Förlossningsskador!

det känns som att jag klarar allt nu, självförtroendet ökade rejält när jag insåg vad jag faktiskt var kapabel till, vilka krafter som finns inom mig. Sen får man ju en adrenalinkick om sitter i två dagar ;) Just när man ligger där och huvudet är på väg ut undrar man ju hur man tänkte, särskilt andra gången men det är så värt det efteråt.

Jag jobbar på förlossning och BB så jag ser ju hur det går till och jag kan säga att det är väldigt sällan det blir några större skador. Efter en vaginal förossning är du ju uppe direkt men du vet ju själv hur det är efter snitt, inte alltid en dans på rosor som många tror.
Det som kan hända är ju som sagt att du brister och får en sfinkterruptur som i värsta fall skadar ändarmen men det är ovanligt. Risken ökar om man behöver använda sig av sugklocka. 
Tyvärr kan man ju få urinläckage av själva graviditeten, hormonerna och bebisens tyngd, "omplacering" av organen mm är den främsta orsaken och mot det hjälper inte KS.
Vet inte vilken ålder du är i men i och med att du gjort ett snitt tidigare och att du skriver att du är lite äldre så bör du nog rådfråga din BM om det här. 

Precis det du skriver om adrenalinkick, den häftiga känslan, att känna en enorm styrka och kraft efteråt att man kan klara vad som helst efter det.....är det ju många som beskriver också och något jag känner mig totalt snuvad på. Det är absolut inga sådana känslor man känner i efterhand, det onda får man efteråt istället och att ej kunna resa sig ur sängen,lyfta sitt barn m.m och ta till sig sitt barn helt och hållet utan att ha ont förstör tyvärr en hel del av känslan och svårt att få någon kick eller adrenalinkänsla. 
Till skillnad från svenska läkare så är det nästan tvärtom i en del andra länder, där dem istället rekommenderar KS av många olika anledningar. Jag var 39 år när jag var gravid, och förstföderska, han menade väl lite på att man inte är lika töjbar och vig därnere när man blir äldre och det därför kan lätt sluta i tång eller sugklocka, är det något du själv tycker stämmer ? Jag tyckte då att det lät rätt logiskt. 
Du som jobbar på BB, kan det ligga någon sanning i detta? Känns som sanningen undanröjs i den svenska sjukvården pga kostnaderna med KS. 
Känns främst som många utav dem lättsamma förlossningarna erfars av unga mammor, kan det stämma?
Skador i ändtarmen är det något som kan återställas helt och snabbt? Trodde nog att urinläckage som är så vanligt kommer ifrån trycket av själva förlossningen.

Ja absolut, finns ingen anledning att romantisera ks eftersom man genomgår en stor operation.Tror nog att majoriteten vill föda naturligt, om man kunde i förhand veta att allt skulle gå bra. Har du själv fått några komplikationer och varför vf framför ks? Men faktiskt många som resonerar som du också när dem genomgått båda delarna. 

Låter som rena drömscenariot....var du ung när du förlöste dina barn?

helt rätt,blev fel i ordformuleringen .....huvudet inte alltid med sent på kvällarna

Intressant att höra någon som faktiskt pratar om det känslomässiga också. Det är där jag tror mitt stora problem varit i början precis, där jag kunnat få plötsliga känslomässiga ångestattacker att jag missat den där nära och stora känslan som många får precis efter dem fött naturlig väg (om det gått bra). Precis som du säger, så saknade jag den där starka förälskelsekänslan och känslostormarna som många gör när dem fött vaginalt....tror som sagt det är själva processen att man plockar ut barnet och sen när det är över så har man så jäkla ont och även där känner sig enormt mörbultad men på ett annat sätt. Känns som man har fullt sjå att återhämta sig i flera dagar istället. 
Sen skall man inte blunda för att många säkert får komplikationer efter vaginal förlossning och att det inte är ovanligt med förändringar, och att faktorer som kvinnans ålder och barnets vikt har stor betydelse. 
Känner du många som fått komplikationer efter snitt eller känt obehag av det?

Ok, för har sett program om detta då det är kvinnor vad jag förstått som fått gå med detta en tid innan dem fått hjälp eller operation eller blivit tagna på allvar utan bara blivit hemskickade ( i Sverige). 
Jo, men antar ändå att urinläckage blir värre med vaginal förlossning då det blir ett helt annat tryck när man skall föda den vägen osv, och även därför det är så vanligt, men för vissa mer och andra mindre såklart. 
Ja jag bor i Sverige nu, kan inte klaga på sättet jag blev omhändertagen på utomlands, men har hört vänner som är väldigt nöjda med hur barnmorskorna på ett tryggt sätt tagit hand om dem här också, beror nog helt på vart man hamnar också i landet tyvärr. 
Låter lagom roligt och upplyftande dock när man ingår i kategorin "riskförlossning", bara det kan ju stressa och göra en orolig i onödan. Någon som skrev här i forumet om man verkligen VILL föda vaginalt och är mentalt förberedd på det att det kan hjälpa en hel del och kan göra förlossningen lättare, vet inte om det stämmer men jag hade uteslutit KS igen helt, men sen börjar jag vackla återigen med tanke på vad läkaren faktiskt sa därnere med mitt första barn, och att det inte låter helt ologiskt heller och som du säger att det blir en "riskförlossning"! Du skrev att om man tidigare gjort KS att det kan öka komplikationerna om man nu väljer att göra ett till, på vilket sätt? Trodde nästan det var ett bättre val trots all pga man redan fött på det viset.Och varför är det en riskförlossning, är det av dem nämnda orsaker min läkare tog upp? Ursäkta alla frågor men du skriver relevanta saker

Ok, för har sett program om detta då det är kvinnor vad jag förstått som fått gå med detta en tid innan dem fått hjälp eller operation eller blivit tagna på allvar utan bara blivit hemskickade ( i Sverige). 
Jo, men antar ändå att urinläckage blir värre med vaginal förlossning då det blir ett helt annat tryck när man skall föda den vägen osv, och även därför det är så vanligt, men för vissa mer och andra mindre såklart. 
Ja jag bor i Sverige nu, kan inte klaga på sättet jag blev omhändertagen på utomlands, men har hört vänner som är väldigt nöjda med hur barnmorskorna på ett tryggt sätt tagit hand om dem här också, beror nog helt på vart man hamnar också i landet tyvärr. 
Låter lagom roligt och upplyftande dock när man ingår i kategorin "riskförlossning", bara det kan ju stressa och göra en orolig i onödan. Någon som skrev här i forumet om man verkligen VILL föda vaginalt och är mentalt förberedd på det att det kan hjälpa en hel del och kan göra förlossningen lättare, vet inte om det stämmer men jag hade uteslutit KS igen helt, men sen börjar jag vackla återigen med tanke på vad läkaren faktiskt sa därnere med mitt första barn, och att det inte låter helt ologiskt heller och som du säger att det blir en "riskförlossning"! Du skrev att om man tidigare gjort KS att det kan öka komplikationerna om man nu väljer att göra ett till, på vilket sätt? Trodde nästan det var ett bättre val trots all pga man redan fött på det viset.Och varför är det en riskförlossning, är det av dem nämnda orsaker min läkare tog upp? Ursäkta alla frågor men du skriver relevanta saker

Fast ibland så hjälper inte knipövningar, har en vän som blev trött på att sjukvården ständigt pratade om knipövningar, hon har försökt en hel del med detta men det hjälpte inte så till slut så fick hon bestämt stå på sig och begära ett litet ingrepp/operation. Hon önskar att det skall sluta läcka vid små ansträngningar, och hon tycker detta har varit väldigt besvärande och omständigt med läckage vid fysisk aktivitet.

Jättegulligt av dig....ok, visste inte om detta..låter som att om jag då genomgick vf första gången så är chanserna större att det går bättre andra gången.

Anonym (vaginalt) ville nog bara dela med sig av sin känsla också, samma som min, vilket jag uppskattar, samtidigt som det givetvis finns stora skillnader i känslor när man föder barn, pga så otroligt många olika omständigheter runtomkring vilket hon även påpekar. Exempelvis så skulle mitt snitt vara planerat, så jag blev både i ett chocktillstånd och överrumplad när slemproppen gick 1 månad exakt tidigare, och hon var ute 4 timmar senare. Det gick så fort allting så jag hann inte med mentalt och hade inte ens hunnit förbereda mig med läkaren hur det skulle gå till på operation, eventuella komplikationer osv. Jag var egentligen totalt oförberedd men samtidigt så kan jag vara tacksam över detta, för tror att det kan bli för mycket med den biten ibland också, för mycket press och förväntningar! Men tror detta spelade in, att det gick så snabbt, i kombination med själva processen, då jag snabbt lades på operationsbordet, och sen vaknade upp och hade väldigt ont, sjuksystrar som sprang in och ut för amningen från 7 på morgon till 7 på kvällen, totalt slutkörd och trött i flera dygn som säkert också gjorde att det var svårt att få fram dem där underbara känslorna och adrenalinkicken som jag förstått att man kan få direkt efter man lyckats få ut sitt barn vid vf efter många timmars kämpande. Sedan varför mina värdelöshetskänslor började ploppa upp 1 år senare att jag inte fött mitt barn naturlig väg, eller åtminstone försökt, det är däremot inget jag kan styra utan sitter i mitt huvud, samtidigt så är det bara en känsla, jag borde vara oerhört tacksam över att allt gick så bra och smidigt till. Men när jag hörde min vän därnere trotsa läkarna angående KS som dem även försökte få henne att göra, hon var i 30årsåldern och frisk, och att hon sade att "i mitt land (holland) så föder vi vaginalt och det tänker jag också göra...och sen födde hon 2 barn därnere på naturlig väg. Då kom mina känslor tillbaka, för då önskade jag att jag hade  varit lika stark som henne och sagt likadant!  

Inget som dem kunnat åtgärda med operation m.m?