LitenBlommma

Äldre 4 Feb 19:30

101 svar

MA v 8+5 :(

Hej,

Skulle varit på mitt första ul i morgon, men fick en blödning i fredags som tilltog igår. Blödningen började efter/under sex så var först inte så orolig förrän någon dag efteråt när det fortsatte blöda och jag kände att mina grav symptom försvunnit. Åkte in till gynakuten igår kväll som fastslog att fostret slutat leva i v. 8+5, skulle varit i v.12 nu. På lördag ska jag in för att få tabletter som hjälper mig blöda ut det, då min kropp inte stött ut det av sig självt än. Någon som varit med om liknande? Är jätteorolig för smärtan. Känner mig så ensam, chockad, ledsen och grundlurad på nåt konstigt sätt :( undrar om det finns nåt jag kunde gjort annorlunda? Mat? Motion?

Ni som fått missfall, hur lång tid tog det innan ni blev gravida igen? Skulle må bra av lite solkskenshistorier nu..

LitenBlommma

Äldre 4 Feb 19:58

#3

Curlingmorsan skrev 2016-02-04 19:35:42 följande:

För mig tog det ca 3 månader innan jag blev gravid igen efter mitt missfall. Är i v 12 (11+0) idag.

Å grattis till din lilla, tre månader är ju hur bra somhelst. Hoppas det går lika 'lätt' för mig..

LitenBlommma

Äldre 4 Feb 20:03

#4

Orkide skrev 2016-02-04 19:50:59 följande:

Hej,

Jag fick missfall i november. Var en hemsk upplevelse o de första dagarna var katastrof. Min kropp skötte det mesta av missfallet själv. Men det var hemskt gjorde ont som värkar när rester kom ut, mycket blod. Äh hemskt var det.Fick göra skrapning en vecka senare då det fanns några rester kvar. Å det gick snabbt o enkelt o var inte alls lika läskigt som jag trodde.

Varje dag blev lite bättre o från att tänka på det konstant i början så tänker jag inte alls på det lika ofta även fast det gör ont när jag väl gör det.

Jag har svårt att bli gravid så vi försöker fortfarande. Men har vänner som blivit gravid 2-3 försök efter missfallet. Hoppas du blir gravid snabbt igen. Beklagar verkligen din förlust! Stor kram

Jo jag har börjat få jobbiga förverkar nu (hade inte alls ont fram tills idag egentligen), så min kropp kanske kommer försöka stöta ut det av sig självt trots allt snart.. Känns som nu när min hjärna fattat hur det ligger till börjar kroppen också hänga med, kanske. Vilken vecka var du i?

Beklagar ditt missfall också och hoppas ni också plussar igen snart! November är ändå inte så längesen. Hoppas min kropp åthämtar sig relativt snabbt så vi kan börja försöka igen snart. Kramar till dig!

LitenBlommma

Äldre 4 Feb 20:52

#7

Rosalinne skrev 2016-02-04 20:20:43 följande:

Första graviditeten slutade i MF i v8. Jag var helt knäckt... Inväntade en menstration av inrådan av läkare och blev gravid direkt :) nästa graviditet gick direkt också och utan komplikationer. Jag trodde inte jag kunde ha sådan tur efter en sådan tragedi. Men nu sitter jag här med två underbara små tjejer. Hade jag inte fått missfallet så hade jag inte fått just dessa töser. Och den tanken tröstar och får mig att inte tänka så mycket på missfallet.

Missfall är jättevanlig. Tyvärr pratas det väldigt lite om det vilket gör att man känner sig ensammast i världen.

Du kunde inte ha gjort något annorlunda TS. Vid tidiga missfall är det främst fel som uppkom vid själva befruktningen som ställer till det. Men man kan alltid se till att få i sig folsyra och inte dricka för mycket kaffe.

Lycka till TS. Par som får missfall får vanligtvis barn. Det är värre om ni inte lyckas bli gravida över huvud taget

Å det låter ju helt fantastiskt att det kan gå så snabbt. Det var helt enkelt inte menat den här gången för mig. Jo försöker också tänka att jag blev faktiskt gravid utan att vi planerat alltför mkt, tog ut hormonspiral en tid innan och vi hade inställningen att 'händer det så händer det'. Som du säger finns det ju par som det inte funkar för alls, och det problemet har vi ju inte.

Tack för dina värmande ord, välbehövligt. Längtar verkligen tills det är min tur. Kram

LitenBlommma

Äldre 4 Feb 20:59

#8

Orkide skrev 2016-02-04 20:31:12 följande:

Vore ju skönt om kroppen skötte det själv då slipper du vänta. För mig tog det exakt två veckor efter skrapning tills min ägglossning kom igång igen. Hoppas din kropp kommer igång snabbt. Om du får jätte ont så var vetekudde mot magen jätteskönt, också duscha med varm stråle på magen. Har du bindor hemma för börjar missfallet komma ut så behöver du rejäla bindor.

Beklagar igen!! Kram

Tack. Jag var i v.9 hade sett hjärtat slå 3 dagar innan

Tack för tips! Har köpt typ Always nattbindor men kommer nog skicka sambo till Apoteket om det blir värre sen. Just nu är det mest värkar som kommer o går, samt mer blödning. Jo skulle vara skönt om det skedde på 'naturlig' väg, känns jobbigt att vänta till lör på första tablett när man vet att man bär runt på ett foster som inte lever.. Vill bara få det överstökat så att säga.

Å vad jobbigt, själv hann jag aldrig se om hjärtat börjat slå alls. Valde dock att titta på skärmen på VUL idag och kändes ändå bra att få se den lilla och säga farväl till mitt lilla frö :(

LitenBlommma

Äldre 4 Feb 21:52

#10

Anonym (Liros) skrev 2016-02-04 21:06:06 följande:

Beklagar TS jag vet precis vad du går igenom. Skulle på kubtestet i v 12 och fick blödning 2 dagar innan. Så jäkla sorgligt och tragiskt att istället för att få se fostret första gången få besked att det var kört. Usch va knäckt jag var. Detta var några dagar innan jul. Fick tabletter att stoppa upp o efter några timmar kom stora klumpar ut. Kändes jäkligt jobbigt, mest mentalt, hade inte så ont i magen, lätta förvärkar kändes det som. Vet inte om jag fått mens än, jag blödde 4 veckor, sen när jag inte blött på ca 5 dagar hade vi sex, fick ny värk i livmodern o ca 3 dagar efter det blödde jag i 3 dagar typ som mens. Fick ingen efterkontroll, funderar på att boka det privat. Vill ju veta att allt kommit ut o att man kan försöka igen.

Tack, beklagar ditt missfall också! Jo men precis, känns så surt att bara några dagar innan hade jag gått och räknat ner dagarna till kuben då jag tänkte att jag äntligen skulle få se mitt lilla frö och känna mig lite lugnare efter den magiska 12v gränsen (även om det självklart kan dyka upp komplikationer efter det också). Var egentligen inte orolig precis när jag börja blöda först heller och alla från bm till vänner försökte lugna mig och sa att 'neeeejdå det är så vanligt med blödningar, speciellt efter sex..' Men jag känner min kropp väl och började från lördagen uppmärksamma att alla symptom avtagit; jag kände mig inte gravid längre. Är glad att jag åkte in och väntade i över 7 tim på gynakuten ändå, att gå runt och undra var hemskt och kunde inte vänta till kuben nu på fredag. Hade så svårt att inte storgråta när jag ringde Mvc idag för att avboka kub.. :(

Ja det det är ju så jobbigt att veta när man blödit klart också. Jag blöder och har värkar men det verkar inte sätta igång på riktigt än liksom. Hoppas det inte blir alltför utdraget..

Tycker absolut du ska boka efterkoll, bara för att veta att det är 'rent' i livmodern och man kan försöka igen. Önskar dig all lycka i dina fortsatta försök <3

LitenBlommma

Äldre 4 Feb 22:44

#12

Anonym (Liros) skrev 2016-02-04 22:27:12 följande:

Tack o detsamma.

Jag kände redan direkt efter första blödningen att brösten slutat ömma. Jag hade inte en tanke på missfall innan, hade ju gått bra för två år sen med dottern. Om jag blir gravid igen kommer jag vara helt nojig länge. Kommer att boka tidigt ul, typ v 8 och sen kub v 12. Jag gjorde så med dottern men denna gång tänkte jag "äh det här kommer gå bra".. Tji fick jag.

Som du skrev, man undrar om man kunde gjort något. Jag blev gravid så hastigt denna gång att jag inte hade börjat med folsyra, men det äter jag nu iaf. Kaffe dricker jag inte.

Ja, mina symptom kan nog ha avtagit redan innan, men antar att jag inte reflekterade över det förrän blödningen kom. Tänkte väl att jag vad en av dom där lyckosamma som mår toppen under hela grav.. Detta skulle vara mitt första barn, så känner mig sjukt nojjig för framtida försök nu.

Jag kommer också boka en tidig ul bara för att veta om det finns hjärtslag samt kub. Jag var inte ens säker på om jag ville göra kub först utan ville slå bort alla oros tankar och bara vara positiv. Säger som du; tji fick jag.. Man känner sig så lurad efteråt, hade verkligen sett fram emot att äntligen kunna börja prata om det mer öppet och så småningom berätta på jobbet.

Började äta folsyra när jag fick reda på att jag var gravid, men den här gången tänker jag äta redan innan och väljer också bort kaffe och annat som ändå är onyttigt för kroppen.

LitenBlommma

Äldre 4 Feb 23:10

#15

Sookie85 skrev 2016-02-04 22:45:46 följande:

Beklagar ditt MA, din historia är lik min.

Var in för UL i v 12 och då såg de att hjärtat slutat slå i v 8+4. Fick åka hem över helgen för att sedan komma tillbaka och få tabletter vilket var en mardröm.

Man får värkar men allt kom inte ut så jag fick åka hem igen och komma tillbaka dagen efter för en skrapning. Önskar nu att jag gjort skrapningen på en gång.

Nu till solskenshistorien, detta var i maj 2015 och i okt 2015 plussade vi igen och jag är nu i v 23 och känner sparkar i magen :)

Önskar dig lycka till och ta morfinsprutan som ges i rumpan då du tagit tabletterna, den hjälpte lite. Kram

Tack! Jag blir verkligen rörd av alla här som delar med sig av sina livsöden..<3

Har faktiskt legat och tänkt idag om jag borde valt skrapning på en gång istället, gruvar mig inför att ta dom där tabletterna.. Det ska ju dock vara mest 'skonsamt' för kroppen och jag vill nog undvika kirurgist ingrepp om det går. Gjorde en medicinsk abort för flera år sedan som gick 'bra'; dock lite skillnad eftersom jag ville göra abort då och inte alls var lika långt gången. Har jobbiga förverkar som kommit av sig självt redan nu och känner att det här kommer göra ont.. :(

Vad härligt att du blev gravid så snabbt igen, önskar dig och din familj all lycka! Kramar

LitenBlommma

Äldre 5 Feb 20:13

#17

Orkide skrev 2016-02-05 14:56:25 följande:

Hur har det gått TS? Kom det igång av sig självt?

Jodå hemskt dygn! Inatt låg jag och hade värkar till o från hela tiden så fick knappt nån sömn, och sedan blev det bara värre :( låg o skrek för mig själv när det var som värst och blödde som tusan. Till slut kände jag att jag inte orkar mer utan starkare smärtstillande, så ringde till gynakuten som sa åt mig att komma in. Så nu ligger jag här på Danderyds och har inte lika ont längre, fysiskt iaf. Men kommer nog få cytotek ändå, för känns inte som allt har kommit ut än och tabletterna kan nog hjälpa lite på traven så jag slipper ha en alltför utdragen blödning.

Hur länge blödde ni som värst?

LitenBlommma

Äldre 5 Feb 23:18

#20

Orkide skrev 2016-02-05 20:48:00 följande:

Ånej vad jobbigt. Stackars dig. Jag blödde jättemycket på kvällarna tre dagar på rad. Under dagarna var det inte så farligt men så fort det blev kväll fick jag som värkar o med det blod o smärta. Jag fick inte heller ut allt så jag fick cytotec men de hjälpte inte mig så jag fick skrapning en vecka senare. Hade önskat att jag fått skrapning på en gång istället. Det var inte alls läskigt. Å det blev avklarat snabbt.

Stor kram till dig!!

Tänkte också på om jag ville bli skrapad på en gång, men vill ändå i första hand göra det som ska vara mest 'skonsamt' för kroppen. Har gjort en medicinsk abort för några år sedan som jag tyckte gick helg 'ok' (var förvisso inte alls lika långt gången som nu samt att jag ville göra det då). Men idag när jag mådde som värst tänkte jag bara 'faaaan att jag inte valde o bli skrapad det här kommer jag aldrig klara!'. Men med lite smärtstillande i mig så känns det helt ok nu. Hoppas jag blödit ut det värsta nu iaf, för nu har blödningarna avtagit lite. Så kanske inte cytotek tabletterna känns så farliga sen.

Nu när allt sjunkit in lite mer kan jag bara tänka på att jag vill bli gravid igen. Nu. Idag skulle ju jag och min sambo få vårt första ul och se det lilla pyret, fy va orättvist det känns :( hade sett fram emot den här veckan så mkt, blev en riktig mardröms vecka istället.

Tack för att du delar med dig, det hjälper verkligen att höra att man inte är ensam om såna här upplevelser! Kramar <3

MA v 8+5 :(

INNEHÅLL