt, brukar oftast slänga in ett inlägg här och där då jag inte känner att det är värt att lägga ner massa tid och energi på flera långa inlägg om något som inte påverkar mitt liv, men då jag ändå vill kommentera. Men here it goes om ni så gärna vill höra min åsikt, hehe :p
 

 Jag vet inte om pappan har uppfostrat sin dotter dåligt. Ts sa även något om att barnet säger vissa saker när pappan inte hör, det är viktigt att hon tar upp det med pappan så att han vet. Kanske är han på barnets sida av anledningar vi inte vet, vi har ju bara hört ts version och vet inte om hon valt att utelämna något, det vill jag dock inte spekulera i. Men även väluppfostrade barn beter sig någon gång dåligt, det är något som vi alla gör/gjort när vi håller på att bli vuxna. Det ett barn då behöver är vägledning och förebilder. Man kan ju inte tvinga någon att gilla någon annan men jag tror det är viktigt för ett barn att få veta att man inte hatar dom så fort dom gör något som är fel och gillar dem endast när de gör det som är rätt utan istället tillrättavisar dem. Ts man kan göra det om inte ts vill och vill inte hennes man det så kanske hon ändå borde överväga att tillexempel sätta ner foten när barnet försöker köra ut ts från rum efter rum. Man kan inte förändra andra, man kan endast förändra sig själv och detta blir extra tydligt när en vuxen är osams med ett barn. Barn har inte den mogenhet vi vuxna har och därför tycker inte jag att det låter bra att säga att det är barnets fel att det är hatat och att det är barnets fel att relationerna i hemmet inte fungerar, ett barn på 7år kan ju inte lösa en sådan situation utan vi måste visa hur och ge dom verktyg för att lära sig att lösa konflikter när det blir äldre, verktyg som de i sin tur kan föra vidare till sina barn. Alla måste göra förändringar här men de vuxna måste vara de första med att föregå med gott exempel då vi är bättre på det än ett barn, därför anser jag att det är rätt att börja i de vuxnas ände.

Tror pappan och ts är lika stora kålsupare båda två.

Ts misslyckas ju med det mest grundläggande för att få en relation att fungera - att sätta gränser för sin egen person och att kommunicera.

Ts kan inte förvänta sig att andra ska vara tankeläsare eller ta ansvar för henne som för ett barn. Det bästa vore om hon kunde kommunicera till sin partner om hur hon upplever situationen och hur hon skulle vilja ha det istället. Och att hon satte gränser för pappan och flickan om sånt som hon inte är okej med.

Varför i hela fridens namn kör hon ungen till skolan när hon egentligen inte vill?? Och gnäller över det efteråt. Gillar hon att ha på sig offerkoftan eller? Och varför säger hon inte bara till ungen att deras sovrum är deras rum och att hon snällt får vänta på paddan när hon ligger där inne och vilar.

Barn känner av vibbar. Och hatar falska människor. Mycket bättre att ts är ärlig. Då finns det åtminstone något att bygga vidare på.

Tror ts och sambon behöver familjerådgivning för att förbättra situationen.

Nej jag tycker att dom ska sätta upp gränser och regler som man gör för barn. Dottern behöver inte alls vara i de vuxnas sovrum. Är batteriet i ipaden slut, kan man säga: Den får ladda nu så får du ta den sen och titta på en stund. Man ska inte behöva acceptera att ett barn säger att maten är äcklig utan att ens smaka på den. Vill barnet inte ha mat, behöver barnet bara säga det och sen gå där ifrån utan att säga något negativt. Barnet är 7 år, det är dags att sätta lite gränser.

Det lyser rakt igenom att ts är less på att göra saker för bonusdottern när hon bara får skit tillbaks för det. Det bästa hon i så fall kan göra är att sluta göra alla dessa saker. Annars kommer hon bara samla på sig ännu mer bitterhet inuti. Och bonusbarnet ännu mer odrägligt. Och situationen kommer bli etter sämre.

Ni säger också samma sak

Fast ingenstans i ts framgår det att ts sambo behöver vara hårdare med flickan hon säger ju själv att pappan står på sig och låter henne inte få sin vilja igenom hela tiden. Så även om pappan säger ifrån måste ts också kunna göra det. om hon kommunicerar bättre med honom så backar han säkert upp henne också.

Hur vet du att detta inte pågått i månader? Har inte läst något om det från ts.

Planeringen blir så som det skulle vara om pappan varit ensamstående, alltså som det var innan ts flyttade dit. 

En flytt hem för ts behöver ju inte innebära att ts och pappan gör slut på sitt förhållande. De kan fortfarande dejta, men till en början kanske mest på barnfri tid och låta dottern vänja sig vid- och lära känna ts!