Hatar min bonus

Det jag främst har tryckt på är att ts sambo verkar brista i sin uppmärksamhet mot både sambon och dottern. Jag försöker så långt det är möjligt att inte utgå från någonting, utan det jag skriver skriver jag för att hitta fler orsaker till situationen är att bara helt kallt avfärda ts som en barnhatare som borde sticka därifrån.

Ber om ursäkt om jag har varit otydlig.

Ber om ursäkt för mitt korta och otrevliga svar. Jag  var irriterad över något annat som inte hade med dig att göra.

Jag ska förklara vad jag menade. Enligt min mening så sa vi inte samma sak...

Hoja menade på att ts borde sätta gränser både för sig själv och för dottern. Jag tycker absolut att hon ska sätta sina egna gränser, men att sätta gränser för dottern blir snudd på omöjligt om pappan inte backar upp henne. Dotterns beteende har gått för långt för det anser jag.

Jag tyckte istället att pappan sätter gränserna. Han hör givetvis med sambon vad hon önskar och tycker, men det är han som fastställer reglerna. Då blir det lättare för ts att upprätthålla dessa inför barnet som annars kanske inte skulle lyssna på henne. Det är pappans regler som gäller, och inte "den jobbiga bonusmammans".

Hur menar du då? Vad är det jag borde tänka istället om dottern?

Och en del andra väljer att tycka att det kan finnas andra sätt att se på det, och anser att även andra lösningar kan fungera.

Det är sällan en komplex situation har enkla och svart-vita svar med en enda självklar lösning. Då hade livet varit så väldigt mycket enklare och Familjeliv hade nog inte ens existerat.

Var det här inlägget till mig?

Fast jag har ju inte skjutit ner flickan som ouppfostrad... Däremot har jag flera gånger påpekat att hon troligvis inte mår bra och behöver stöttning i sina jobbiga känslor som hon nu går igenom, och det främst från sina biologiska föräldrar. Inte en enda gång har jag lagt skulden på barnet.

Ok. Det låg direkt efter min fråga till dig och var inte adresserat till någon, så jag blev osäker.

Då jag inte tycker och känner som ditt exempel, så berör det inte mig.

Det är möjligt att jag blandade ihop de två, men fortfarande är det två olika tillvägagångssätt.

1. Pappan och bonusmamman sätter gränser ihop

2. Pappan sätter gränserna - som ger det stöd ts behöver

Då var det jag som var otydlig, och det var givetvis inte min mening.

Ingen fara. Flickan har ingen som helst skuld i det här. Hon är ett barn och agerar därefter precis som du skriver. Det främsta ansvaret ligger hos pappan, så klart, då det är hans dotter som inte mår bra.

Men jag tycker definitivt inte att ts har gjort allt rätt. Så som jag uppfattar det från det hon har skrivit så har hon betett sig rätt barnsligt och impulsivt, om jag nu ska  vara helt rättfram nu när ändå ts lyser med sin frånvaro.

Jag anser inte att ts reaktion och agerande är positivt på något sätt, utan poängen med allt jag har skrivit har varit att vi inte ska skjuta ner en människa fullständigt i en situation där flera personer och starka känslor är inblandade. En nertryckt människa kan aldrig agera rationellt och sunt.

Jag är rätt övertygad om att ts inte är ond på något vis. Omogen och impulsiv ja, men jag har svårt att tro att hon vill hata flickan, om hon nu faktiskt gör det. Målet var att vända andan här inne till att ge ts råd och stöttning så att situationen lättade för alla parter - men främst för flickan som är den som lider mest.