Det blir ingen bebis...

Vad jobbigt!  
Jag har precis fått mitt andra missfall,  fyller 37 i år, och börjar känna mig stressad!  
Min sambo vill inte heller försöka igen.   Första graviditeten var oplanerad, men vi vart jättelyckliga!   Sen blev det missfall i vecka 7.   Blev gravid väldigt snabbt igen, och det slutade med ett ganska sent och traumatiskt missfall. 

Har du någon gynakut där du bor?    Åk dit i så fall, för det är viktigt att kolla upp!
När jag misstänkte missfall i vecka 7, pga blödningar som bara ökade för varje dag, och ont, så gick jag till gynakuten.   De gjorde ultraljud för att utesluta att det var ett utomkvedshavandeskap, och sen fick jag gå dit två gånger till för att ta blodprov och ultraljud för att kolla så att allt kom ut av sig själv.

Missfallsmamman beklagar verkligen era förluster. Starkt att orka fortsätta! Har du/ni blivit utredda? Nej precis för männen är det nog ofta lite annorlunda. Nyss sa han nåt som lät lite hoppfullt ändå, att dörren inte var helt stängd för att försöka igen...

Anonym(Mira) Så ledsen att höra om era missfall också. men 37 idag är inte mycket... Bor i Sthlm och mycket mycket vanligt att få första barnet i den åldern här...

Jag har alltså möjlighet till gynakut-besök men tänker att mest troligt syns ingenting även om man kollar med ultraljud, skulle det vara ett utomkveds borde det göra ont.

Tyvärr har man inte utrett oss....vi försökte i höstas men mottagningen sa blankt nej...."vi hjälper ju barnlösa förstår du och ni är inte barnlösa",den meningen gjorde jäkligt ont att höra när man precis fått missfall,,,igen!
Det tog oss ungefär 8-9 år att få nr 4 och då var inte hon riktigt planerad för vi hade gett upp....barnen är födda 98,99,02,13 .... vi var purunga när vi fick våra första 3 och vi vill verkligen ha en till,mycket för yngsta barnets skull också....det är ett sånt hopp mellan henne och de äldre barnen så hon blir nästan som ensambarn :/

Vad skönt att du fick höra att dörren inte var helt stängd <3
Han kanske kommer att förstå dig mer och mer bara det får gå ett tag :)

Själv mår jag riktigt kasst nu!
Känner själv hur jäkla orolig jag är,pulsen bara dundrar efter att jag började få typ mensvärk nu på eftermiddagen och jag är på toa titt som tätt för att titta efter....

Tror fasiken ingen kan förstå om man inte själv varit med om missfall....det är en ren plåga att ha denna oro i sig :/

Jag brukar få mina missfall runt v 5,med andra ord väldigt tidigt.....några har varit senare men absolut inte många,det absolut senaste jag haft har varit i vecka 13....med 90% har varit vecka 5 .... att jag nu är i vecka 6 snart 7 är ett gott tecken i sig men INTE att symptomen avtagit och att jag inte mår illa!
Illamåendet ÄR något jag alltid haft,sjukt illamående dessutom....men nu finns inte en tillstymmelse till något alls förutom molande mensvärk i höger sida :/

Prata med en kurator. Det är knappast en konstig eller ny känsla, det här har dom hört förut. Lycka till och beklagar missfallet.

Missfallsmamman men det låter ju riktigt konstigt att de resonerar så!! Har de iaf kollat sköldkörteln?

Kan ju vara något väldigt "enkelt" som gör att du förlorar graviditeterna gång på gång...hur gammal är du?

Nevermind ja det kanske är bra att prata med någon. Jag tänker nog att jag nästan inte "får" må dåligt efter ett missfall när jag har två friska barn och graviditeten inte ens var planerad....

Jag tycker i alla fall att du ska kolla upp det snarast! Även om det inte går att rädda graviditeten, så borde du kolla så det inte är ett utomkvedshavandeskap, och kolla upp så att inget finns kvar.

Klart du får!! Bara för att ni inte planerat graviditeten så hade ni väl ändå planerat att behålla när ni väl stod där med plusset?
Om en högavlönad person skrapar fram 10 000 på en triss och sen tappar lotten, "får" man väl bli besviken? Nu ska vi inte jämföra barn och lotterivinster, men du förstår förhoppningsvis resonemanget.

Var besviken!! Var ledsen, var arg. Gråt!

Nevermind nej så är det väl iofs????

Jag har väl "rätt" att vara ledsen också.

Ska fundera på att prata med nån. Tack.

Ja alltså jag tycker också att det känns fel att dom resonerar så :/
Sköldkörteln har man inte kollat av den anledningen men av andra anledningar....och när jag googlat så står det att för att bli gravid så skulle värdet vara så lågt som möjligt och jag låg precis på gränsen till högt om man går efter referensnormerna .....
Men inte heller de vill man göra något åt här på vc ....

Jag vill inge lite hopp. Jag hade blödningar (klara rött blod och mensvärk) var och varannan dag fram till vecka 14 ungefär och mådde uselt. I vecka 8 gjorde jag vaginalt ultraljud och då visade det foster med hjärta som pickade. Min moderkaka låg väldigt lågt och jag hade tydligen även känsliga slemhinnor, därför blödde det. Var inne på gynakut flera ggr pga blödning med färskt och mycket blod och smärta men det hela slutade lyckligt, och ut kom ett friskt barn i vecka 40. :)

Håller tummarna för dig!

Skulle det tyvärr vara missfall så får du självklart sörja. Och prata, prata, prata tror jag hjälper. Med vänner eller med en kurator eller med vem som helst. Det är skönt att få ventilera när man är ledsen och har sorg.