Mår dåligt av att amma.

Jag kände precis som du, amningen innebar ångest och olustkänslor. Jag fick aldrig några fysiska problem och min son hade ett bra grepp osv, men ändå mådde jag väldigt dåligt över amningen. När jag bestämde mig för att bara ge ersättning så var det som att en tung sten lyftes från mina axlar!

Det är absolut inget fel med att ge ersättning! Det viktigaste är att ni båda mår bra. Glad mamma = glad bebis! T o m på bvc sa de till mig att jag inte ens behövde pumpa om jag tyckte det var jobbigt. Min son är nu 3,5 månader och mår väldigt bra.

Det är synd att det nästan bara är amning man får info om, som om det är det enda alternativet man har för att ge mat till sin bebis.

Fast det sitter inte bara i det fysiska. Jag tycker inte så illa om det som ts och amningen funkar för oss, rent praktiskt. Men jag kan inte riktigt vänja mig. Det susar i kroppen och jag mår illa när han suger tag, fortfrsnde. Jag tänker amma kanske någon månad i taget, sedan utvärdera. Min son är 4 veckor nu och helammar, vi är ute på saker, har inte problem med den biten. Det är mer att det skapar en känsla hos mig som jag inte vänjer mig vid. Står ut med den för den är inte överhängande för mig, men kommer inte hålla på länge.

Amning är något både bebis och mamman måste lära sig. Det går (tyvärr) inte på automatik. Ni är båda ganska nya på det. Det sägs att det tar tre månader att etablera en fullt fungerande amning.

Om du vill fortsätta amma tycker jag att du ska kontakta en amningsmottagning (om det finns där du bor). Och Amningshjälpen. www.amningshjalpen.se Ta all hjälp du kan få! Nu!!!

Om du absolut inte vill amma, sluta och ge flaska. Inget fel med det.

Efter otaliga mjölkstockningar med mitt tredje barn gav jag upp när hen var ca två månader. Ett beslut jag ångrade och mådde dåligt över länge. Jag ångrar att jag inte sökte mer hjälp och jag borde sökt den tidigare.

Mitt första barn ammade jag i ca sex månader. Blev faktiskt aldrig så bekväm att jag bara slängde fram bröstet vart som helst men jag fick det att funka ändå. Det är inte heller helt lätt att hålla på med flaskor och kunna värma dom.

Sök hjälp och var säker på ditt beslut!!! Vilket beslut du tar är upp till dig och inget av dom är fel!!!

Sluta amma och börja flaskmata om du vill! Det där med att "amining är det bästa för barnet" upprepas ofta även av folk som inte har koll på vad skillnaden faktiskt är. I Sverige så innebär flaskmatning något högre risk för öroninflammation och förstoppning. Det är det hela. Att det skulle vara bra för anknytningen är oxå något som upprepas ofta. Där vill jag hävda att det bara är det om mamman och barnet faktiskt tyxker om att amma. Om mamman inte gör det kan det rent av vara kontaproduktivt, att man upplever ett avstånd till sitt barn p g a olustkänslor. Så gör precis som du vill är mitt råd! Om du känner att du inte kan glädjas åt ditt barn p g a detta så börja flaskmata.

Ta hjälp av Amningshjälpen! Har du fortfarande sår? Lufta brösten ordentligt, sov absolut inte med bh. Det kan ta ett tag att etablera amningen. Kanske borde du inte pumpa för att undvika mjölkstockning. Du behöver komma i symbios med barnets behov av bröstmjölk. Jag har haft tre lättare mjölkstockningar men lyckats häva dem snabbt. Håll brösten varma i kylan.

Om det inte funkar, ha inte dåligt samvete över att ge ersättning. Fundera över hur viktig amningen är för dig. Tänk efter noga, för avslutar du amningen är den svår att få igång igen.

Jag kände precis som du!! Var tveksam redan innan och sen när man låg där med bebisen på bröstet efter förlossningen så bara blev det så.

Jag ammade i 2 dagar sedan börja jag ge ersättning, av samma anledning som du, ångest, mådde inte bra över amningen, ville ej amma offentligt osv.

Kan säga att de va så skönt att börja med flaska när man har sånna känslor kring amningen. Och en nöjd bebis fick jag också! Och en nöjd mamma

Bvc sa inget om att jag slutat amma, frågade bara om det går bra att ge ersättning osv. Trodde dom skulle "klanka ner" mig pga att jag valde ersättning. Men blev bra bemött.

Jag tycker du ska ge ersättning om det är det du vill, mamman måste få vara nöjd och glad inför matningarna, inte ha ångest och gråtfärdig! Lycka till

Jag hatade att amma trots att det funkade helt ok. Kände mig deppig, låst, fast i en kropp som inte kändes som min. Tyckte det var bökigt, kladdigt, kändes obekvämt att göra det inför folk. Tyckte aldrig det var mysigt alls. Planerade hela mina dagar kring att slippa amma inför någon okänd... Höll ut med delamning (ammade och gav flaska efteråt så hon skulle bli ordentligt mätt) i 4,5 månad och slutade sen amma helt på dagtid - vilken skillnad!! Det var som att jag kom ut ur ett mörkt moln, livet kändes mycket enklare och jag mycket gladare och friare. Jag fortsatte av rädslan av att vara en dålig mamma, jag kunde ju faktiskt amma, "bara" ville inte. såhär i efterhand var jag nog en sämre mamma när jag ammade än nu när jag inte gör det :)

Blir det fler barn för mig kommer jag aldrig "stå ut" så länge. Visst, det är jobbigt för alla i början med sår och allt, och det kan säkert vara härligt efter ett tag för de flesta. Vill man verkligen så går det säkert att få ordning på det. MEN - känns det hemskt så sluta, det blir (minst!) lika härliga barn på ersättning som amning. Lycka till TS vad du än beslutar dig för!

Känns det inte ok att amma-gör inte det då.Jag har inte ammat mina barn och dom är friska glada barn.

Tack för alla svar! Trodde aldrig att jag skulle få så mycket stöttning eftersom det som sagt är sån "tabu" med flaskmatning. En stor vikt släppte från mina axlar bara av att få höra från er att det är okej om jag vill sluta och därför funderar jag faktiskt på att göra det...

Skönt att också få veta att man inte är ensam om att ha denna amningsångest när det enligt alla andra är så "underbart". Funderade ett tag på om det kanske handlade om förlossningsdepression men jag har inte fått fylla i en sån där lapp från BVC än så jag får ta det när det kommer.

Frågan nu är bara hur jag ska förklara för folk varför jag inte ammar när jag egentligen kan. Det känns som att folk kanske kommer att lägga sig i väldigt mycket :/

Förstår precis vad du menar med suset, jag kände samma sak ganska länge men det slutade också efter ett tag. Det är mycket som känns skumt med amning och alla upplever det olika såklart och för en del känns det obehagligare än för andra.

Jag ammade ettan, gav ersättning till tvåan och ammade trean och jag har inget emot ersättning alls, men efter att ha provat båda tycker jag ändå att fördelarna med amning överväger. Det värsta med amningen tycker jag är den klistriga närheten och känslan av att inte få ha sin kropp i fred. Men på samma gång är det den som skapar en unik relation med barnet som för mig inte blev riktigt på samma sätt när jag gav flaska. Nu blir det lite off topic här.

Vill bara säga också att det kan vara rätt svårt att få ett barn att ta flaska efter några månader. Jag fick för mig att jag skulle delamma trean efter ett tag men det gick inte alls då han totalvägrade flaska. Hoppas det går bra för dig!