Hur lämnar ni era 1-2 åringar hos barnvakt?

Blir det bättre om ni istället säger: vi ses om en stund eller någon annan fras som mer låter att ni är tillbaka snart igen

Det är bättre att säga hej då så att han får möjlighet att visa er att han kommer att sakna er. Även om det är jobbigt för er så är det förmodligen mindre jobbigt för honom om han får hantera sina känslor med er i närheten.

Jag skulle aldrig smita ifrån mitt barn. Tänk när han upptäcker att ni bara har försvunnit!? Bättre att säga 'hejdå' ordentligt.
Sen hade jag nog hellre valt att inte lämna barnet till barnvakt om han blir så ledsen.
Är han närmare 1 eller 2 år?

Men han blir inte ledsen när vi försvunnit. Bara kollar lite som att: vart tog de vägen? Sen fortsätter han leka lr vad han nu gjorde.

Om jag säger hejdå så blir han ledsen och kommer bli extra klängig och jag kommer inte kunna gå om jag inte går när han e ledsen..

Han är 1,5 år.

Jag är jättekluven, för barnvakterna tycker att vi ska "smita" för att han slipper bli ledsen och jag slipper känna det jobbiga att gå när han gråter.

Vi vinkar hejdå. En puss och en kram. Den går vi.

Men hon gråter inte utan vinkar hejdå bara då vi går ut genom dörren.

Hon är snart 1,5 år

Vad härligt det låter att det går så bra :)
Vår son springer efter och vill bli uppburen och följa med oss när vi går..

Kan ha att göra med att han började på inskolning på dagis som 1åring. Efter den perioden fick han separationsångest - jag fick inte gå en meter ifrån honom för då fick han panik och sprang efter. ville bli buren mer än vanligt. och sedan fick han anfall efter att han sovit. (typ som nattskräck.)
Anfallen försvann direkt efter att  han slutade på dagis. (vi bestämde oss för att han inte var redo för det.) Det tog dock lååång tid innan han vågade "släppa taget" om oss igen. och nu börjar det gå att lämna honom igen. Dock hos de han känner väl.

Men säger vi hejdå så får jag tillbaka den där känslan ifrån dagis..... och han med tror jag eftersom att han blir så ledsen.

Ändå bäst att säga hej då. Eftersom han tydligt visar att han inte vill separeras från dig/er så är det ju dumt ytterligare spä på den känslan/oron genom att ibland bara försvinna.

Sant!

Jag ska nog börja vänja honom med att jag kommer tbx genom att säga hejdå och sedan vara borta väldigt korta stunder. Och sedan ta längre och längre stunder.
Lite så som man tränar en hundvalp på att vara ensam.

Gud jag får så ont i magen av allt det här. Vill vara där för honom jämt. Vill inte lämna honom alls, men ibland är jag tvungen. Och nu när man vet att man lämnat honom på fel sätt. Usch. Jag får ont i magen och i hjärtat på riktigt... 

Sitter nämligen på jobbet nu och lämnade förut....