Förlossningsskador!
Jag har fött ett barn med ks och ett vf. Jag hade alla gånger valt vf om jag fick välja. I såna här trådar kommer det alltid upp en massa skräckexempel. Vill påminna om att det kan bli allvarliga komplikationer efter ks också.
Inlägg från: Anonym (Vaginalt)
|
-
-
Det tror jag med men jag tycker att det inte talas så mycket om skillnaderna förutom de rent fysiska. För mig var det stor skillnad i känslan första gången jag fick se mina barn. Vid vf var det en omedelbar förälskelse, den största nånsin. Vid ks var det mer "å ser han ut så vad fin". Lite mer objektivt så där.babyok skrev 2016-02-05 21:18:12 följande:
Ja absolut, finns ingen anledning att romantisera ks eftersom man genomgår en stor operation.Tror nog att majoriteten vill föda naturligt, om man kunde i förhand veta att allt skulle gå bra. Har du själv fått några komplikationer och varför vf framför ks? Men faktiskt många som resonerar som du också när dem genomgått båda delarna.
Sen var det mycket värre efter ks. Jag hade ont och var inte ur sängen på flera dagar. Kände mig sjuk. Vf gjorde ju mer ont under tiden men efter var jag betydligt piggare. Det kändes mer naturligt i kroppen.
Jag tycker inte att jag har några komplikationer efter någon av förlossningarna, jag kan läcka lite vid ansträngning precis innan mens. Inget problem för mig får bara gå på toa lite oftare. Men ibland i förlossningsdiskussioner här på fl kommer en avhandling upp där det påstås att hälften av alla kvinnor har problem efter vf. I den snäva beskrivningen tillhör jag den halvan som har problem. Men jag upplever det inte så. Dessutom har min kompis som inte har några barn alls samma symtom. -
Ja det blir lite dubbelt att diskutera känslan efter ks. På ett sätt är det härligt att känna känslan efter vf men det är ju inte värt att riskera medicinska komplikationer för att få upplevs det. Och det blir ju lite trist om man mår dåligt över att man missade det. Så viktigt ör det ändå inte. Mitt ks var på grund av säte och hade jag väntat ett barn till och det låg i säte hade jag tagit ks. Men om allt är som det ska hade jag valt vf.babyok skrev 2016-02-05 23:37:33 följande:
Intressant att höra någon som faktiskt pratar om det känslomässiga också. Det är där jag tror mitt stora problem varit i början precis, där jag kunnat få plötsliga känslomässiga ångestattacker att jag missat den där nära och stora känslan som många får precis efter dem fött naturlig väg (om det gått bra). Precis som du säger, så saknade jag den där starka förälskelsekänslan och känslostormarna som många gör när dem fött vaginalt....tror som sagt det är själva processen att man plockar ut barnet och sen när det är över så har man så jäkla ont och även där känner sig enormt mörbultad men på ett annat sätt. Känns som man har fullt sjå att återhämta sig i flera dagar istället.
Sen skall man inte blunda för att många säkert får komplikationer efter vaginal förlossning och att det inte är ovanligt med förändringar, och att faktorer som kvinnans ålder och barnets vikt har stor betydelse.
Känner du många som fått komplikationer efter snitt eller känt obehag av det?
Känner bara en som fått komplikationer efter ks, hon fick en störtblödning en vecka efter. Ingen av mina vänner har fått allvarliga komplikationer av vf. Vi hade en period när ingen av oss vågade hoppa studsmatta men det är bättre nu. -
Med all respekt för din upplevelse (jag älskade även mitt ks barn direkt) men det går inte att jämföra förrän man varit med om båda. Jag trodde efter mitt första barn att jag hade känt känslan som de andra pratade om. Men efter min vf förstod jag skillnaden. Att din man kände på samma sätt som du tyder också på att den kraftiga känslan jag pratar om inte var där. Den styrs av förlossningen i sig (hormoner) och drabbar inte pappan. Men självklart älskar man sitt barn och känslan kan ju ändå vara det största man har känt.Anonym (Det är så olika) skrev 2016-02-07 08:16:08 följande:
Jag fick uppleva känslan av eufori och total förälskelse efter mitt KS. När de la bebisen på mitt bröst och vi fick hudkontakt så var det som att trycka på en knapp!! Min man fick en liknande upplevelse han med. Han satt och grät av lyckokänslor.
Jag har en kompis som födde vaginalt som känner sig jättesnuvad på den känsloupplevelsen. Hon hade förväntat sig det, men kände sig bara lättad att det var över och konstaterade att hon fått en söt bebis nu.
Efter mitt ks fick jag inte heller någon third days blues och amningen kom inte igång på samma sätt. Kroppen hade liksom inte fattat att det hade fött ett barn, så tolkar jag det.
Det finns säkert tusen exempel på tvärtom men jag tror på att det finns stora fördelar med att föda vaginalt om det inte finns medicinska hinder för det. -
Jag förstår din upplevelse. Jag sa ju att jag också trodde att jag hade känt det efter ks. Vi kan gärna fortsätta diskussionen när du fött ett barn vaginalt.Anonym (Det är så olika) skrev 2016-02-07 10:32:08 följande:
Om det är så du tolkar respekt så kan jag bara konstatera att vi har olika tolkningar. Du kan inte jämföra mina känslor och min upplevde med digsjälv. För du vet nästan ingenting om det. Bara några få rader på ett internet forum. Lika lite kan jag göra anspråk på vad du har känt. Och dina två erfarenheter är långt ifrån ett statistiskt säkert underlag.
Att känslan är styrd av hormoner kan vara sant eller inte vara sant. Läkarvetenskapen är långt ifrån exakt. För varje artikel du kan rota fram för att stödja din teori kan jag lova att man kan hitta en som argumenterar annorlunda.
Jag är helt säker på vad jag har upplevt! Ifrågasätt inte det är du snäll.
-
Jag skrev ju att det säkert finns tusen exempel på tvärtom. Lustigt att folk knte kan läsa...Anonym (Bs!) skrev 2016-02-09 01:40:32 följande:
Vilket skitsnack! Har fyra söner, två kom vaginalt, en med akutsnitt (gick lugnt till) och en med planerat snitt. Jag har känt precis samma kick av gränslöst enorm kärlek vid första ögonkastet med varje barn. Jag har haft samma andningsproblem varje gång (som ändå alltid löst sig) och tredagarsdeppen har då inte gjort någon som helst skillnad. För övrigt hade jag efter bägge snitt ont i en halv dag, sen var jag uppe och gick utan problem och efter en vecka fick jag påminna mig själv om att jag ju var smittad och inte skulle lyfta tungt för jag kände mig redan helt återställd.
Jag har vänner som fött på bägge sätt som inte känt den känslostormen vid vaginal förlossning. Så du har fetfel helt enkelt som drar generell gissa-runtsanning utifrån dina egna väldigt begränsade upplevelser.