Krossade drömmar
Förstår dig.
Är i samma sits. Haft en dröm som gått i kras 2 ggr. Försökte bygga upp den igen, men gick åt helvete igen.
I mitt fall var det att ha en familj med gott om tid. Billigt hus, renoveringsobjekt. Allt fixat så att man skulle kunna jobba mindre och istället kunna vara med barnen...
Blivit så fel allt. Första gången den gick i kras var pga mig. Jag tröttnade på allt och sökte nytt. Träffade en annan och bröt med 2 barn. Ångrade mig sedan men då var det för sent. Nätdejtade en del för att försöka hitta någon annan tills jag till slut tröttnade på det.
Men sen så kom hon där som en blixt från en klar himmel. Och drömmen startade på nytt. Denna gången kom vi nästan, nästan ända fram... men samma sak igen. Nu går hon. Träffat en ny (fast tror inte det är så allvarligt utan att hon bara vill bort) och tröttnat på stressen och allt skit.
Blir medicinerad nu. depression... Men kommit fram till att jag måste kasta bort drömmen. Det är ändå förbi. Tiden har gått så långt. 12 år av mitt liv har jag lagt på en dröm som krävde för mycket.
Så jobba med att ta bort drömmen. Försök att hitta en ny livsdröm. Svårt så in och i helvete. Jag har inte lyckats ännu. Men man får se hur det blir... Måste ju på något sätt gå vidare. Detta är helt färskt för mig. 3 dgr på antidepressiv medicin. Gått ett par månader på "självmedicinering" av antodepressiv tills jag uppfattade att det var så förbannat fel så tog kontakt med sjukvården istället och var totalt öppen där. (kan ju säga att det var först riktigt skitsvårt, men när jag som killen som är "stark" låter mig visa svagheten så har det hjälpt mig väldigt mycket)