Förlossningsskador!

Det tror jag med men jag tycker att det inte talas så mycket om skillnaderna förutom de rent fysiska. För mig var det stor skillnad i känslan första gången jag fick se mina barn. Vid vf var det en omedelbar förälskelse, den största nånsin. Vid ks var det mer "å ser han ut så vad fin". Lite mer objektivt så där.

Sen var det mycket värre efter ks. Jag hade ont och var inte ur sängen på flera dagar. Kände mig sjuk. Vf gjorde ju mer ont under tiden men efter var jag betydligt piggare. Det kändes mer naturligt i kroppen.

Jag tycker inte att jag har några komplikationer efter någon av förlossningarna, jag kan läcka lite vid ansträngning precis innan mens. Inget problem för mig får bara gå på toa lite oftare. Men ibland i förlossningsdiskussioner här på fl kommer en avhandling upp där det påstås att hälften av alla kvinnor har problem efter vf. I den snäva beskrivningen tillhör jag den halvan som har problem. Men jag upplever det inte så. Dessutom har min kompis som inte har några barn alls samma symtom.

Med all respekt för din upplevelse (jag älskade även mitt ks barn direkt) men det går inte att jämföra förrän man varit med om båda. Jag trodde efter mitt första barn att jag hade känt känslan som de andra pratade om. Men efter min vf förstod jag skillnaden. Att din man kände på samma sätt som du tyder också på att den kraftiga känslan jag pratar om inte var där. Den styrs av förlossningen i sig (hormoner) och drabbar inte pappan. Men självklart älskar man sitt barn och känslan kan ju ändå vara det största man har känt.

Efter mitt ks fick jag inte heller någon third days blues och amningen kom inte igång på samma sätt. Kroppen hade liksom inte fattat att det hade fött ett barn, så tolkar jag det.

Det finns säkert tusen exempel på tvärtom men jag tror på att det finns stora fördelar med att föda vaginalt om det inte finns medicinska hinder för det.