Förlossningsskador!

Har gjort KS med mitt första barn, på rekommendationer av läkare utomlands, där det är mycket vanligare att göra KS , pga min höga ålder så tyckte han att det var det säkraste sättet, då det kan uppstå mer komplikationer när man blir äldre med förlossningen och för barnet! I efterhand så har jag många gånger känt att jag kanske ändå borde gett det en chans, med att föda normalt och även uppleva det, för det är ju precis det är egentligen...den "naturliga vägen". Periodvis har jag fått värdelöshetskänslor som dykt upp från ingenstans, och kan bli avis på dem som genomgår vanliga förlossningar helt bekymmersfritt och smidigt, men det är däremot inget man i förväg kan veta. Kanske handlar det om hur hela processen går till gällande KS som gör att man får en sådan här känsla i efterhand!

Men efter att ha hört så mycket om förlossningsskador och komplikationer i samband med vanlig förlossning så valde jag trots allt att gå på läkarens rekommendationer. Om jag får ett andra barn vill jag välja en normal förlossning, men rädslan sitter samtidigt i, och att välja KS är inte en dans på rosor heller, mycket jobbigt efteråt och jag kände av det väldigt lång tid efteråt och även där så får man "ärr" och efterkänningar men det kändes trots allt bra för mitt barn som plockades ut snabbt, hon kom även 1 månad för tidigt och vägde inte så mycket.

Vore tacksamt att faktiskt höra lite ärliga och sanningsenliga röster därute om förlossningsskador som kan uppstå, som ändå verkar vara väldigt vanligt men som inte pratas om så mycket eller som man inte har lust att dela med sig av vilket är fullt förståeligt. Har själv bekanta där det uppstått skador, läckage och förändringar som måste fixas med operation osv. Ibland känns det som att man romantiserar verkligheten gällande vanlig förlossning.

babyok

Äldre 5 Feb 21:06

#4

Anonym (Me too) skrev 2016-02-05 19:55:27 följande:

Jag har också haft ett planerat snitt, men önskar och hoppas att jag vågar en vanlig förlossning om vi får ett barn till.

Jag har två saker som jag funderar mycket på. Det ena är hur vaginal förlossning kan vara säkrare för barnet? Man vet att det inte blir utdraget och syrebrist. Navelsträng runt halsen gör inte bebben blå. Varken tång eller sugklocka är i närheten av den lilles små hjärnceller. Jag har verkligen jättesvårt att förstå det.

Tror faktiskt att man inte får glömma att det kan vara en kostnadsbelastning för sjukvården i Sverige och att det kanske handlar om en kostnadsfråga också. Men å andra sidan började jag tänka omvänt i landet där jag gjorde mitt KS, när jag hörde hur läkarna nästan rekommenderar alla att göra snitt, då började jag fundera över om det handlade om pengar också, men åt det andra hållet istället, eftersom det är privat och att man faktiskt då får betala ur egen ficka!
Vaginal förlossning är nog det bästa så länge det går bra, man genomgår ju trots allt en stor operation. Men precis som du nämner annars och som min läkare sa, det kan bli långutdraget med syrebrist som följd för barnet, pga min ålder, och då behöva ta till sugklocka/tång. Hur upplever du själv ditt snitt och vilka tankar gick du i efteråt, med tanke på att det var planerat och du nu verkar också vilja föda naturligt nästa gång?

babyok

Äldre 6 Feb 00:06

#13

Anonym (Me too) skrev 2016-02-05 21:49:49 följande:

Jag har aldrig känt mig värdelös efter snittet. Det är jättetråkigt att läsa att du kännt så. Det viktiga för mig är att jag försöker vara en så bra förälder som jag kan för min dotter. Och just där och då var KS det bästa valet som jag kunde göra. Jag var väldigt övertygad om att mina rädslor för förlossningen skulle kunna leda till förlossningsdeppression om något gick fel. Den risken var jag inte beredd att ta.

Ja,är rädslan extrem och långvarig och påverkar så starkt att man inte kan sova, njuta av graviditeten och man istället får inre stress som kan skada barnet så borde man få valmöjligheten att göra KS. Ja, jag tycker det är konstigt och lite ledsamt att jag känner så emellanåt, en känsla jag inte kan styra över och som bara kan dyka upp från ingenstans. Men idag är kärleken till min dotter jättestark och hon mår bra! Visst är det så, att leva i nuet och vara en så bra förälder som möjligt och ge all kärlek man har till sitt barn är det väsentliga.

babyok

Äldre 9 Feb 00:46

#17

Anonym (barnmorskan) skrev 2016-02-05 23:16:14 följande:

Jag har väl ingen förlossningsskada men fick en bristning ända ner mot ändtarmen men ringmuskeln var inte skadad. Jag vet dock med mig att jag har en kort mellangård samt kunde jag inte hålla emot krystimpulsen när huvudet skulle ut så det fick inte stå och tänja något, det bidrog nog till lite större bristning. Att sy kändes inget men när den där bedövande känslan försvunnit var jag väldigt öm. Hade svårt att sitta första dagarna men blev bättre och bättre. Hade lite problem att hålla tätt om jag blev väldigt kissnödig samt ansträngde mig men det beror ju på att bäckenbotten tänjs ut pga graviditeten. Detta gick dock över och nu 9 månader efter förlossningen har jag inga problem alls. Jag upplever att jag ser och känner mig helt återställd där nere. Det enda man kan ana är ett tunt ärr på mellangården där jag syddes samt precis innaför slidmynningen på ena sidan är det en liten grop men det är ju inget jag lider av eller ser, kan bara kännas med fingret. Har inga problem med samlivet, jag är väl inte lika tight där nere som innan (har frågat mannen) men inget som stör. Gör knipövningar när jag kommer ihåg....

Jag är själv barnmorska och numer syr man (läkare) större brisntningar på operation i narkos för att kunna sy det ordentligt. Det brukar bli mycket bra. Sedan ska man inte dra sig för att söka hjälp om man upplever att man inte blivit bra när det gått en tid!!1

Antar att det är väldigt många olika faktorer som spelar in, ålder, kroppens fysik, barnets vikt, barnmorskans hantering, när man krystar osv.
verkar som din kropp självläkt och återställt sig väldigt bra, får man lov att fråga om din ålder? Vet inte, vissa män verkar säga att dem inte märker någon skillnad därnere, har nästan aldrig hört att dem säger att dem faktiskt märkt skillnad, men det märker man själv om inte annat. Trots att jag genomgick KS så känner jag att jag själv har ändrats därnere och inte heller är lika tight.....antar det handlar om trycket efter graviditeten som gör att man "töjts" ut något. Har däremot inte kört några knipövningar alls, som alla nästan verkar göra, men har simmat en del.
Du som är barnmorska...har du själv erfarit många som fött vid 43-årsåldern och hur har det gått och vad innebär riskförlossning? Om jag skulle välja att göra ett KS igen, ses det som en lika stor risk som vanlig förlossning?
Känns så svårt att bara få all fakta svart på vitt och raka besked, statistik osv så kan man utifrån det själv ta ett beslut och göra det som känns rätt med sin egna kropp.

babyok

Äldre 13 Feb 01:50

#22

Ramborg skrev 2016-02-05 23:38:54 följande:

Fött två barn, ett vaginalt och ett med kejsarsnitt. Kejsarsnitt pga förlossningen med första. Hade jag inte blivit lovad kejsarsnitt hade det inte blivit något syskon.

Blev igångsatt lördag morgon och födde måndag eftermiddag med sugklocka och sfinkterruptur grad 2. Syddes i ungefär en timme medan jag grät och maken satt bortglömd och höll dottern. Det tog 18 månader innan jag kunde ha sex utan smärta. Jag önskar någon sagt till mig som din läkare sa till dig, TS.

Berördes av ditt inlägg och som du skrev i ditt andra inlägg att du tyckte kejsarsnittet var fantastiskt i jämförelse med talar sitt egna språk! Ja man vet inte utgången i förväg och det var väl lite det min läkare menade på, att i min ålder kan det bli mer komplikationer och att han då ansåg att ks var en säkrare väg att gå. Är glad att du orkade och var såpass stark att besluta dig för att skaffa ett syskon trots det du gått igenom. Har du fått några känningar efter ditt ks och får man fråga hur gammal du var när du födde ditt första barn? För övrigt så är det nog ingen läkare i Sverige som rekommenderar ks om det inte är av rent medicinska skäl, men det skall mycket till och verkar sitta långt inne. Får man en bra och lättsam vf så tror jag att det absolut är det bästa både psykiskt,fysiskt och för barnet.

babyok

Äldre 13 Feb 02:16

#23

Neosyrra skrev 2016-02-11 22:38:05 följande:

Apropå diskussionen kring hur vaginal förlossning kan ses som "säkrare" än snitt - vid en vaginal förlossning har barnet längre tid att förbereda sig inför livet utanför livmodern. Stresspåslaget som sker i samband med en vaginal förlossning underlättar för att barnet ska komma igång med andningen efter födseln. Vid ett snitt hinner inte barnet förberedas utan hamnar utanför livmodern snabbt, och kan då behöva lite extra hjälp för att komma igång med egenandning.
Om spinalbedövning inte går att genomföra av olika anledningar och mamman får full narkos händer det också att barnet får i sig en del av narkosmedlet vilket kan göra barnet trött och också försämra egenandningen.

Så den långdragna processen kan alltså ofta underlätta för barnet att förbereda sig för livet utanför. Behöver barnet av olika anledningar komma ut snabbt är det däremot såklart säkrare med ett snitt.

//Sjuksköterska på neonatalintensivvårdsavd.

Förvisso men samtidigt som min läkare menade på att barnet kanske har tendens att fastna för länge för att hela kryssningsarbetet blir svårare när man är äldre och man inte är lika "vital" därnere osv, och att då barnet kan få syrebrist,och man får ta sugklocka/tång till hjälp, dvs att barnet kan få syrebrist, som kanske ändock anses värre i jämförelse med att få en liten "push" med egenandningen??eftersom bebisen kommer ut så otroligt snabbt, även om mitt barn skrek för fulla muggar och visade sin lungkapacitet direkt.
Har du själv erfarenhet av 40+förlossningar och vet om det brukar gå bra?

babyok

Äldre 14 Feb 20:15

#28

DigiC skrev 2016-02-14 15:06:02 följande:

Hoppas TS läser detta.

Jag förstår att du är nyfiken, men att fråga om fölossningsskador gör nog inte att det känns bättre. Du får en sida av något som inte behlver vara så.

Jag har jobbat på en förlossning och en de flesta har en fin förlossning. Även de som kanske får någon komplikation. Oftast är det dock skräckexempelena som man hör om :( och jag känner verkligen för dessa kvinnor!

Mitt tips är att prata med en obstretiker eller en barnmorska om dina frågor, hur din ålder kan påverka, hur ditt kejsarsnitt kan påverka. För oftast är det information, rak info, man behöver för att veta hur man verkligen känner :)

Du har delvis rätt, men ibland känns tyvärr inte sanningen bättre, och det handlar nog mer om att istället få fram en lite mer realistisk och sanningsenlig bild än bara vara nyfiken vilket känns som fel ordval. Sanningen är nog ändå den att fler får skador och men i efterhand (både stora och små) än vad som sägs och kommer fram,och sedan kan man utgå från en mer sanningsenlig bild och ta beslut utifrån det.Håller inte riktigt med om endast skräckexempel, många som även delat med sig av bra förlossningar också, vilket är glädjande att höra. Jag pratade inte med barnmorskor tidigare eller tog reda på fakta, jag körde bara på läkarens råd och hoppades på det bästa. Tack för tips och jag skall absolut denna gång boka tid hos barnmorska och prata mer om detta. Sedan givetvis så är det skillnad på en 23 åring som föder och en 43åring, det kanske skiljer 15-20 år i ålder för vissa som skriver här.

Förlossningsskador!

INNEHÅLL