Om barnet vill säga mamma/pappa till förälderns nya partner och hen inte vill det, går barnets rätt före där också?
Om valet står mellan att nya partnern och barnet skall må dåligt så borde inte valet vara speciellt svårt heller, eller?
Shit villen larvig ickefeåga att diskutera. Man kränker för guds skull inte en tredje part (mamman) genom att använda ett positivt epitet om en annan människa (bonusmamman). En morsa som blir kränkt/mår dåligt/blir sårad över att hennes barn kallar sin bonusmorsa för just det behöver verkligen jobba med sitt känsloliv och självbild!
HUR är det exemplet relevant???
Jag har inte sagt att ett barn som har en "bonusförälder" inte får ha en relation med denne. Det jag hävdar är att om barnets förälder av någon anledning blir sårad/kränkt av att barnet benämner den andra förälderns nya partner med ett föräldraepitet så kan man hjälpa barnet att hitta ett uttryck som inte kränker föräldern men som kan laddas med allt det goda barnet känner för den nya partnern.
För att ditt exempel skulle vara applicerbart skulle mitt vuxna barn alltså vilja kalla sin partner för mamma/pappa och det skulle vara det som jag eller barnets andra förälder skulle ta illa upp av.
Att förbjuda en relation har JAG aldrig pratat om, det får stå för dig.
Nej, i en värld av empatilösa egoister har ingen något ansvar för att man sårar och kränker andra...
Alltså jag kan inte ta dig på allvar i detta. Hade allt varit frid och fröjd kring alla bonusrelationer och familjer och alla lever tillsammans i en lycklig värld där alla respekteras och blir hörda osv osv, då KANSKE jag hade kunnat gå med på att man gemensamt (dvs biomamman ensam) kommer fram vad barnet ska kalla/inte kalla sin pappas nya partner. Det förutsätter dock att biomamman är sjukt egoistisk och sätter sitt egen ego före sitt barns rätt till relationer med vem den vill. Men det har jag märkt inte alls är ovanligt när det väl kommer till kritan kring kränkta biomammor - de klarar inte av att deras ex har nya liv med nya partners och familjer.
Men nu lever i som bekant i verkligheten där bonusmammor alltid ska sätta sig själva åt sidan och acceptera ALLT som biomamman och ungen/ungarna kommer på. Bonusmamman ska aldrig säga nej, alltid vara till lags, alltid acceptera strul, skitsnack, snack om biomamman och det gamla livet, aldrig bli kränkt, kompromissa, ställa upp, backa undan, förstå gränser, hänge sig åt allt, aldrig klaga, alltid vara glad osv osv osv osv. Om nu relationen mellan bonusmamman och barnet/barnen fungerar så pass bra (trots ovanstående som bonusmammor tvingas utstå av/kring barn och biomammor) så är det väl självklart att barnet och bonusmamman själva kan definiera sin relation!!! Speciellt om de bor tillsammans v/v, v/h, heltid osv osv. Jag hade aldrig accepterat att en biomamma i detta fall ska komma och säga vad jag ska göra, vad barnet ska göra, hur vi ska definiera varandra, våran relation sinsemellan osv osv.
Du, som biomamma, har INTE med det att göra och du kan inte göra någonting åt saken. Blir du kränkt? Buhu. Men du kan för tusan inte på allvar mena att du trots allt ovanstående har full rätt att gå in i ditt barns liv (Den delen som inte rör dig) och säga åt hen vad hen ska kalla sin pappas partner. Hur är det möjligt att på allvar mena att det är okej!??!
Nej, det handlar om att Totto tycker att om en förälder blir kränkt över att benämningen bonusmamma används så ska barnet inte då använda det. Det ser du om du läser inlägget Ungbrunett citerade.
I stort sätt alla har väl sagt att bonusmamman och bonusbarnet ska vara överens om vad dom kallar varandra och att ingen av dom ska bli kallad nått de inte tycker om.
Vad Totto därmot säger, ordagrant är1. Mamman tillhör inte familjen. Ingen kallar HENNE nått hon inte vill bli kallad.
2. Att bli kränkt för att någon annan fått ett positivt laddat epitet är totalt orimligt.
3. Hur ska alla andra relationer definieras? Ska syskon, mor och farföräldrar, bästa vänner, fastrar, kusiner också ha rätt att ta patent på ett epitet? Eller gäller det här bara hysteriska morsor? Varför har morsor rätt till mer hänsyn än barn och bonusföräldrar? Varför är det viktigare att hon slipper höra ett ord än att barn och bonusföräldrar får höra det?
Väldigt, VÄLDIGT konstigt resonemang att tycka att människor som är överens är oempatiska och inte visar hänsynför att dom inte böjer sig för viljan hos en tredje part. Den som kräver att andra ska rätta sig efter en själv är i vanliga fall alltid den som blir kallad egoistisk, men alltså inte när det kommer till morsor?
Personen som kallar sig (M) har bestämt sig för att det påstås att det är ok att barnet kallar bonusmamman för mamma utan att bonusmamman är ok med det.
Det är INGEN i den här tråden som skrivit detta men oavsett hur många gånger det påpekas verkar (M) inte få in det i sitt huvud.
Personligen börjar jag tvivla på att personen kan ta åt sig skriven text..
I stort sätt alla har väl sagt att bonusmamman och bonusbarnet ska vara överens om vad dom kallar varandra och att ingen av dom ska bli kallad nått de inte tycker om.
Vad Totto därmot säger, ordagrant är1. Mamman tillhör inte familjen. Ingen kallar HENNE nått hon inte vill bli kallad.
2. Att bli kränkt för att någon annan fått ett positivt laddat epitet är totalt orimligt.
3. Hur ska alla andra relationer definieras? Ska syskon, mor och farföräldrar, bästa vänner, fastrar, kusiner också ha rätt att ta patent på ett epitet? Eller gäller det här bara hysteriska morsor? Varför har morsor rätt till mer hänsyn än barn och bonusföräldrar? Varför är det viktigare att hon slipper höra ett ord än att barn och bonusföräldrar får höra det?
Väldigt, VÄLDIGT konstigt resonemang att tycka att människor som är överens är oempatiska och inte visar hänsynför att dom inte böjer sig för viljan hos en tredje part. Den som kräver att andra ska rätta sig efter en själv är i vanliga fall alltid den som blir kallad egoistisk, men alltså inte när det kommer till morsor?
Vilket perspektiv tänker du då på? Angår det verkligen någon annan?