Hur ärlig ska jag vara om mitt bagage?

Du ska berätta lite då och då.... inte allt nu i början eller på en gång. Det är så man lär känna varandra.

Jo givetvis så ska jag inte droppa värsta bomben på andra dejten. Menar mer hur jag ska förbereda henne på ett bra sätt så att varken jag eller hon börjar fatta tycke för varandra, tills sanningen kommer fram ett halvår/år senare och hon ändrar uppfattning om mig och allt går åt helvete. 

Menade mer, ska jag hinta lite om att jag haft en ganska trasig uppväxt, men att jag kan tala öppet om det numera då jag gjort en helomvändning när det kommer till mina dåliga sidor och faktiskt tagit tag i mitt liv. Och att om det är något hon undrar så kan jag vara ärlig.

För jag känner mer att skulle det vara så att hon inte kan acceptera mig för den jag är och varit är det lika bra att avbryta i ett tidigt skede. Och det här är ganska nytt vatten för mig så är rädd för att det kanske blir så.

Redan i lärakänna stadiet bör du hinta om att du haft det lite struligt tidigare, risken är annars att hennes förtroende skadas och att hon känner sig lurad när sanningen väl kommer fram. Med tiden kan du berätta mer men du behöver aldrig berätta allt om du inte själv vill så länge du inte ljuger. Alla har ett förflutet och jag tror knappast att det är nått man delar med sig av till fullo i sina framtida relationer. Däremot är det nog viktigt för psyket att inte förneka delar av vem man är eller har varit utan anledningen till att inte prata om det bör vara att man bearbetat det och lagt det bakom sig.

Haft liknade som du, mig hjälpte det att träffa en kurator, stärkte såväl min självkänsla som i min "nya" identitet.

Lite roligt att du med ett sådant bagage snackar om "flickvänsmaterial". Du förtjänar definitivt inte en tjej som henne.

Och vad vet du om vad han förtjänar? Herregud, du känner inte någon via ett inlägg på sociala medier.

TS, säg typ vid lämpligt tillfälle när ni pratar om bakgrund/personlig utveckling att ditt liv brukade vara en röra men att du tog tag i det och vände ditt liv till det bättre. Frågar hon, nämn lite kort annars så är det bra så. Om några veckor kan du berätta någon mer detalj, och efter det en till.

Alla har ett förflutet, det är vad du gör av det som spelar någon roll.

Du bör vara ärlig, man kan inte bygga ett varaktigt förhållande på lögner eller hemligheter om ens liv.
Med det sagt betyder det inte att du behöver berätta allt med detsamma.
När tillfälle ges (och det kommer att komma naturligt i stadiet när man lär känna varandra), så kan du ju säga något i stil med "jag har haft en strulig uppväxt, men jag har lämnat den personen jag var då bakom mig". Sedan kanske det kommer några frågor och då kan du svara på dom så detaljerat som du känner dig bekväm med. Du får berätta i din egen takt och det är du som väljer hur mycket du vill säga. 
I slutändan är allting bara ord. Dina handlingar säger mer än 1000 ord och är det så att du förändrats så kommer hon att se det oavsett hur din bakgrund ser ut!

Så jävla onödig och elak kommentar. Vem är du att värdera honom utifrån hur han tidigare levt sitt liv? Skulle han vara dömd till ett förhållande med en aktiv missbrukare för att han själv tidigare missbrukat? Och med ditt resonemang förtjänar du definitivt en elak, obildad och osympatisk partner.

Jag har haft liknande problem som jag nu äntligen håller på att komma till rätta med.

Nu när jag själv äntligen känner att jag inte måste tala med någon om vad som har hänt mig de senaste åren känner jag mig redo att starta någonting nytt. Försök fokusera på ditt nya du och vem du vill vara. När det inte känns som en lögn så är det ditt nya du. Du måste inte berätta allt om dig själv.

Försök att prata med någon annan än tjejer som du är intresserad av. De vill absolut inte vara din kurator.

Jadu, vem är han själv att döma vad som är "flickvänsmaterial"?! Extremt svinigt uttryck som man inte borde använda. Googla om du inte känner till det.

Tur för mig att jag har en bildad, snygg och mycket empatisk kille UTAN ett jobbigt bagage.

Okej, där har du en poäng. Tolkade att "flickvänsmaterial" är en tjej som uppfyller ens ideal.

Och vad är det man ska hitta om man googlar? Fattar ingenting.

Om man verkligen gillar en person, så tycker jag att man bör besvara nyfikenhet och förfrågningar med ärliga svar, att avsiktligt dölja sanningen, eller ljuga, kan vara ödesdigert(för att inte tala om omoraliskt), speciellt om det kommer fram senare att du faktiskt har förskönat verkligheten. Sedan behöver du inte vräka ur dig precis vad som helst. Don't short sell yourself. 

Det är åtminstone så jag alltid har agerat och så jag gärna vill att andra är mot mig. Nu har jag dock en jävligt hög toleransnivå, människor förändras, the past is the past osv, och jag har själv inte alltid varit guds bästa barn, verkligen inte. Jag har inte haft en konventionell, välordnad uppväxt, snarare har jag en ganska vild sida i mig, på gott och ont.

Vid en första anblick ser jag förstås, snygg, väluppfostrad och trevlig ut, men det är mer bakom fasaden, eller kostymen än den manageriala, vuxna, lite stela styvmorsdröm som man kanske först kan tro. 

Så mitt tips, var ärlig, men du behöver inte lägga en bombmatta i knät på hon, besvara frågor uppriktigt och ärligt. Det kan vara förtroendeingivande. Bygg inte upp ett förtroendekapital baserat på halvsanningar och lögner. Kommer det fram blir konsekvenserna desto större.

Paketerar man och presenterar man sitt riktiga jag, på ett bra sätt, så brukar många människor köpa att man kanske inte alltid varit, världens snällaste, perfekta, etc person, givet att du faktiskt har egenskaper som är tilltalande. Det är åtminstone min erfarenhet, gör dom inte det(för det finns även rätt många ängsliga människor där ute), så kan dom göra som jägaren. Det finns ju etti stort sett outtömligt utbud. Handen på hjärtat, det är ju ingen stor grej, move on liksom, det finns ju hur många fiskar som helst i sjön. 

Ett bra och beskrivande uttryck, som jag tycker är högst användbart. Det insinuerar en bra matchning, en skön person, det är en komplimang, och ej en generalisering/alternativt nedvärdering, om man inte utgår ifrån att alla har exakt samma definition av vad "flickvänsmaterial" är, vilket förstås är absurt. 

Ord är många gånger flexibla, och kan användas i förstärkningssyfte för att projicera både negativa och positiva värderingar. Det kan vara väldigt intressant, om man står vid sidlinjen, att se hur andra tolkar samma ord, på olika sätt.

haha okey, och vad vet du om mig? 
Visst har jag gjort mycket dumma val och haft en uppväxt som påverkat mig till stor del. Men jag har aldrig skadat någon, och har alltid varit en person som sätter andra människor före mig, erbjuder mig att bära äldre människors matkassar om det ser tungt ut för dom, knuffar ut bilar som kört fast i snön, för att ge några exempel. 
Få ofta höra att jag är för snäll och borde tänka mer på mig själv, men jag mår bra av att få andra att må bra. Så du menar att bara för att jag har haft motgångar och hinder i livet så förtjänar inte jag en flickvän eller vad? 
Låter ganska fördomsfullt om du frågar mig. Sen kan jag förstå att många hade backat om dom fått veta att personen dom dejtar haft problem med droger.

Men om vi tar min struliga uppväxt som b.l.a har innefattat en alkoholiserad pappa som jag sällan träffat, en sjuk mamma och familjemedlemmar som misshandlat mig på daglig basis, gör detta att jag inte förtjänar lycka i livet.

Strulig uppväxt behöver inte alltid betyda att man ränner runt på kvällarna och slåss etc. 

Du får gärna utveckla hur du tänker, trevlig helg!

Är det något jag har lärt mig genom tiden är att man ska inte lägga ner så mycket energi på sådana personer. Du kan vara lugn, tar inte åt mig det minsta!
Jag vet vem jag är och det är absolut ingen dålig person, snarare tvärt om 
Sen finns det givetvis saker jag behöver jobba på med mig själv, främst psykiskt, men det gör en inte till en dålig människa.

Flickvänsmaterial är väl definitionsfråga. En tjej som tror skulle passa mig bra kan ju vara dålig för någon annan. Sen kan jag ju säga att jag definitivt inte var något "pojkvänsmatrial" för ett år sedan (och innan dess) när saker fortfarande var struliga, därav har jag inte heller letat efter det, har inte heller sprungit runt på krogen och svinat mig mot tjejer när jag varit där. 

Men jag har alltid haft ett gott hjärta och har även börjat jobba på mig själv, så nu skulle jag nog definitivt kunnat klassas som det, men det är ju som sagt upp till betraktaren.

Det enda negativa som hänt mig under uppväxten som jag faktiskt själv kunnat påverka själv är mitt  tidigare drogberoende, men är du 14 år gammal och har 1000 grejer som tynger dig tänker man inte alltid rationellt och vips så sitter du där en dag.