Bonusmammor

Ja det var ju det där med hänsyn om andra människors känslor du tydligen vägrar lyckas ta till dig..

Du missminner dig. Jag har inte uttalat min åsikt i den frågan. Jag har pratat om att benämna någon som sin bonusmamma inte att kalla någon mamma. Två olika saker. Och så har jag har reflekterat över ditt sätt att argumentera och dina liknelser.

Att visa hänsyn och ta andra människors känslor i beaktande är inte samma sak som att låta ngn annan bestämma över en. Det gör man för att man vill, inte för att ngn kräver det.

Och ja. Om det står mellan att mamman och barnet skall må dåligt så borde valet inte vara speciellt svårt.

Att inte få lov att definiera ngn man älskar på det sätt man vill (förälder, partner, bästa vän) är att göra ett övergrepp på den personen. Hur man definierar ngn har faktiskt ingen annan ngt med att göra.

Att visa hänsyn och ta andra människors känslor i beaktande är inte samma sak som att låta ngn annan bestämma över en. Det gör man för att man vill, inte för att ngn kräver det.

Och ja. Om det står mellan att mamman och barnet skall må dåligt så borde valet inte vara speciellt svårt.

Att inte få lov att definiera ngn man älskar på det sätt man vill (förälder, partner, bästa vän) är att göra ett övergrepp på den personen. Hur man definierar ngn har faktiskt ingen annan ngt med att göra.

Om barnet vill säga mamma/pappa till förälderns nya partner och hen inte vill det, går barnets rätt före där också?

Om valet står mellan att nya partnern och barnet skall må dåligt så borde inte valet vara speciellt svårt heller, eller?

Just här handlade det om att definiera. Inte kalla.

Två olika saker..

Anser du att om pappans nya partner riskerar att må dåligt av att tilltalas av pappans barn för "mamma" väger tyngre än att barnet riskerar att måligt av att inte få kalla pappans nya partner för "mamma?"

Shit villen larvig ickefeåga att diskutera. Man kränker för guds skull inte en tredje part (mamman) genom att använda ett positivt epitet om en annan människa (bonusmamman). En morsa som blir kränkt/mår dåligt/blir sårad över att hennes barn kallar sin bonusmorsa för just det behöver verkligen jobba med sitt känsloliv och självbild!

Man förbjuder inte barn att uttrycka känslor av kärlek/trygghet osv. Det spelar ingen roll om du säger "Du får inte kalla henne mamma" eller "Kan du inte kalla henne xxx istället?". Du inskränker på barnets rätt till att vara en egen individ med egna relationer. Kan du som förälder inte hantera det så är det trist för dig, men du förbjuder inte barnet att göra det för att du känner dig kränkt. 

Om ditt barn som tonåring/vuxen förälskar sig i en kille/tjej så har den personen rätt att säga nej till att ha ett förhållande om de inte vill ha ett förhållande med ditt barn. Där skall ditt barn ha lärt sig att respektera ett nej.

Men om de har samma känslor för varandra och vill ha ett förhållande (som inte är skadligt för ngn av dem) har du då rätt att begära att ditt barn avslutar förhållandet? Om du inte godtar förhållandet, skall ditt barn då ta hänsyn till dina känslor eller följa sina egna?

Men jaja, du får säga vad du vill om mig och vad min agenda är och inte. Jag kan skilja på sak och person iallafall. Jag tycker det är jättekonstigt att barnet ska anpassa sig efter den vuxnes känslor i en icke-fråga. Du hade knappast pratat för att en bonusförälder ska tas hänsyn till av barn/partner/barnets andra förälder. Men om det är en biologisk förälder så ska man minsann trippa på tå. Mycket märkligt.

Man kallar sin partner partner, flickvän, pojkvän osv.

Du vill förbjuda att man har rätt att definiera sin relation till en närstående människa. Så nej, skillnaden är inte speciellt stor.

I båda fallen har barnet rätt - en lagt mig - att definiera sin privata oberoende icke skadliga relation på det sätt som passar barnet och den andra parten i relationen. Enligt dig har barnet ibte samma rätt.

Ditt enskilda exempel är ju knappast en grund för att bestämma hur alla andra ska göra. Har ju inget med bonusfamiljer att göra dessutom. Är ett bonusbarn och en bonusmamma ok med att definiera varandra så har ingen nån som helst rätt att gå in och ställa några krav på förändring. Då får man faktiskt ta ansvar och hantera sina egna känslor. Visst, mamman kan förklara för barnet hur hon känner, men snacka om att sätta sina egna behov först och skuldbelägga barnet för sina känslor. Som mamma har man dessutom ingen rätt att ställa några krav på att exets nya partner ska ta anavar för ena känslor på det sättet.

Man måste nog ha en riktigt usel relation till bonusbarnen om den hämmas av att barnen inte får säga mamma eller säger "mamma Karin" istället. Många yngre barn kallar även vänners mammor, dagisfröken osv för mamma, självklart uppmuntrar man inte det och det går bra ändå. Så varför skulle det vara svårare för pappas nya? Min storas tös vänner kallade mig mamma tills de var 3, det låg ingen kärlekshandling bakom det utan de testade ord hos någon de träffade varje dag.

Men fortfarande, det är INGEN som sagt att barnet ska få kalla någon något mot dennes vilja. Men, även om man kallar sin bonusförälder vid förnamn så kan man DEFINIERA denne som en förälder, att den har en föräldraroll för barnet. Och DET kan ingen ta ifrån barnet.

Person A blir tillsammans med person B som har barn C. C vill kalla A för mamma, A säger att barnet ska säga A men att det inte betyder att C inte får tycka att A är som en mamma (eller pappa om det nu är så). 

Jag har tolkat det här på ett helt annat sätt än du.

Jag har tolkat det som så att relationen mellan tex en bonusmamma och ett bonusbarn kan, om inte ödeläggas, men åtminstone bli mindre friktionsfri om utomstående, som tex mamman, ska gå in och bestämma vad barnet "får" kalla pappas fru. Och inte ödeläggas genom att barnet inte får använda ordet mamma, utan för att det själv inte får sätta ord på sin relation till bonusföräldern. Det har i mna ögon inte handlat om att bonusmammor ska bli kallade mammor till höger och vänster för annars är relationen dålig, utan just att vad man kallar varandra är en sak mellan kvinnan/mannen och barnet.

När mamman går in och säger att du får inte kalla Lisa för bonusmamma för hon är inte din mamma, du får inte säga att Lisa är som en mamma för det kan bara jag vara etc etc, så kan barnet "skadas" genom att ifrågasättas i sina egna relationer. Så har jag tolkat det.

Jag tror det är försvinnande få bonusmammor som vill bli titulerade mamma, jämfört med det antal mammor som går i taket av att deras barn omnämner pappans nya som bonusmamma.

Nu tror jag nog att du får läsa igen.. Helst utan att "läsa mellan raderna"..

Vad jag vet är det ingen som påstått att relationen kommer att ödeläggas om barnet inte får kalla bonusmamman för mamma.

Däremot har både jag och andra sagt att BARNET kan må dåligt av att inte få lov att definiera sina relationer som barnet anser passar själv utan att en tredje part (här mamman) som inte har med relationen att göra förbjudet det.

Skillnaden mellan att en utomstående tredje part går in och förbjuder och att den andra parten i relationen har åsikter om omnämnandet är ganska stor. Den ena ingår i relationen, den andra gör det inte.

Att ha åsikter om vad man själv kallas är naturligt och en rättighet. Att man som tredje part anser sig ha samma rättigheter är det inte.

Du har iallafall tolkat mig helt rätt :)

Konstigt att man måste läsa genom raderna.. Varför inte bara läsa vad som står?

Och de andra som skrivit detta? Du refererar till flera...

Och återigen - det är skillnad på att kräva att bli kallad mamma, och att bli kallad mamma för att resten av syskonskaran säger det. Jag har fortfarande inte läst någo som kräver att bli kallad mamma för sitt eget höga nöjes skull, eller vilken bevekelsegrund det vara månde. Vilket du också påstått. Men jag kan ha missat det inlägget, och ber då om ursäkt på förhand :)

Hämma relationen - såsom att visa barnet att känslorna och relationen är FEL och att mamma inte gillar den.

Självklart kommer barnet då att "lyda mamma" och försöka göra henne glad igen. Inte genom att inte kalla bonusmamma för mamma men skapa en distans till bonusmamman. För barnets DEFINIERING - barnets känslor gentemot bonusmamman - är fula och fel..

Istället för att insinuera saker - är det inte bättre att istället påpeka om jag missuppfattat?

Konstigt att man måste läsa genom raderna.. Varför inte bara läsa vad som står?